Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - De tekniska betingelserna för upptagning och återgivning av ljudfilm, av E. Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
35
uppkommande oskärpan i teckningen blir stor i
förhållande till delteckningen av ett ljudband, varvid
andra komplikationer inträda, till vilka vi senare
skola återkomma i samband med intensitetsmetoden.
Förutom nämnda eléktrooptiska anordning för
transversalmetoden användes även
spegeloscillogra-fen. Konstruktionen framgår av fig. 3 och tarvar
knappast ytterligare beskrivning.
Intensitetsfilm kan framställas med samma
anordning som beskrivits vid transversalmetoden i
fig. 2. Strängens längdriktning vrides 90 grader,
så att strängbilden kommer att ligga vinkelrätt mot
filmens rörelseriktning. Inställningen sker då så,
att halva cylinderobjektivets inträdespupill täckes
av strängbilden. Då strängen svänger, erhållas
intensitetsändringar i det ljusknippe som faller på
filmen. Man måste dock i viss mån föreställa sig
den på filmen fallande ljusstrimman såsom bestående
av ett ljusare och ett mörkare fält. När strängen
svänger, måste gränslinjen mellan det ljusa och det
mörka partiet röra sig relativt filmens
rörelseriktning. varför det uppstår en felteckning vid höga
frekvenser, så att en sinusvåg blir lutande. Till allra
största del bortfaller felet om två mot varandra
arbetande strängar användas, men det återstår dock
en liten rest som kan borttagas genom att den ena
strängens rörelse ges något ökad amplitud och
fas-förskjutes i förhållande till den andra.
Yi kunna således förutsätta att modulerat ljus
kastas på filmen. Om ljusströmmen betecknas med
/ och modulationsgraden med M, erhålles
/ = /„ (1 -)- M sin m t) (1)
Filmen frammatas med en hastighet V. Om 3 =
olikformighetsgraden, erhålles:
V=V0(l-j-Ssinyt) (2)
Den på varje element av filmen fallande
ljusmängden blir då proportionell mot
1 -j- M sin cot
1 -
(b sin t’i
Olikformighetsgraden S kan emellertid anses vara
ytterst liten i förhållande till 1, varför ovanstående
uttryck kan omformas till
(1 -\-M sin co t) (1 — å sin vt)
eller
1 -j- M sin cot — d sin vt — dM sin cot sin vt (3)
Härav synes, att den på filmen liggande latenta
bilden av ljuduppteckningen är behäftad med två
fel: olikheten i frammatningen har dels givit [-upphov till en störning, dels till en förvrängning av det
upptecknade ljudet i form av summa och
skillnadstoner
sin oj t sin vt = 4- [eos {cot — vt) — eos {(ot vt) J
Såsom av formeln (3) synes, är amplituden hos
dessa frekvenser proportionell mot produkten av
modulationsgrad och olikformighetsgrad.
Störningstonen, som även förefinnes utan modulation, är
proportionell mot olikformighetsgraden.
Modulationsfelet ger sig tillkänna som långsamma
svajningar i tonen eller heshet, om olikformigheten
har låg eller hög frekvens. För att undvika dylika
felaktigheter i ljudupptagningen införas mekaniska
Fig. 4. Mikrofotografier, den övre visande maximala skärpan
(avstånd mellan linjerna 20 fi), den undre visande 10 000 p/s
(samma avstånd mellan linjerna).
filter med svänghjul och fjädrande koppling för
utjämnande av filmens och kugghjulens vibrationer.
Den latenta ljudupptagningen ger vid framkallning
en silverutfällning, och vi skola här nedan betrakta
de fotografiska processerna, närmast ur linearitetens
synpunkt. Ett mått för det utfällda silverskiktets
täthet är svärtningen S, vilken definieras sålunda:
Om infallande ljus mot deri framkallade filmen i1
och genomfallande ljus i2, blir (se fig. 5)
S = logJi (4)
h
log h = /j (5)
log i2 = /2 (6)
Med hjälp av en s. k. sensitometer kan det
fotografiska skiktet belysas med olika doserade
ljusmängder, vanligtvis med konstant intensitet och en
variabel tid. Den av dessa olika belysningar vid
framkallningen uppkomna svärtningen uppmätes
och resultaten sammanföras i en kurva med
svärtningen längs ?/-axeln och ljusmängderna i
logaritmisk skala längs ar-axeln. Den erhållna kurvan ger
oss en bild av hur det fotografiska skiktet och
framkallningsprocessen verka. Denna kurva har i
allmänhet en rätlinig del med en svag krökning vid
foten och med en större krök vid toppen. Den
uppnår ett maximivärde och faller sedan. Den raka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
