Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1935 - Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar, av Chr. Beck-Friis och Hjalmar O. Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turbinerna lämpligen med kuggväxlar, varigenom
generatorerna kunna göras hastigtgående.
Anskaffningskostnaderna för generatorerna bliva därför låga och
även behovet av reaktiv kraft från annat håll blir
litet. Kostnaden för den elektriska utrustningen blir
härigenom i jämförelse med kostnaden för
vattenbyggnader och turbiner låg och till stor del
oberoende av det antal aggregat, som stationen
uppdelas på. Verkningsgraden kan även vid små
generatorer göras tämligen hög. Vid kraftstationer av
"drabant"-typ, speciellt vid låg fallhöjd, är det
således mycket, som talar för professor Dahls tanke,
att ett relativt stort antal aggregat kan vara
ekonomiskt fördelaktigt. Vid "huvudstationer" fordras
det däremot ett relativt dyrbart elektriskt maskineri,
helst vid fullständig automatisering eller
fjärreglering. Vid dessa stationer kommer det därför alltid
att ur elektrisk synpunkt bliva ett önskemål, att
antalet aggregat blir så litet som möjligt.
Av ovanstående framgår, att den ekonomiska
storleken ej blir enbart beroende av maskintekniska och
vattenbyggnadstekniska förhållanden vid själva
kraftstationen utan även beror på kraftstationens
drift med hänsyn till anslutna kraftverk, där sådana
finnas.
Chr. Beck-Friis.
ETT GENMÄLE.
Till civilingenjör Gottfried Bergs inlägg i denna
fråga i häfte 49 av Teknisk tidskrift för förra året vill
jag härmed göra några erinringar. Jag har med mitt
inlägg i häfte 46 velat påpeka ett intressant teoretiskt
förhållande, men är väl medveten om att de beräknade
förhållandena i verkligheten kunna förskjutas högst
betydligt. Särskilt måste av naturliga skäl detta bliva
fallet vid smärre maskinenheter och jag har ej heller
avsett att utsträcka mina slutsatser till dylika. Men
jag menar att man ej får låta sådana uttalanden, som av
ingenjör Berg refereras från tysk litteratur från åren
1905 och 1913, gälla även för mycket stora
maskinenheter, om vilka man då knappast hade någon
erfarenhet. En ekonomisk övre gräns för maskinstorleken
måste existera, och därför får man nog även tillmäta
det omskrivna amerikanska uttalandet från år 1927
endast en begränsad giltighet.
Beträffande turbinkostnaden tror jag att
verkstäderna rätt generellt räkna med för låga
kostnadssiffror vid stora maskiner gent emot smärre. Från min
egen praktiska verksamhet minnes jag ett uttalande
från den ekonomiska ledningens sida, att
tillverkningen av stora turbiner lönar sig dåligt, medan de små
gå ekonomiskt bättre ihop. Ett alldedes liknande
uttalande har jag nyligen hört relateras beträffande ett
verkstadsföretag med annan tillverkning.
Förhållandet torde väl hava sin grund i att en ganska stor
osäkerhet vidlåder verkstädernas metoder för
självkostnadsberäkningar. Det händer ju för övrigt icke sällan
att anbud å samma leverans kunna skilja många
10-tal % från varandra. Det ligger ju även i
verkstädernas skön att räkna som de vilja. I ett fall kunna
modeller finnas och redan anses avskrivna, i ett annat
är det ej fallet. Förhållandet kan vara liknande med
arbetsmaskiner och byggnader, så att verkstaden i
vissa fall anser sig kunna räkna med en blott obetydlig
kostnad utöver rena material- och arbetskostnader.
Anbudssiffror kunna därför verka missledande vid
dragandet av principiella och generella slutsatser.
