Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V\g och Vattenbyggnadskonst
VII) Det synes icke, som om brytning av de stora
vågornas vattenmassor i verkligheten skulle uppkomma
framför vågbrytaren (man har trott, att sådan
vågbrytning har kunnat åstadkomma vissa skador, uppkomna å
vågbrytare med vertikala sidor), om man på lämpligt sätt
bibehållit minimidjupet såväl över den naturliga bottnen
som över den vertikala murens fot.
Man liar mången gång förväxlat en ytlig eller
partiell brytning av vågen, beroende på vinden eller en
skarp diskontinuitet hos undervattensprofilen, med en
brytning av hela vågmassan. En partiell brytning har
icke på långt när samma verkan på en vågbrytare med
vertikala väggar som en brytning av hela vågmassan.
VIII) Men man måste mer än hittills taga hänsyn
till olika vattenpartiklars hastighet och till de
växlingar i trycket, som uppstå i vågrörelsens djupare delar,
liksom också till "baksjön" (sugverkan) i höjd med den
av stenfyllning bestående undergrunden och dess
övergång till den naturliga havsbottnen på grund av den
inverkan, vågorna kunna hava på slänten och bottnen,
även om denna är relativt kompakt.
IX) De senaste årens forskningar leda till att
särskilt uppmärksamma stabiliteten hos de block, som stöda
och skydda den vertikala muren, ovanför den vertikala
murens fot, såsom den förut blivit definierad under
paragraf VI, framförallt på den sida, som vätter utåt
havet, varest de ej få utsättas för riskerna av ras och
förskjutningar och ej heller för direkta verkningar av
de rörelser, vilka vattenskikten äro underkastade, samt
skyddas för verkningarna på den naturliga bottnen
framför och under grundkonstruktionen av samma rörelser.
a) För detta ändamål bör den stenmassa, som bildar
grundkonstruktionen i sig själv, vara så kompakt som
möjligt.. Släntlutningen utåt havet bör vara tillräckligt
flack, om den är utförd på ringa vattendjup, framför
allt på partier i närheten av den naturliga bottnen, så
att denna skyddas så långt ut som möjligt framför
grundkonstruktionen.
b) Bredden på banketten och tjockleken av det lager,
som skyddar slänten, bör ökas vid minskat vattendjup
och allteftersom den förekommande vågrörelsens
våldsamhet har benägenhet att giva vattenmolekylerna stor
horisontal hastighet på det ifrågavarande djupet, dock
utan att härigenom utsträckningen av stenfyllningen på
grund av banketten och slänten blir så stor, att vågen
börjar bryta.
c) Man bör kunna utvidga användningsområdet för
vågbrytare med vertikala sidor även till sådana fall,
där havsbottnen genom sin beskaffenhet eller på grund
av vattendjupet är utsatt för urskärningar genom att
skydda den naturliga bottnen framför
grundkonstruktionen med en matta av faschiner eller stenbeklädnad
av tillräcklig bredd.
d) Den maximala belastning, som uppkommer på den
naturliga bottnen genom vågbrytarens
grundkonstruktion och vertikala mur, bör tillförlitligt fastställas, så
att full säkerhet erhålles att belastningen håller sig
inom tillåtna gränser.
Om bottnen är svag, är det för övrigt säkrast att
förstärka den på lämpligt sätt eller också att avstå från
användande av typen vågbrytare med vertikala sidor.
e) De skyddsblock, som vanligen placeras vid foten
av den vertikala muren, böra icke anordnas så, att de
alltför mycket minska djupet strax framför den
vertikala väggen. Detta kan lätt uppnås, om skyddsblocken
förläggas i själva stenfyllningen, varigenom på samma
gång tendensen hos dessa block att förskjuta sig
minskas.
f) Uppmärksammas bör också, att det i vissa fall kan
vara fördelaktigt att ställa den vertikala muren på en
sammanhängande platta, som också skyddar murfoten
mot underspolning och dessutom hjälper till att fördela
vågornas växlande tryck på den vertikala muren och
dess grundläggning.
