Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1935
KEMI
7
varmt destillerat vatten, varvid så mycket vatten
lämnas i byretten, att detta når upp på graderingen.
3. Sedan apparaten stått lodrätt ca 15 min.,
påfylles destillationsvätska genom kylaren, så att
byretten fylles härav. I kolven hälles 250 com (vid
literkolv avsedd för stora prover 500 ccm)
destillationsvätska och ca V2 ccm vatten och destilleras till
dess meniskytan ej längre stiger i byretten, dvs. till
dess allt vatten överdestillerat.
4. Efter 15 min. avläses meniskytan, kolven
avkyles, det fuktiga materialet ifylles och destilleras
till dess meniskytan ej längre ändrar läge. Efter 15
min. avläses ånyo. Värmetillförseln skall under
destillationen ej vara för hastig, utan skall vattnet
avdestillera jämnt och kontinuerligt. Kolven behöver
ej upphettas i oljebad, utan kan ett vanligt asbestnät
användas. Då man förfar på detta sätt, slipper man
helt meniskkorrektionen. Korrektionen för
vidhäftande vatten bestämmes i ett särskilt försök, varvid
3—10 ccm vatten inpipetterats i kolven med en
pipett. Pipetten utväges samtidigt för kontroll.
Av det anförda har framgått, att
destillationsme-toden är både besvärlig och tidsödande och därför
dyrbar, samt att den endast vid ytterligt
omsorgsfullt arbete lämnar tillfredsställande värden å
fuktighetshalten. Det måste därför anses i hög grad
önskvärt, att kunna ersätta densamma med en av
uttork-ningsmetoderna, om möjligt torkning vid
atmosfär-tryck i torkskåp vid 105° C.
Denna metod användes ju också nästan uteslutande
vid bl. a. stenkol och cellulosa. Vid stenkol torkas
1 g prov 1 tim. vid 105°C. Enligt E. Norlin
("Undersökningar rörande provning av fasta bränslen",
sid. 50) inträder härvid en svag oxidation, varigenom
fuktighetshalten utfaller för låg. Man korrigerar
därför det erhållna värdet genom tillägg av 0,2—0,5, allt
efter det analyserade stenkolets ålder. Dessa
korrektioner äro ju ganska stora, men metoden anses
ändock tillfyllest. Vid cellulosa och trämassa anses
metoden likaledes tillfredsställande, enär man enats
om att anse vid 105°C torkad produkt som "absolut
torr", oavsett om en viss mängd hygroskopiskt vatten
finnes kvar eller ej. Huvudsaken i dessa båda fall
har varit, att metoden ger fullt reproducerbara
värden, vilket inom tillåtna felgränser torde vara fallet.
Att däremot vid träbränslen torkningsmetoden ej
kommit allmänt i bruk torde bero på, att en viss
farhåga förelegat, att vid torkningen av barrved
avsevärda mängder flyktiga, terpenartade beståndsdelar
jämväl skulle bortgå, såsom ju också är fallet vid
kådrikt material, s. k. töre. Såsom nedan skall visas,
är emellertid denna farhåga överdriven, och
torkningsmetoden fullt användbar vid alla vanliga
vedbränslen.
__(Forts.)
NO T IS ER
Oxiderad terpentinolja av Paul M. Horton and W. F.
Mc Carmick, Ind. Eng. Ch. 19’34, s. 1226.
Till U. S. A. importeras s. k. "fat oil", vilken bl. a.
användes till guld- och färgade emaljer för dekoration
av keramiska varor. Priset är högt, beroende på den
primitiva framställningsmetoden samt det låga utbytet.
Terpentinolja utsättes nämligen för luftens oxiderande
inverkan i flata låga behållare. Härvid avdunstar större
delen av terpentinoljan och kvar återstår en ringa tjock-
flytande återstod av ljusgul färg. Metoder att öka
utbytet genom att höja temperaturen och använda
katalysatorer leda vanligen till mörkfärgad olja.
