- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
85

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Carl Forssell: Svetsade järnkonstruktioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 8

l TEKNISK TIDSKRIFT

AUG. 1934

YAG-OCHAOTTIM3YGGNADSRONST

RCDAH TÖR- WALO finna

IVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFOREm MG

-

INNEHÅLL: Svetsade järnkonstruktioner, av professor Carl Forssell. - Sättningar vid byggnadsverk, av
civilingenjör Gösta Lidén.

SVETSADE JÄRNKONSTRUKTIONER.

Av professor CARL FORSSELL.

Det område, där svetsning skänker ekonomiska
eller tekniska fördelar, begränsas av de närmaste
konkurrenternas möjligheter. Kan man vid ordinära
konstruktioner använda helvalsade balkar med liten
eller ingen bearbetning, torde dessa komma att i de
flesta fall vara fördelaktiga. Viktsbesparingen, som
kan vinnas vid en svetsad balk, blir sällan
avgörande. Vid krav å stora balkdimensioner
utrangeras utan vidare helvalsade balkar och
svetsning har endast att tävla med nitning.

Den helvalsade balken besväras av stora
påkänningar i övergång mellan liv och fläns, vållade
av ojämn avsvalning. Dessa kunna bli farliga,
särskilt vid kyla, då tippning av en balk kan vålla
flänsens lossfläkande från livet. Men liknande
påkänningar finnas även i svetsar och kunna vålla
samma olägenhet. Utpräglad sträckgräns i
svets-fogen eller överstark svetsfog med sträckgräns i
omgivande material är nödvändigt för att neutralisera
dessa krympningspåkänningar.

I vanliga fall har svetsning att tävla med nitning.
En blick på nitförbandens egenheter jämförda med
svetsars kan därför vara lämpligt.

Nitade konstruktioner funktionera dels såsom
friktionsförband, med trycket, som ger friktionskraften,
möjliggjort i första hand genom nitens krympning
vid avsvalnandet men även genom dess snedställning
under kraftåverkan, samt dels även såsom vanliga
kraftförband med hålkanttryck mellan nit och plåt
samt skärning och böjning i nitskaftet. Friktionen
mellan plåtarna är prövad bl. a. av Frémont (Revue
Metallurgie 1910), som vid 25 mm nit av 100 mm
längd, pressad vid 950°C 3 resp. 60 sek. fann ett
minsta friktionsmotstånd av ± O och ett största av
l 350 kg/cm2 å nitens tvärsnitt (på’34 försök).
Friktionen är således opålitlig. Än ytterligare blir detta
fallet, om plåtarnas anliggningsytor instrykas med
mönja, då friktionen kan nära nog försvinna
(Weibull, Tekn. tidskrift 1924). Skeppsbyggarna, som
vid nitar uteslutande räkna med friktionsmotståndet,
kunna därför sannolikt vara glada, att
hålkant-trycket dock finnes även vid fartygsnitar.

Vid 13 mm nitar, l st. till 6 ’st. i rad, fann
författaren (Tekn. Tidskrift 1912) vid opreparerade
anliggningsytor en skärpåkänning i nitar vid skärbrott
av max. 4 650, min. 4 020 och medium 4 168 kg/cm2

med medelfel ± 4,10 % (14 st. provstycken, 47 st.
skär). Pålitligheten var således god.

Deformationen i nit och plåt gav i detta försök
en rörelse mellan plåtarna, vid brott i niten, av något
över 2 mm. Härvid voro plåtarna tjocka (3/8" å 3/4")
för att framtvinga skärbrott i niten.

Den stora rörelsen hos den enskilda niten, innan
brott sker, är nitförbandets speciella fördel. Den ger
möjlighet till anpassning av kraftfördelningen inom
förbandet på gynnsamt sätt samt motiverar därmed,
under vissa förhållanden, gängse beräkningsmetoder;
t. e. lika fördelning på flere i rad bakom varandra
sittande nitar.

Svårighet uppstår vid nitförband vid ett skarpt
hörn på ett järn, nitat på ett liv el. dyl. Kraften i
hörnet koncentreras på en eller ett fåtal nitar och
överanstränger dessa. Portalkonstruktion enligt
fig. l med dess skarpa ytterhörn kan icke vid
nit-ningen giva den styrka, dess massiva
utformning-synes antyda. Den mjuka krökningen enligt fig. 2
är karakteristisk för ett väl utnyttjat nitförband.

Vid svetsade järnkonstruktioner förekomma
vanliga typer på svetsar, kälsvets, stumsvets och
slits-svets, som fig. 3 visar. Regler för dessas utformning
och beräkning föreligga speciellt i U. S. A. och
Tyskland, de senare ganska noga följande de förra. Vid
studiet av bestämmelserna noteras, att omsorgsfullt
framhålles, att fogen mellan tvenne
konstruktionsdelar ovillkorligen skall dimensioneras även med
hänsyn tagen till den överförda kraftens läge i fogen.
Detta påpekande i bestämmelserna kan synas
överflödigt, ty det innebär i sak endast att statikens lagar
skola iakttagas, vilket utan vidare borde vara
självklart. Denna skenbarligen överflödiga bestämmelse
äi framtvingad av vanan vid nitade konstruktioner
att i detta avseende i stor utsträckning synda mot
statikens regler. Detta har kunnat ske, därför att
nitarnas stora töjningsförmåga medgivit stora
deformationer under excentriskt verkande last med ty
åtföljande injustering av kraftens läge. Detta, i
förening med ett tärande på föreskrivna säkerheter, har
förekommit katastrofer, trots lättsinnig "spridning"
av stänger i gallerverk o. d. I svetsfogar finnes icke
denna stora tänjbarhet, varför injusteringen i fogen
väsentligen uteblir och en excentrisk kraft vållar hela
den teoretiskt förefintliga påkänningen. För att upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:29:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934v/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free