Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1936 - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av Wm. - Södra Dalarnes tekniska förening, av G. C—n. - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Hill, ävenledes från Manchester. Dennes föredrag,
"From card to doubling — recent improvments",
behandlade de tekniska förbättringar, som under
senaste år kommit till användning i de processer, som
följa bomullens rensning, nämligen kardning,
sträckning, slubbning och spinning samt tvinning. Till följd
av den långt framskridna tiden uppsköts den senare
delen av Mr. Hill’s föredrag till följande dag.
Lördagen den 23 maj fortsattes mötet. Efter det
Mr. Hill hållit andra delen av sitt föredrag lämnade
Textilinstitutets föreståndare, lektor Stig Kjellstrand
en orientering över textilinstitutets utrustning och
arbetsuppgifter. Därefter vidtog en visning av
institutets lokaler och maskinuppsättning.
Programmet fortsatte kl. 6 e. m. med Svenska
textiltekniska riksförbundets årsmöte. Sedan en del
föreningsangelägenheter undanstökats lämnades ordet
till aftonens föreläsare, undervisningsrådet Nils
Fredriksson, som höll föredrag om "Synpunkter
beträffande utbildning för industriell verksamhet".
Föredraget åhördes av närmare 200 personer, däribland ett
stort antal medlemmar av de inbjudna
organisationerna.
Efter föredraget följde en livlig diskussion, i vilken
deltogo överingenjör Alex. Engblom, ingenjör Martin
Wenander, lasarettssyssloman Alarik Hagård och
ingenjör G-ustaf Svänsson.
De närvarandes tack till föredragshållaren för det
synnerligen intressanta föredraget framfördes av
Svenska textiltekniska riksförbundets vice ordförande,
kapten Lind, Norrköping, som ledde kvällens förhandlingar.
Tal. riktade även ett tack till dem som genom sina
diskussionsinlägg bidragit till belysande av den under
debatt stående frågan.
Textilmötet avslutades därefter med gemensam supé,
vari deltogo över ett 100-tal personer.
Wm.
Södra Dalarnes tekniska förening.
I Södra Dalarnes tekniska förenings utflykt till Gävle
den 13 juni 1936 deltogo ett 30-tal medlemmar. Färden
företogs i bilar. Kårsnäs sågverks a.-b:s anläggningar
vid Karskär omfattande sågverk, sulfat- och
sulfitfabriker etc. besågos under ledning av bolagets ingenjörer.
G. C—n-
Ingenjörsklubben i Falun
samlades lördagen den 13 juni till ordinarie
sommarmöte, som denna gång var förlagt till Falu stads
vattenledningsverk vid östanfors, norr om staden.
Vattenfrågan för staden hade som bekant i många år
varit "brännande", och vågorna hade gått skyhöga
omkring denna fråga, med fradgande skum på ytan och
siam och grums på källflödenas botten och från högre
upp längs vattendraget liggande industrier.
Det nya, högst moderna vattenverket har nu fungerat
i mer än ett år och blivit föremål både för beröm och
klander. Nu skulle Ingenjörsklubbens medlemmar med
damer bese verket och få även teoretisk kännedom om
moderna metoder för rening av vattenledningsvatten.
Klubbens ordförande, bergslagsdisponenten Emil
Lundqvist, öppnade sammanträdet kl. 3,15 e. m. i
Vattenledningsverkets stora maskinsal, nu fylld av en
intresserad åhörareskara.
Sedan föreningsärendena blivit undanstökade,
överlämnades ordet till byggnadschefen E. Albert, som i ett
medryckande, timslångt föredrag föreläste över det ovan
nämnda ämnet med följande innehåll: Moderna metoder
för rening av vattenledningsvatten.
Vid slutet av 1800-talet var städernas
vattenförbrukning vanligen ej större än att den kunde fyllas från
befintliga grundvattentillgångar. Grundvattnet var klart,
friskt och välsmakande och pumpades direkt in i rör-
näten. I de fall, där grundvattnet ej förslog, utökades
vattentillgången genom konstgjord infiltration av
ytvattnen uti s. k. infiltrationsbassänger i de grusåsar,
vid vilka våra flesta städer äro förlagda. En sådan
ytvattensfiltrering tog en tid av minst ett par månader.
