- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
162

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Hälsovådliga byggnadsmaterial, av Birger Hammarén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

de "konstgjorda" oftast voro mer eller mindre
skadliga för hälsan. Kalk och gips ansågos vara bland
de bättre av de syntetiska materialen, under det att
cement hörde till de sämre.

Sedan man gjort klart för sig dessa saker, sökte
man tekniskt lösa problemet hur man sikullc
eliminera de konstgjorda materialens skadliga
egenskaper, speciellt då cementens. Man använde sig
härvid av två olika metoder. Den ena gick ut på
betongens totala inkapsling. den andra på betongens
utvädring.

Detta var alltså i stora drag gången och resultatet
av de i Amerika redan för ett par decennier sedan,
av mig ledda undersökningarna. Sedan dess har
emellertid på det medicinska området studiet av olika
substansers inverkan på människokroppen gjort
oerhörda framsteg, och det kan därför vara intressant
att taga närmare del av facklitteraturens redogörelser
för vad man funnit. Här skall göras ett försök att
åstadkomma ett summariskt men i möjligaste mån
klargörande referat.

Människokroppen kan plötsligt glida in i ett
stadium av förändrad reaktionsförmåga gentemot ett
visst ämne, en viss substans. Förändringen i
reaktionsförmågan — som kan gå i positiv eller negativ
riktning — kallas allergi.

Det har visat sig, att det ingalunda är en speciell
substans eller ens en viss grupp av substanser, som
ger upphov till dylika störningar. I själva verket
kan en hel rad substanser ur såväl växt- som
djurriket utlösa dylika ändringar i reaktionssättet —
hösnuva och astma äro två typiska
överkänslighets-sjukdomar. Hösnuvan t. e. förorsakas av
pollenkornen från ett flertal gramineær. Undersöker man
emellertid ett större antal astmapatienter, visar det
sig oftast, att de mest olika och olikartade substanser
kunna verka utlösande på astmaanfallen.

Det är nästan likgiltigt, vad en person äter, dricker,
inandas, bär på sig eller till och med rör vid — detta
något kan under vissa förhållanden ge upphov till
överkänslighetsreaktioner. Störningarna kunna taga
sig mångfaldiga uttryck i form av rubbningar i
andningsorganen, magåkommor, hudutslag eller nervösa
besvär. Dylika allergiska reaktioner kunna i en hel
del fall framkallas av mycket minimala kvantiteter
av ifrågavarande substans. Det är icke endast genom
förtäring eller beröring av vissa substanser, som
överkänslighetssymptom kunna uppstå, utan även
inandningen av en dylik substans kan vara alldeles
tillräcklig för att åvägabringa en reaktion.

Praktiskt taget varje material, som användes för
beklädnadsändamål: ylle, bomull, linne, silke,
pälsverk osv. hava visat sig kunna framkalla och utlösa
överkänslighetsreaktioner. Konstsilke har, i
förbigående sagt, enligt de citerade källorna, åtminstone
hittills, befunnits vara det ämne, som bland textilierna
är bland de minst farliga. Pälsverk, särskilt skunk.
har däremot mycket dåligt rykte i detta avseende.
Pälshandskar och pälskappor och även vanliga
handskar kunna ge upphov till allergiska tillstånd. I
övrigt händer det, att personer som äro okänsliga
för material, som ovan anförts, däremot reagera för
de färgämnen, varmed dessa material äro
behandlade. Det lurar alltså faror nästan överallt.

Även födoämnen äro att räkna med i detta
avseende. De kunna hos en hel del individer utlösa över-

känslighetsreaktioner t. c. nässelutslag, astma m. in.
Många reagera speciellt för vissa födoämnen.
Choklad kan vara synnerligen "giftigt" för en del
personer. Likadant är förhållandet med ägg, fisk,
hummer, kräftor, smultron m. fi. ämnen. Det finns
personer som icke tål ett av dessa ämnen, men det finns
också de som reagera mot flera olika ämnen. Har
man fått visshet om vilka ämnen man icke "tål", så
bör det emellertid icke möta några större
svårigheter att gardera sig. Gäller det sådana i födoämnen
allmänt ingående beståndsdelar som exempelvis mjölk
eller ägg, ställer sig saken besvärligare. Man stöter
då på fiender snart sagt överallt och ofta under
ogenomskinlig camouflage.

Husdjur kunna också framkalla
överkänslighetsreaktioner hos en del personer. Hudavsöndringar,
små partiklar av hår öller fjädrar osv. kunna
åstadkomma störningar, vilka icke låta sig så lätt kureras,
förrän det allergiframkallande momentet blivit
upptäckt och avlägsnat.

En ganska märklig iakttagelse är, att om en person
är känslig för exempelvis fläsk, så är ofta redan
doften av fläsk — stekoset — tillräckligt för att ge
upphov till sjukliga symptom. Toalettpuder är en
mycket vanlig allergisk substans. Så är även
förhållandet med grönsaker. En del personer kunna
få hudutslag endast genom att handskas med dem.
Reaktionen är dock i detta fall ofta så hastigt
påkommande, att det är lätt för vederbörande själv att
förstå orsaken.

Det finnes emellertid annat än substanser, som
allergiskt känsliga personer måste taga sig i akt för.
En stor New York-tidning har en klinik för
astma-lidande. Där har man blivit i tillfälle att konstatera,
att ett häftigt ombyte mellan varm och kall luft —
"drag" — kan vara ägnat att framkalla
astma-symptom.

För att kunna bestämma den allergiska
känsligheten hos en person, går man tillväga på så sätt, att
man tar ett extrakt av det misstänkta materialet och
applicerar detsamma på patientens hud. Har man
därvid begagnat sig av en för patienten overksam
och ofarlig substans, inställer sig ej någon reaktion.
Skulle däremot patienten vara överkänslig för
ifrågavarande substans, så uppstår en lätt rodnad och
ansvällning på appliceringsstället. Denna ansvällning
brukar framträda inom loppet av några timmar.
Läkaren kan, om han så önskar, samtidigt göra prov
med flera olika substanser, om så skulle behövas.

De allergiska åkommorna äro ej smittosamma. En
del författare påstå emellertid, att dispositionen —
för desamma — skulle vara ärftlig. Man tror sig
nämligen ha bevisat, att förekomsten är speciellt
lokaliserad till vissa familjer. De vanligaste
överkänslighetssymptomen äro som redan nämnts astma •
och nässelfeber. Enligt amerikanska undersökningar
skulle disposition för dessa åkommor finnas hos
omkring 3 % av befolkningen.

Man har också studerat den åldersgräns, vid vilken
överkänsligheten brukar uppträda. En sådan
undersökning gjord i Amerika omfattade 460 personer, i
vilkas familjer man förvissat sig om att allergi
förefanns. Enligt undersökningen ifråga skulle
överkänsligheten vara större då ärftligheten var dubbel.
Då endast en av föräldrarna fortplantat känsligheten,
skulle symptomen på astma och liöfeber uppträda

162

11 april 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free