Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 20 mars 1937 - Omsorger om Stockholms hygien, av David Anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5. Reningsverkens dräneringsoinråden.
relativt en förläggning i öppet läge, men dessa
merkostnader uppvägdes dock i viss mån av minskade
utgifter för grundläggning, enklare betongarbeten för
bassängerna, intet behov av särskild överbyggnad,
minskad markhyra etc. Avsättningsbassängerna
föreslogos först som tunnlar med plansektion i form av
en ring kring en bergpelare i mitten, invid vilken det
inkommande vattnet skulle fördelas och därefter
framrinna radiellt genom bassängen. Senare har
dock anläggningen i berget nu givits en helt
förändrad utformning.
Även i ett annat avseende gjordes en betydande
förändring i 1930 års förslag, nämligen med avseende
på pumpverkens placering. Enligt detta förslag skulle
ett huvudpumpverk anordnas nere vid Tegelviken för
avloppsvattnet från hela staden med undantag för
Tegelvikstrummans avloppsområde. Därjämte
tänktes ett mindre pumpverk vid Torstenssonsgatan. Till
följd av att vattnet från Kungsholmen skulle avledas
med självfall ända från Rålambstorg till Tegelviken,
skulle de avskärande ledningarna genom "Gamla
stån" och östra Södermalm komma att bli belägna
mycket djupt. För ledningen under östra Södermalm,
vilken var avsedd att utföras såsom tunnel i berget,
spelade detta ingen större roll. men däremot skulle
ledningsarbetet i Skeppsbron bli mycket dyrbart
samt även hindersamt för trafiken och till stor
olägenhet för affärsinnehavarna utmed denna gata. Det
föreslogs därför, att förlägga ett centralpumpverk för
de norra stadsdelarna vid Karl XIl:s torg, samt att
därifrån leda vattnet genom en tryckledning under
Norrström, genom Skeppsbron samt under
Söderström fram till bergtunneln under
Borgmästaretrappan. Tryckledningen i Skeppsbron kunde göras av
betydligt mindre dimension samt förläggas mycket
grundare än självfallsledningen, varigenom
lednings-arbetet bleve avsevärt billigare och även mindre
besvärande för trafiken. Genom anordnandet av ett
’pumpverk vid Karl XII:s torg kunde ledningen i
Strandvägen förläggas djupare än tidigare var av-
sett, varför pumpstationen vid
Torstenssonsgatan bleve obehövlig. I stället
måste tvenne andra pumpverk komma
till stånd, nämligen ett vid
Räntmästare-trappan för staden mellan broarna saint
ett i trakten av Torkel
Knutssonsga-tan för de djupt belägna ledningarna
från västra Södermalm. I samband med
anordnandet av det sistnämnda
pumpverket föreslogs även att ledningen från
detsamma till Borgmästaretrappan
skulle utföras såsom tryckledning i Söder
Mälarstrand och genom Slussområdet,
varvid man med fördel skulle kunna
begagna sig av en i söder Mälarstrand
befintlig, till omläggning föreslagen
vattenledning. Genom dessa ändringar
av pumpverk och ledningar skulle
visserligen driftskostnaderna något ökas,
men å andra sidan vunnes betydande
fördelar vid ledningarnas utförande
såväl ur kostnadssynpunkt som med
hänsyn till trafiken.
Genom nu nämnda och andra, smärre
förändringar i 1930 års förslag, vilka
vidtogos i samband med projektets
överarbetning, kom nian fram till det förslag, som
nu ligger till grund för arbetenas utförande och som
i stora drag framgår av fig. 5.
Vattenbyggnadsbyråns sakkunnigegranskning.
Emellertid hade under tiden de goda ekonomiska
förhållandena från år 1930 förbytts i en
lågkonjunktur under åren 1932—33, och från olika håll
framställdes därför förslag om att reningsanordningarna
borde förbilligas genom att på flera platser i staden
anlägga reningsverk av enklare typ, avseende t. e.
silning eller kortvarig sedimentering.
Gatukontoret ansåg för sin del, att dylika enklare
reningsförfaranden mycket snart skulle visa sig
otillräckliga samt att därefter en lösning efter dessa linjer
i längden skulle visa sig dyrare än det
föreliggande förslaget.
För att erhålla ett sakkunnigt utlåtande i denna
fråga vände man sig därför i september 1933 till
A.-b. Yattenbyggnadsbyrån i Stockholm med
begäran om ytterligare granskning av förslaget.
Granskningen borde utmynna i besvarande av två
principfrågor, nämligen:
1) Kan det av gatukontoret föreslagna
huvud-arrangemanget med samlingsledningar samt
anordnandet av 2 reningsverk ■— en huvudanläggning i
trakten av Danvikstull samt en mindre anläggning
invid Husarviken ■—- anses lämpligt.
2) Kan det föreslagna reningsförfarandet samt de
valda utspädningsförhållandena anses lämpliga och
väl avvägda med hänsyn till vattendragens förmåga
att mottaga avloppsvattnet.
Den första frågan besvarades så att byrån
förklarade sig dela gatukontorets uppfattning angående
nödvändigheten av snara åtgärder för
åstadkommande av en rening av avloppsvattnet i Stockholm,
och förordade den föreslagna placeringen av
reningsverken samt anordningarna för avloppsvattnets
uppsamling och avledande. Byrån kom vidare i
anslutning till andra frågan efter en ingående gransk-
110
18 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
