Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1935 - Tekniska skolan i stöpsleven, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som måste inhämtas av alla, oavsett fackriktning,
utan så är även förhållandet med elementära delar
av många tekniska tillämpningsämnen samt givetvis
också med handelsämnen och främmande språk för
lärjungar med jämbördiga förkunskaper. Denna i
alla tekniska läroanstalter på mellanstadiet tämligen
likartade undervisning, vilken hos lärjungen icke
behöver förutsätta något större mått av praktisk
erfarenhet, kan lämpligen benämnas "teknisk
allmänbildning". Med ledning av tillgängliga uppgifter från
olika slag av dylika läroanstalter har kommittén
funnit, att åt undervisning av nu nämnda slag i
genomsnitt ägnas en tid, som ungefär motsvarar ett
läsår på 40 veckor med 35—38 lektioner i veckan.
Denna undervisning föreslås därför — med ett
oväsentligt undantag ifråga om ämnena
maskinritning och byggnadsritning — vara lika för samtliga
lärjungar i de omorganiserade skolorna, oavsett deras
fackriktning, och utgöra den grundval, på vilken den
djupare eller mera specialiserade fackutbildningen
under följande årskurser skall bygga.
Eleverna hava fördel av en sådan anordning. För
det allmänna betyder den en möjlighet att för ett
bestämt elevantal hålla kostnaderna nere. Om av
exempelvis 90 lärjungar i första klassen 45 valde en
fackavdelning, 25 en annan och 20 en tredje, så skulle
detta med differentierad undervisning från början
innebära, att de 45 finge delas på två avdelningar,
såvida man ej ville avvisa 15 av de 45. Resultatet
bleve alltså 4 undervisningsavdelningar, ehuru 3
vore fullt tillräckliga.
Med avseende på undervisningens anordning under
följande årskurser visar en undersökning av den tid,
som i de olika fackskolorna anslagits för huvudämnet,
att detta i maskintekniska och elektrotekniska
fackskolor fått sig tillmätt omkring 21 respektive 18 1/2
veckotimmar under ett läsår på 40 veckor, däri då
inräknad den tid, som anslagits åt ämnet under
första halvåret. Till dessa huvudämnen sälla sig i
vardera fackskolan ett à två fackämnen av
andraplansnatur, i maskinfackskolan elektroteknik samt
mekanisk teknologi, i den elektrotekniska fackskolan
maskinlära samt mekanisk teknologi.
I byggnadsfackskolan dominerar huvudämnet vida
starkare, i det att byggnadslära med ritning i
genomsnitt upptager 28 veckotimmar, sammanlagt för
hela skoltiden, vilket enligt kommitténs förslag
motsvaras av omkring 23 veckotimmar utöver
undervisningen i första årskursen. I gengäld upptaga i
byggnadsfackskolan fackämnen av andraplansnatur,
nämligen grafostatik och betongteknik samt
frihands- och krokiteckning, ej fullt så stort sammanlagt
timantal som motsvarande slag av ämnen inom de båda
förstnämnda fackskolorna.
Kommittén har i anslutning härtill föreslagit, att
ej heller den på första årskursen byggda
fackundervisningen vid en blivande teknisk läroanstalt i
Stockholm skall anordnas i form av från varandra
alldeles fristående fackskolor med in i minsta detalj
föreskriven och med för varje enskild lärjunge helt
ensartad kursplan som villkor för avgångsbetyg, utan
i stället i form av kurser av följande olika slag:
A. Huvudkurser, omfattande 18 (för
byggnadsfacket något flera) veckotimmar under ett läsår, av vilka
en är obligatorisk för den, som önskar fullständigt
avgångsbetyg över avslutad utbildning för facket.
B. Tillvalskurser, var och en omfattande 5 1/2—3 1/2
veckotimmar under ett läsår, av vilka två jämte
huvudkurs äro obligatoriska för den, som önskar
fullständigt avgångsbetyg.
C. Mindre kurser, omfattande under höstterminen
sammanlagt 10 veckotimmar och under vårterminen
sammanlagt 8 veckotimmar i svenska, främmande
språk, ekonomi och arbetarskyddslagstiftning med
yrkeshygien samt i vissa fall även i fältmätning,
samtliga obligatoriska för den som önskar erhålla
fullständigt avgångsbetyg.
D. Frivilliga tillvalskurser i sådana ämnen som
matematik, fysik, kemi, svenska, tyska och engelska
samt i handelsämnen. Dessa kurser äro avsedda
huvudsakligen för lärjungar, som önska förvärva den
grundligare språkutbildning, som erhålles i ett
tekniskt gymnasium, eller som sedermera önska söka
inträde vid teknisk högskola.
En lärjunge, som vill på två läsår förvärva
fullständigt avgångsbetyg från fackskolekurs, har då att
under det andra året kombinera kurser på intill
sammanlagt 37 veckotimmars undervisning
(höstterminens föreläsningskurs i arbetarskyddslagstiftning
där ej inberäknad). Tilläggas 3 veckotimmar i
gymnastik fås precis samma timantal som i de vanliga
fackskolorna. Med den av kommittén föreslagna
anordningen få lärjungarna en möjlighet att inom vissa
gränser kombinera ämnen med hänsyn till speciella
önskemål, något, som ej alls låter sig göra vid en
fackskola av den hittills gängse typen med stelt
fixerad ämnes- och timplan.
En lärjunge kan också redan från början besluta
sig för treårig kurs, vare sig han nu åsyftar grundlig
såväl fackutbildning som språklig och kommersiell
utbildning eller han har för avsikt att vinna
behörighet för inträde i teknisk högskola, de mål, som
känneteckna de i det föregående omnämnda typerna
av tekniska gymnasier.
Ej heller är den möjligheten utesluten, att en elev,
som från början endast tänkt sig en tvåårig
fackutbildning, kan lägga till ytterligare ett studieår och
under detta komplettera sina kunskaper i
främmande språk och handelsämnen.
Man kan nog säga, att kommittén i viss mån
bringat ur världen frågan huruvida en teknisk
läroanstalt på mellanstadiet bör vara av fackskole- eller
gymnasietyp, eller om den bör bestå av dels
gymnasium, dels fackskola.
Ävenså förenklas spörsmålet, vilka slag av
fackskolor som böra ifrågakomma. Det är nämligen
betydligt lättare att anordna en ny huvudkurs —
sådana kunna även inrättas intermittent — i
anslutning till förutvarande undervisning än att
organisera en hel fackavdelning. Särskilt i Stockholm är
tillgången på fackmän för en sådan huvudkurs god.
Kommittén föreslår till att börja med huvudkurser i
maskinlära, byggnadslära och elektroteknik.
Anordningen med s. k. huvudkurser är det väsentligt nya
för svenska förhållanden i kommitténs förslag.
Förskjutningen i elevernas åldersgruppering inom
maskin- och byggnadsyrkesskolorna i Stockholm
framgår av nedanstående tabellariska översikt,
avseende lärjungarna i skolornas samtliga tre klasser.
Såsom redan omnämnts mötte det av 1919 års
sakkunnige framlagda förslaget med två långa läsår
kompakt motstånd särskilt inom byggnadsindustrien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
