Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 8 aug. 1936 - Det vattenbyggnadstekniska försöksväsendet, av W. Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
8 AUG. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 32
o
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Det vattenbyggnadstekniska försöksväsendet, av professor W. Fellenius. — Varför olycksfall?
— Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteratur.
Det vattenbyggnadstekniska försöksväsendet.
Internationellt samarbete.
Vid sammanträde inom Svenska
teknologföreningens avdelning för Väg- och
vattenbyggnadskonst lämnade professor
W. Fellenius efterföljande meddelande
som pä begäran publiceras.
Red.
Det vattenbyggnadstekniska försöksväsendet
representerar en relativt ny vetenskap. Denna har
sedan sekelskiftet utvecklats mycket hastigt, och det
står väl nu mera klart för varje vattenbyggare, vilken
stor nytta man vid projekterandet och utförandet av
vattenbyggnader kan hava av i laboratorier eller
annorstädes utförda försök, ja, att dylika försök i
vissa fall äro rent av oumbärliga.
Det var professor Engels i Dresden, som först
började med de egentliga vattenbyggnadsmodellförsöken,
men sedan hava flera andra forskare fortsatt, bland
vilka jag nu endast vill nämna professor Koch i
Darmstadt och professor Rehbock i Karlsruhe.
Åtskilliga vattenbyggnadslaboratorier hava
inrättats, såväl vid de tekniska högskolorna som
oberoende av dessa, och antalet vid dessa laboratorier
verksamma forskare ökas med varje dag. Till de
hittillsvarande arbetsuppgifterna komma ständigt nya,
vilka kräva sin lösning.
Redan för mer än 20 år sedan kändes behov av ett
samarbete emellan vattenbyggnadslaboratorierna ocli
deras ledare, och på initiativ av professor Rehbock
bildades 1921 en fri sammanslutning emellan de
närmast intresserade. Denna har sammanträtt ett fåtal
gånger, men dess sammanträden —- det senaste i
Berlin år 1929 — hava varit mycket instruktiva.
Utvecklingen har emellertid gjort ett samarbete under
fastare former nödvändigt.
Vid världskraftkonferensen i Berlin 1931 väckte
professor Schaffernak i Wien ett förslag, att en
organisation skulle bildas för befordrande av det
vattenbyggnadstekniska försöksväsendet, och samtidigt
framlades även av professor Smrcek i Brünn ett
förslag i liknande riktning. Dessa förslag remitterades
till den svenska nationalkommittén för
världskraft-konferenser med uppdrag att vid delkonferensen i
Stockholm år 1933 framlägga utredning och förslag i
ärendet. Nationalkommittén uppdrog åt en liten
subkommitté med undertecknad som ordförande att
utarbeta detta förslag.
Jag ordnade ett sammanträde i Berlin i januari
1933 med några intresserade fackmän, bland vilka
även voro representanter för världskraftkonferensen,
för kommissionen för höga dammar och för den
permanenta kommissionen för internationella
sjöfartskongresser. Man enade sig därvid om ett förslag till
organisation av en internationell kommission för
vat-tenbyggnadstekniskt försöksväsende.
Enligt detta förslag skulle kommissionen bestå av
medlemmar, som till obestämt antal skulle utses för
varje land av resp. nationella organisationer för
världskraftkonferenser och sjöfartskongresser, och
kommissionens beslutande organ skulle utses till lika
delar dels av den internationella exekutivkommittén
för världskraftkonferenser, dels av den
internationella ständiga kommissionen för sjöfartskongresser.
Förslaget innehöll även en del allmänna
bestämmelser om kommissionens arbetssätt och uppgifter.
Detta förslag blev i allt väsentligt godtaget av den
svenska nationalkommittén för
världskraftkonferenser och överlämnades av denna till delkonferensen i
Stockholm, där detsamma behandlades vid ett
särskilt sammanträde den 29 juni 1933. Efter en
ingående diskussion beslutade de vid detta sammanträde
närvarande med 11 röster mot 5 att förorda förslaget
till genomförande.
Förslaget tilltalade emellertid ej
exekutivkommittén för världskraftkonferenser utan denna, som f. ö.
även tidigare tagit del av detsamma, beslutade redan
en av de närmaste dagarna därefter att avböja det.
Orsakerna härtill torde huvudsakligen hava varit
dels att man ansåg organisationen något för
vidlyftig, dels att man — särskilt vid den tidpunkten —
tvekade inför de utgifter, som därigenom skulle
åsamkas världskraftkonferensen.
Emellertid hade de vid sammanträdet i Berlin
närvarande jämte några andra konstituerat sig som en
provisorisk kommission för det
vattenbyggnadstekniska försöksväsendet, och denna kommission
uppdrog åt ett arbetsutskott med mig såsom ordförande
att arbeta vidare för befordrande av det
internationella samarbetet.
I början av år 1935 utsände jag till medlemmarna
av den provisoriska kommissionen en förfrågan
angående lämpligheten av ett sammanträde i Brüssel i
september samma år i samband med XVI internationella
sjöfartskongressen därstädes. Sedan jag från flera
håll erhållit anslutning till detta förslag, kallade jag
av mig kända intressenter — något över ett
hundratal — till ett sammanträde i Brüssel den 1 september
1935 för dryftande av frågan om det blivande
internationella samarbetet.
8 aug. 1936. häfte 32
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