Där terrängförhållandena och jordarternas beskaffenhet
ej medgav en dylik anordning, nödgades man anlägga
särskilda filter, s. k. långsamfilter, bestående av
sandlager, som vattnet tvangs att passera med låg hastighet,
ca 150 mm i timmen, och som därvid åstadkommo en
biologisk rening av vattnet, tillräckligt kraftig för
kvar-hållande av de flesta sjukdomsbakterier, dock exempelvis
icke barnförlamningsbakterien. För fullständig rening
måste man tillgripa klorering.
Numera är läget helt förändrat. Den växande
industrien har mångenstädes förorenat vattendragen, och
stadssamhällenas vattenbehov har stigit högst avsevärt.
Föroreningarna i vattnet äro huvudsakligen av kolloidal
natur och passera utan vidare de finaste sandfilter, och
s. k. aggressiv kolsyra förekommer i allt större mängd,
vilket allt tvingar till användningen av kemiska medel
för vattnets rening och kolsyrans neutralisering —
"des-aktivering". Dessutom är långsamfiltrering alltför
dyrbar. Så uppkom i U. S. A. det s. k. snabb filtret, som
medgav en filtreringshastighet 40—50 ggr större än
med långsamfilter men utan motsvarande biologiska
reningsförmåga. Snabbfiltret måste därför kompletteras
med steriliseringsåtgärder, ozonisering eller klorering,
samt kemisk utfällning av föroreningarna.
Efter en del misslyckanden kom man snart under
fund därom, att dessa viktiga detaljer av vattenreningen
måste utföras i skilda rum och att den kemiska
behandlingen och fällningen måste föregå snabbfiltreringen för
att giva ett gott tekniskt resultat. Snabbfiltret är
nämligen känsligt för förorening och för s. k.
filtersjukdomar, vilka vi emellertid här helt förbigå.
För fällningsförfarandet begagnar man sig av
aluminium- eller järnsalter, s. k. koagulanter, vilka ha
förmågan att åstadkomma flockiga fällningar. Är vattnet
mycket klart kan utfällningen befordras med tillsats av
lera. Kraftig omröring påskyndar utfällningen och
sänker behovet av kemikalietillsatser. Koaguleringen anses
uppkomma av rent elektriska spänningsfaktorer, varvid
vätejonkoncentrationen är av avgörande betydelse. I
övrigt är utfällningen beroende av vattnets temperatur och
grad av förorening, mängden av det tillsatta
aluminium-eller ferrosulfatet samt den mekaniska omröringen. Det
grövre slammet avskiljes genom inneslutning, de
kolloidala föroreningarna och bakterierna genom absorption i
fällningsmedlet. I det senare fallet nödgas man hålla
reaktionen något mera sur och återfäller det övriga med
kalktillsats, s. k. dubbelfällning, vilken metod
praktiseras just här i Falun.
Avsättningen. Det så erhållna "flockiga" vattnet
införes nu i en avsättningsbassäng, där vattnets rörelse är
så ringa och så jämn som möjligt för att icke störa
avsättningen. Är vattenflödet ojämnt eller vattnets
temperatur ej likformig, kunna s. k. kortslutningsströmmar
uppstå, som i hög grad motverka sedimenteringen.
Inloppet utgöres lämpligen av ett gallersystem med
vertikala springor, och avrinningen får ske över ett skibord.
En avsättningseffekt av 85 % anses vara ett optimum;
de återstående 15 % medfölja då till snabbfiltren och
utgöra där en betingelse för deras rationella drift.
Snabbfiltren äro öppna, fyrkantiga gravitationsfilter
med stomme av betong och innehålla fyra skikt.
Underst filterbottnen med anordningar för uppsamling av
filtratet och fördelning av spolvattnet. Den består av en
central spolvattenfördelare med fördelningsrörsystem.
Häröver vattenfördelningslagret, bestående av 2 skikt
singel med olika graderingar; här ovan ett härläger av
grus, som utgör underlag för filtersanden. Denna har ett
djup av 0,5—0,6 m.
1 aug. 1936
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