Av ingenjör Bergs kostnadsexempel förefaller ju
särskilt det första med en anläggning för 250 m3/sek. vid
4,8 m fallhöjd utnyttjad medels 1 resp. 4 aggregat
särdeles dräpande mot teorien. Men här hava sannolikt
de ovan antydda omständigheterna i hög grad förryckt
resultatet. Vid ett aggregat gäller det här antagligen
en kaplanturbin om närmare 8 m hjuldiameter, vid
fyra aggregat sådana om närmare 4 m diameter. I
senare fallet är det sannolikt att man för att få större
användning för modellerna dimensionerat större
delen av godset för två à tre gånger den aktuella
fallhöjden, vilket i förening med ett mindre antal
ledskeneskovlar antagligen gjort viktdifferensen mindre
framträdande. Trots de framlagda siffrorna anser jag det
därför mycket vanskligt att lägga detta exempel till
grund för någon allmängiltig slutsats.
För övrigt vill jag begagna tillfället att här
framhålla en som jag anser viktig sak. Om ifrågavarande
kraftstation blott behöver arbeta på ett större
kraftnät, så torde det knappast vara tekniskt och
ekonomiskt motiverat att utrusta den med
hastighetsregulatorer för automatisk snabbreglering. Den bör kunna
köras efter klocka eller efter flottör å viss vattenyta
medels elektriskt manövrerat långsamgående pådrag.
Kostnadsbesparingen inskränker sig icke endast till
skillnaden i pris å regleringsanordningen, utan
antagligen kan även den behövliga svängmassan minskas.
En för några år sedan enligt mitt förslag på detta sätt
ordnad mindre kraftstation uppgives hava givit mycket
gott resultat. Frågan synes mig vara av ganska stor
betydelse vid de låga fallhöjderna, där
maskinkostnaden går i höjden relativt byggnadskostnaden.
Det tredje exemplet är också av rätt stort intresse.
Det gäller här 20 m fallhöjd och 140 m3/sek. på ett
eller två aggregat. Gäller det francistyp, så blir i förra
fallet turbinen ungefär så stor som järnvägens
lastprofil tillåter, i senare fallet torde hjuldiametern
stanna vid ca 3,6 m. Antagligen utföres
konstruktionen, i ena som andra fallet, i armerad betong med
plåtbeklädnad av snäckan och större delar av
sugrören. Då man torde räkna med samma plåttjocklek i
båda fallen och arbetskostnaden sannolikt minskas
något vid ett aggregat, så är det icke osannolikt att
kostnadsförhållandet i viss grad influeras härav. Om man
eventuellt räknat med högre snabblöpenhet å den stora
turbinen, torde särskilt generatorkostnaden
förskjutas till det större aggregatets förmån. I vilken grad
omkastningen av kostnadsförhållandet kan orsakas av
sådana faktorer, som förut antytts är svårare att
bedöma. Skulle det gälla en separat anläggning, vore
det enligt min mening i alla fall riktigast att utföra
den med tvenne aggregat.
Beträffande byggnadskostnaderna så är ingenjör
Bergs påpekande rörande betydelsen av vattenytornas
variation alldeles riktigt. Men beträffande hans
mening att utrymme för reservmaskineri, fria passager
etc. skulle bliva procentuellt större vid mindre
maskinaggregat, så är jag inte lika övertygad för det fall att
turbinerna trots uppdelningen ändå äro att betrakta
såsom stora. Anser man sig behöva avlastningsplan
inom byggnaden, så blir ju dock detta större ju större
aggregat man använder. Det hade varit av intresse
om ingenjör Berg velat anföra några vikts- och
volymsiffror i anslutning till de givna exemplen.
I grund och botten gå nog ingenjör Bergs och mina
åsikter ej så långt isär. Om man kunde för olika
fallhöjder angiva totalkostnaden pr installerad hkr såsom
funktion av löphjulsdiametern, så skulle man
otvivelaktigt finna en kurva med en minimipunkt vid en viss
sannolikt rätt så stor hjuldiameter och stigande åt
ömse sidor. Denna stigning är på ömse sidor närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