25 juli 1936
X) Vid undersökning av de olika lösningar, som stå
en konstruktör till buds, då han skall konstruera själva
muren till en vågbrytare med vertikala väggar och
därvid taga hänsyn till den lokala tillgången av
byggnadsredskap och byggnadsmaterial, den åverkan havet kan
åstadkomma, havsbottnens beskaffenhet etc., måste man
framför allt tänka på:
a) att undvika verkningarna av allt för ojämna
sättningar under allt för stora monoliter (caissons) i
vågbrytarens längdriktning;
b) att undvika ett alltför stort tryck från muren på
dess underlag med hänsyn tagen till beskaffenheten av
det material, varav detta består, liksom till tendensen
till sättningar, vilka framkallas av vågornas växlande
verkningar;
c) att åstadkomma ett gott vertikalt förband i ett
och samma tvärsnitt mellan på varandra liggande delar
av muren och goda upplag för dessa delar på varandra
och eventuellt även på den underliggande
grundkonstruktionen med hänsyn tagen till fullt hydrostatiskt
upptryck och utan att överskatta friktionens förmåga att
motverka glidning mellan olika delar, som ej äro fast
förbundna med varandra;
d) att åstadkomma i murens längdriktning ett
förband, som till ett helt förbinder en så stor del av muren
som möjligt med vederbörlig hänsyn tagen
dels till dilatation och krympning, särskilt då det är
fråga om hav med ebb och flod,
dels till omedelbara sättningar i stenfyllningen och
av havsbottnen samt
dels till framtida sättningar, vilka kunna bero på den
tidsföljd, under vilka olika delar bliva utförda,
e) att komplettera detta förband i längdriktningen
genom en avtäckande mur, som täcker de enskilda
byggnadselementen och binder dem tillsammans på så
lång sträcka, som vederbörlig hänsyn till avtäckningens
egen dilatation tillåter, samt belastar dem, så att
säkerheten mot tippning av alla de sammanbundna elementen
på en gång ökas liksom motståndet mot glidning av
varje element för sig.
Om man väljer metoden med kasuner, som
transporteras flytande till byggnadsplatsen (då kvaliteten på
bindemedlet spelar en primär roll) och där sänkas
genom fyllning, måste man komma ihåg att undvika de
nackdelar, som oskiljaktigt äro förenade med dåligt
samband mellan kasunväggarna och fyllnadsmaterialet
liksom med den för dettas anbringande nödvändiga
tiden. Dessa nackdelar hava redan omnämnts av XIV:e
internationella sjöfartskongressen (slutledning B2d).
XI) Om beaktandet av här ovan givna anvisningar
väsentligt minskar de risker, som oskiljaktigt äro
förenade med vågbrytare, klassificerade enligt paragraf
II b, så måste man framhålla, att denna vågbrytaretyp,
om den än normalt fordrar mindre underhåll än en
vågbrytare med slänter, under oförutsedda omständigheter
kan utsättas för en total, mången gång plötslig
förstöring och icke endast för skador, som äro mer eller
mindre kostsamma att reparera och endast långsamt
ökas, under det stormen varar. Vågbrytare med slänter
kunna trots skador praktiskt taget vidmakthålla ett
tillräckligt skydd för det vattenområde, som skall skyddas,
till dess stormen bedarrat.
XII) Ingenjörernas uppmärksamhet riktas på behovet
av att de föreliggande undersökningarna kompletteras
icke endast med tillhjälp av modeller i förminskad
skala utan framför allt genom experiment och
iakttagelser på befintliga vågbrytare med särskild apparatur
av olika slag, som utnyttjar de nyaste framstegen inom
fysiken.
Följande studier äro särskilt önskvärda:
Experimentellt studium av formen av vågens yta i de
ögonblick, då den intager sitt högsta resp. lägsta läge
framför den vertikala muren.
Studium av vågornas inverkan på havsbottnen och
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
