Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfte 2
TEKNISK TIDSKRIFT
febr. 1935
*
VAG- ocHWirNDYGGNADSRONST
Redaktör: Walo Firnå
• UTGIVEN AV SVtW
SKA TEKNQI
INNEHÅLL: Aktiverat-slamanläggnin^r i Helsingfors, erfarenheter och rör, av R. Granqvist. — Torrläggningen
av Zuiderzee, av vägingenjör kapten A. Wolff. — Provtryckning av betongrör inifrån. — Litteratur. — Notiser.
AKTIVERAT-SLAMANLÄGGNINGAR I HELSINGFORS,
ERFARENHETER OCH RÖN*
Av R. Granqvist, Helsingfors.
Då Helsingfors stad är belägen på en utskjutande
udde, var det, när för mer än 50 år sedan de första
kloakledningarna i staden byggdes, naturligt, att
man strävade till att, på kortaste möjliga väg avleda
avloppsvattnet till närmaste strand. Härigenom kom
man till rätta med relativt små ledningsdimensioner
och korta ledningslängder. Den omständigheten att
man erhöll ett stort antal kloakmynningar på korta
avstånd från varandra längs alla stadens stränder
verkade ej avskräckande, ty vid denna tid var
reningstekniken ännu så outvecklad och
forskningarna rörande vattendragens självreningsförmåga på
en så primitiv ståndpunkt, att man knappast kunde
tänka sig att det skulle bliva nödvändigt att rena
avloppsvattnet. Snart visade det sig dock att man
överskattat strandvattnens självreningsförmåga.
Vattnet vid stränderna undergick en försämring som
blev bestående oberoende av ström- och
vindförhållanden. Mest framträdande var denna till en
början i de inre vikarna, men även stränderna vid
de yttre fjärdarna besvärades av ett tydligt
smutsvattenbräm. Allteftersom kloakvattenmängden
ökades, dels beroende på folkmängdens tillväxt, dels
på tilltagande vattenkonsumtion per person,
fortskred vattnets försämring i allt snabbare takt, och
särskilt under den varma årstiden blevo obehagen
härav alltmera kännbara. Redan för ett kvarts sekel
sedan hade förhållandena blivit sådana att de
kommunala myndigheterna funno sig föranlåtna att
föreslå åtgärder för olägenheternas avhjälpande. Sedan
dess har frågan om renandet av kloakvattnet i
Helsingfors varit på dagordningen. För ca 20 år sedan
byggdes två mindre biologiska filteranläggningar,
varigenom det i den insjöartade Tölöviken
utrinnande kloakvattnet renades, men frågan liuru
problemet i sin helhet skulle lösas har fortsättningsvis
varit föremål för en omfattande och mångsidig
utredning.1 År 1930 påbörjades slutligen
byggnadsarbetet enligt en av stadens byggnadskontor
uppgjord generalplan, som i korthet går ut på att
genom sammanbindningsledningar, i den mån detta
ekonomiskt är möjligt, reducera antalet utlopp, och
vid de på detta sätt erhållna huvudutloppen bygga
* Föredrag vid Svenska teknologföreningens avdelnings
för Väg- och vattenbyggnadskonst sammanträde den 19
mars 1935.
reningsstationer. För hela det framtida
stadsområdet skulle antalet reningsanläggningar bliva 7 st,,
därav 5 st. för den nu bebyggda staden. Sedermera
har en av dessa uppdelats på de två närmast
belägna, varför den plan som nu följts förutsätter 4 st.
reningsanläggningar, i vilka komme att renas så
gott som hela kloakvattenmängden från den nu
bebyggda staden. Av dessa skulle enligt
byggnadskontorets förslag tre byggas för biologisk rening
med aktiverat siam och den fjärde åtminstone till en
början endast för mekanisk rening. Av de tre
planerade aktiverat-slamanläggningarna är den första
på Byholmen i drift sedan år 1932, den andra på
Råhülmen är under byggnad och kommer redan i
år att bliva delvis färdig, så att den mekaniska
reningen kan igångsättas. För påbörjandet av arbetet
på den tredje på Tjärholmen kommer
byggnadskontoret att upptaga anslag i nästa års budgetförslag,
och för byggandet av en del av samlingsledningarna
för den fjärde reningsanläggningen vid Havshamnen
har redan beviljats medel, och arbetet kommer att
påbörjas i höst. Frågan om ordnandet av
kloakförhållandena i Helsingfors går sålunda mot sin lösning.
Då byggandet av reningsanläggningen på
Byholmen beslöts, fastställdes samtidigt att densamma ej
blott skulle utföras för fullständig biologisk rening
av kloakvattnet enligt aktiverat-slammetoden, utan
att den även skulle byggas såsom försöksanläggning
vid vilken kunde utföras undersökningar rörande
lämpligheten av olika reningsmetoder i våra
förhållanden. Då det inom reningstekniken visat sig att
laboratorieförsök, eller försök i anläggningar i liten
skala, beroende på en mängd omständigheter ej giva
resultat som kunna tillämpas i verkliga
reningsanläggningar, befanns det önskvärt, att innan
stadens följande reningsstationer byggdes utföra
noggranna undersökningar rörande möjligheten att i
vårt klimat tillämpa de rön på reningsteknikens
område, vilka man utomlands gjort i trakter med
avsevärt mildare klimat än vårt. Ty såsom känt äro
temperaturförhållandena, alltså klimatet, en faktor
som inom reningstekniken är av synnerligen
genomgripande betydelse, såväl vid dimensionerande av
anläggningarna som vid valet av reningsmetod och
gestaltningen av en mängd detaljer. Man kan
därför ej utgå ifrån, att de erfarenheter som nåtts i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0063.html