Förf. hava utexperimenterat en metod på laboratoriet,
varvid terpentinolja i ett slutet cirkulationssystem
utsattes för inverkan av luft. Systemet bestod av en
förvärmare för terpentinoljan, vilken senare leddes till en
glaskolonn av Pyrexglas, fylld med glasringar. Luft
inpressades även vid toppen av kolonnen, varest den vid
140 °C temperatur kom i kontakt med terpentinoljan.
Vid kolonnens botten var temperaturen 70 °C.
Terpentinoljan leddes till en behållare för att sedan åter införas
i förhettaren och luften till en kondensor. I
försöksapparaten, vars kolonn hade en diam. av 3" (= 7,6 mm)
och en höjd av 3’ (= 91 cm), upparbetades 20 liter
terpentinolja på 100 timmar till en ljusgul, något viskös
vätska. Sedan hälften avdestillerats, var viskositeten
vid i9®,3 °C Vk — 1 och efter avdestillation av ytterligare
25 % hade återstoden en viskositet av Vk = 21.
Destil-laten kunde bearbetas vidare och totalutbytet oxiderad,
förtjockad olja var 80 % av ursprunglig terpentinolja.
Genom praktiska försök visades, att denna olja hade
samma egenskaper och förhöll sig lika vid praktisk
användning som handelns "fat oil".
E—t N—n.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap höll ord. sammanträde å föreningens
lokal fredagen den 14 december 1934 kl. 19,30, till vilket
ett hundratal ledamöter och gäster hade infunnit sig.
Sammanträdet öppnades av avdelningens ordförande,
professor Gunnar Wallquist, som hälsade de närvarande
välkomna till denna sedvanliga julfest. Till att jämte
ordföranden justera dagens protokoll utsågos
direktörerna Ivar Barthen och Gunnar Magnuson, varpå efter
anmälan i avdelningen inträdde bergsingenjör Olof
Eklund samt civilingenjörerna O. Herneryd, Bo Malmberg,
Olle Sandelin och Göte Sävö, samtliga i Stockholm.
Aftonens föredragshållare var professor Carl
Benedicks, som meddelade "Några intryck från
Sovjetunionens vetenskap och industri", illustrerade av
skioptikonbilder, som till största delen utförts efter på ort
och ställe av föredr. själv nedkastade skisser.
Professor Benedicks var en av de tre svenska
vetenskapsmän, vilka jämte andra utländska vetenskapsmän
antagit inbjudan att bevista den kongress, som den
10—13 sept. 1934 anordnades i Leningrad för firande av
hundraårsminnet av den store ryske kemisten D.
Men-delejevs födelse.
Efter att hava omnämnt öppningshögtidligheterna i
Uritzki- (f. d. Tauriska) palatset övergick föredr. till
en redogörelse för de besök vid vetenskapliga institut
och industriella anläggningar; vilka kongressdeltagare
bereddes tillfälle att göra.
Fysikaliskt-tekniska institutet i Leningrad
finansieras till ett belopp av 1,5 mill. sovjetrubel årligen av
kommissariatet för den tunga industrien. Bland där
behandlade uppgifter märkas undersökningar rörande
atomkärnor och materiens fasta tillstånd i allmänhet
samt rörande metallfysik, t. e. den s. k. Halleffekten i
tunna hinnor av ytterst rent lithium, de sällsynta
jordartsmetallernas magnetism, kopparoxidulens
fotoelektriska egenskaper, relationen mellan elektrisk och
värmeledning hos smälta metaller, diffusionen i
metalliska kristaller, positronernas uppkomst genom
a-strålning osv.
Vidare kan nämnas metallinstitutet i Leningrad, som
synes bliva särskilt omhuldat av höga vederbörande.
Av sammanlagt 600 anställda utgöras 250 st. av
ingenjörer. Därjämte finnes även ett institut, speciellt av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
