Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 19 sept. 1936 - Varför olycksfall? De personliga psykiska olycksfallsfaktorerna, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tioner som en av huvudorsakerna till olycksfall,
alltså i samma mening som bristande inställning.5
Tramms åsikt delas också av Riedel, som säger att
den allmänna benägenheten att drabbas av
olycksfall blir desto mindre, ju intensivare personen i fråga
inriktar sig på målet för handlandet.6 Båda åsikterna
bekräfta samstämmigt den nära samhörigheten
mellan inställnings- och medvetenhetsliv.
I detta sammanhang måste vi också taga hänsyn
till den falska inställning, som sinnesvillor ha i
släptåg, och som kunna leda till svåra olycksfall. För
frågan om olycksfallsorsakerna är dock
aningsmomentet viktigare än sinnesvillorna. Som jag
redan vid behandlingen av blodtrycket helt kort
antydde, utlöser utan tvivel en förkänning eller
aning-av olycka en viss olycksfallsbenägenhet. Det är
mycket sannolikt, att vi vid väntan på eller
förkänning av en olyckshändelse huvudsakligast utsättas
för medvetenhetsförlopp, som, mer eller mindre
färgade av ångest, tvivel, spänning och andra
känslostämningar, leda till en av osäkerhet karakteriserad
inställning, vilken bildar en gynnsam grundval för
tillkomsten av olycksfall. Om Marbe säger, att den,
som är oskicklig och väntar att göra
olycksfallsfrämjande rörelser, är mer benägen för sådana rörelser
än den, för vilken denna möjlighet ligger subjektivt
fjärran,7, då få vi väl också antaga, att den ofta
iakttagna anhopningen av olycksfall och olyckshändelser
måste tillskrivas en viss av spänning och oro
uppfylld väntan. De personer, som drabbas av dessa
olycksfall, bruka följaktligen ej alltid vara
hyper-toniker, dvs. personer med högt blodtryck.
Intressant är också i detta sammanhang ett uttalande av
Grüb, enligt vilket bland järnvägspersonalen ofta
existerar den tron, att en olycka alltid för en andra
olycka med sig.8
Inställningsfaktorns betydelse i samband med
frågan om olycksfallsorsakerna torde vara klart
ådagalagd genom det anförda. Inställningsproblemets
fakta har bekräftats på experimentell väg vid
psykologiska institutet vid universitetet i Würzburg av H.
Kleint, och resultaten publicerades på sin tid i
Archiv für die gesamte Psychologie (årg. 1929) under
rubriken "Ober den Einfluss der Einstellung auf die
Wahrnehmung". Praktiskt torde problemet om
inställningen möta oss varje dag på de mest skilda
verksamhetsområden.
Enligt årsberättelsen över åtgärderna för
olycksfalls förebyggande under år 1932 vid Norddeutsche
Eisen- und Stahlberufsgenossenschaft avtager antalet
olycksfall snabbt i och med anställningstidens
successiva fortlöpning. Sålunda gick olycksfallens antal
ned under det första anställningsåret med 89,9 proc.
(se tabell 1).
Liknande om också mindre krassa resultat funno
C ha.ney och Hanna vid några större amerikanska
stålverk.9 Enligt deras undersökning skedde under
5 K. A. Tramm: Unfallsverhütung und Betriebswirtschaft-
lichkeit. Organisation. Häfte 15/16. 1924.
8 Dr Riedel: Unfall und Fehlleistung. Organisation. 1924.
S. 248.
? K. Marbe: Praktische Psychologie der Unfälle und
Be-triebsschäden. S. 61.
s A. Grüb : Zur Psychologie der EisenbahnunglUcke und
Eisen-bahnunfälle. Archiv für die gesamte Psychologie. 1929. S. 243.
o L. W. Chaney och A. H. Hanna: Bulletin 234 of United
States Department of Labour. 1917/1918. S. 40.
206 1 vecka 76 10 veckor 42 19 veckor
113 2 veckor 51 11 „ 65 20 „
100 3 „ 52 12 „ 38 21
107 4 „ 46 13 „ 30 22 „
78 5 „ 64 14 „ 39 23 „
75 6 „ 50 15 „ 37 24 „
90 7 „ 56 16 „ 39 25 „
80 8 „ 39 17 „ 57 26 „
66 9 „ 33 18 „
( 33 27—30
Genomsnittsvärden ’ veckan
{ 27 40—52 „
det första anställningsåret 108 olyckshändelser, vilket
tal efter 4 års anställning reducerades till 42 och
efter 12 års anställning till 9 olycksfall per år.
Är det ej fråga om längre arbetslöshet utan endast
om ett kort uppehåll i driften på några dagar, så kan
detta, som Lahy framhåller, i så måtto motverka
olycksfallsfaran, att sedan vid återupptagandet av
ett vanebetonat yrkesarbete nya impulser och en viss
iver utvecklas.10 Att emellertid korta avbrott i
arbetet, såsom sön- och helgdagar, ofta synbarligen äro
mindre lämpliga och ej alltid användas till vila och
vederkvickelse, det bevisar det på olika iakttagelser
grundade faktum, att olycksfallsfrekvensen i början
av arbetsveckan är högre än den genomsnittliga.
Tramm11 återgiver en rad statistiska analyser av
Felsche över 27 000 personolycksfall. Dessa
undersökningar utvisa, att den högsta
olycksfallsfrekvensen föreligger på måndagarna, varefter den avtager
i jämt tempo till torsdag och sedan stiger långsamt
till och med lördag. Även Farmer har kunnat
fastställa en högsta olycksfallsfrekvens på måndagar
och fredagar.12 Även inom järnvägsväsendet har
man kunnat iakttaga samma förhållande. På grund
härav torde det antagandet vara befogat, att många
arbetare resp. anställda vid arbetets återupptagande ej
äro i lika hög grad inställda på detsamma som förut.
Också Marbe betonar, att bekymmer och andra
arbetet främmande intressen göra sig så starkt
gällande i början av arbetsveckan, att arbetaren endast
ofullständigt, slappt och intresselöst ägnar sig åt
sitt jobb, och han har därför lättare att råka ut för
olycka.13 Orsaken till ett andra olycksfallsmaximum
i slutet av veckan torde väl också mindre vara att
söka i möjligheten till en viss trötthet än i det
faktum, att tanken på det kommande veckoslutet
undantränger den nödvändiga inställningen på arbetet. Det
måste i alla fall understrykas, att man ej utan vidare
får generalisera olycksfallens frekvensfördelning
under en arbetsvecka eller giva den generell giltighet
för storindustriella företag i gemen. Tabell II, som
är hämtad ur Nordöstliche Eisen- och
Stahlberufs-genossenschafts årsberättelse för 1933, visar t. e., att
man inom många företag ej kan tala om utpräglade
10 J. M. Lahy: Le Facteur humain dans les accidents du
travail. Utrecht 1928. s. 50.
11 K. A Tramm : Unfallhäufigkeit und persönliche
Eigen-schaften. Werkstattstechnik. Häfte 15, 1924.
12 E. Farmer: The causes of accidents. London 1932.
s. 20.
13 K. Marbe: Praktische Psychologie der Unfälle und
Be-triebsschäden. S. 65.
[-Olycksfall-]
{+Olycks- fall+} 1932 [-Anställningstid Olycksfall-] {+Anställ- ningstid Olycks- fall+} 1932 [-Anställningstid Olycksfall-] {+Anställ- ningstid Olycks- fall+} 1932 [-Anställningstid-] {+Anställ- ningstid+}
452
26 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
