Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
Djupborrningens användningsområde.
Djupborrning har sin huvudsakliga tillämpning för
underjordiska undersökningsarbeten och är särskilt
lämplig, när en snabb och billig metod behövs för
systematisk undersökning av malmväggarna. För
mindre djup än ca 50 m konkurrerar den ofta med
fördel med diamantborrning. Den är ett utmärkt
hjälpmedel för gruvor, där malmen förekommer såsom
oregelbundna och spridda kroppar, typiskt för
meta-somatiska förekomster i kalksten. Den är även
mycket användbar vid förekomster av malmådror i
förkastningsområden, där parallellmalmer, som ej gå i
dagen, kunna uppträda utan några geologiska
indikationer beträffande deras förekomst. Det bör
bemärkas, att i sådana fall är det lika nödvändigt att
konstatera frånvaron av malm som att påvisa
förmodade malmkroppar, och för sådana ändamål är ett
borrhåll vanligtvis lika tillfredsställande som en
tvärort och mycket billigare.
I allmänhet kosta tvärorter 2 till 4 gånger så
mycket som diamantborrhål och 6 till 15 gånger så
mycket som djupborrhål. Såsom ett genomsnitt kan man
välja ett exempel, där tvärortdrivning kostar 27
dollars pr m och djupborrning omkring 3 dollars. Om
en stor area, som gränsar intill en fältort, anses vara
gynnsam för undersökningsarbeten, kan den
undersökas medelst djupborrning för 1/9 av kostnaden för
tvärorter eller också kan den bliva undersökt 9
gånger så ingående för samma kostnad. Antag att
man vill undersöka området till ett djup av 30 m från
en 300 m lång fältort och med intervaller på 30 m
mellan undersökningarna. I medelhårt berg komma
tvärorter att kosta 8 100 dollars och borrhål omkring
900 dollars. Om man hittar malm i 1 borrhål av 10,
kan en tvärort drivas längs hålet för undersökning av
fyndet, och totala kostnaden för att hitta och
uppsöka malmen samt för att konstatera frånvaron av
malm i återstoden av det misstänkta området har
utgjort ca 1 700 dollars eller något mer än 1/5 av den
kostnad, som samma arbete skulle dragit vid enbart
tvärortdrivning.
I distrikt, clär metasomatiska malmer uppträda i
förekomster, vilkas lägen äro tvivelaktiga på grund
av veckning eller förkastningar, är djupborrning ofta
bästa metoden för att lokalisera malmerna.
Djupborrning är även nyttig för att förskaffa sig
geologiska upplysningar och användes understundom
Rjtf-or-t-
M / Mg c/hs dū MS jM
c/hö cth 3 a£h /o
rolm
rad eller hålig berggrund, förlust av vatten i porösa
eller sprickiga områden och som följd därav
ofullständiga eller missvisande borrkaxprov, för rika prov,
då man går igenom spröda malmlager och
vilseledande intryck av bergartslagers eller malmkroppars
mäktighet beroende på att de blivit skurna i sned
vinkel. Förtrogenhet med malmförekomsternas
lokala egenheter är i allmänhet till stor hjälp för att
kunna placera hål, så att man får största nytta av
dem.
Fig. 2. Systematisk undersökning genom djupborrning.
för att avgöra belägenheten av gångar, förkastningar,
bergartskontakter och dylikt.
Bortsett från undersökning på parallellmalmer är
djupborrningens mest utbredda användning kanhända
att konstatera gränserna av malmkroppar för att
underlätta upprättande av brytningsplan till
minimi-kostnad.
Omdöme och erfarenhet äro nödvändiga för att
erhålla bästa och tillförlitligaste resultat med
djupborr-ningsmaskiner. Vid tolkning av resultaten måste
särskild hänsyn tagas till eventuell inverkan av uppluck-
Fig 3. Djupborrning för bestämning av malmgränser.
Sammanfattning.
Djupborrning med hammarborrmaskiner för
undersökning och provtagning av malmförande berg
erbjuder följande fördelar:
1. Vid djup upp till maximum 50 eller 75 m
(beroende på bergets hårdhet) har den vanligtvis en
mycket markerad fördel från kostnadssynpunkt i
jämförelse med andra metoder.
2. Borrare kunna rekryteras bland de mera
skickliga maskinborrarna, och särskilt specialiserade män
med lång erfarenhet är ej av väsentlig betydelse
såsom vid diamantborrning.
3. Utrustningen består av få delar, är lätt
flyttbar och kräver blott ett minimum av utrymme för
uppställning. Utsprängning för uppställningen är
vanligtvis ej nödvändig.
4. Utrustningen är enkel och stark, och förlust av
delar beroende på brott förorsakar ej en så stor
ekonomisk förlust, som ett liknande missöde medför vid
diamantborrning.
5. Metoden kan med fördel tåla en jämförelse
med diamantborrning i fråga om borrningshastighet.
6. Borrkaxet är, om det behandlas riktigt,
vanligtvis en tillförlitlig källa för upplysningar. I många
fall kan det göra samma tjänst för alla ändamål som
en borrkärna.
7. Metoden är särskilt lämplig för borrning av ett
stort antal närbelägna hål. I sådana fall är den tid,
som inbesparas vid flyttning och uppställning, det
lilla utrymme, som erfordras, och
borrningshastigheten påtagliga fördelar. Snabb upplysning om
förhållandena i väggarna kan sannolikt erhållas hastigare
med denna metod än på något annat sätt.
8. Liksom diamantborrning kan djupborrning ofta
medföra en betydlig nytta vid slagning av djupa hål
för dränering, ventilation, undsättningsarbeten eller
kraftledningar.
De väsentliga nackdelarna vid djupborrning äro:
1. Solid borrkärna erhålles ej. På grund härav
kunna upplysningarna bliva mindre fullständiga än
vid diamantborrning, men i många fall kan ett
studium av borrkaxet avslöja lika mycket som
kärnun-dersökningar, och då gott kärnutbyte ej är möjligt,
försvinner denna olägenhet.
2. Liksom andra borrningsmetoder är djupborr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
