Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1937 - Dagens kraftfrågor, av E. Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
rekord av 90 000 kW. Härtill bidrager Stora
Kopparbergs bergslags a.-b:s nybygge vid
Långhags-forsen vid Dalälven med 43 000 kW, Krångedes 3:dje
aggregat med 35 000 kW och Avesta jernverks
kraftverks 2:dra aggregat med 5 500 kW. Även den
statliga nybyggnadsverksamheten uppvisar mycket höga
effektsiffror, vilka dock överträffades under år 1918,
då arbetena på det sedermera nedlagda Harsprångets
kraftverk påbörjades. Nu utbygges Stadsforsen i
Indalsälven för ca 60 000 kW, Sillre invid Indalsälven
förses med ett andra pumpmagasineringsaggregat och
Porjus och Trollhättan förses med större maskiner.
Allt som allt utbygges f. n. ca 175 000 kW statlig
och privat vattenkraft med en
energiproduktionsförmåga av ca 900 mill. kWh. Samtliga nybyggnader
skola vara färdiga senast om 31/, år. Denna
energiproduktion motsvarar 4 års normal
produktionsökning.
Jag har redan i det föregående berört frågan om
överföring av norrlandskraft till Sydsverige.
Sydsvenska kraftaktiebolaget har numera en egen
energi-omslutning av ca 600 mill. kWh, varav större delen
alstras i bolagets vattenkraftverk i Lagan. Medräknas
även andra företag inom området kommer man upp till
inemot 900 mill. kWh. Bolaget äger jämförelsevis
betydande kraftreserver i Lagan och andra sydsvenska
vattendrag. T. v. har emellertid planerna att
utbygga dessa tillgångar uppskjutits. Alltsedan
elektrifieringen av järnvägslinjen Stockholm—Malmö, då
bolaget tillsammans med Vattenfallsstyrelsens
Centralblock övertog energileveransen till
inmatningspunkten vid Nässjö, har bolaget haft förbindelse med
Centralblocket via bolagets 132 kV linje
Lagankraft-verken—Nässjö och Centralblockets 77 kV linje
Motala—Nässjö. Över denna, på delen norr om
Nässjö jämförelsevis svaga förbindelse har under
årens lopp ett sporadiskt kraftutbyte ägt rum mellan
Sydkraft och Centralblocket. Något avtal om fasta
leveranser hade ej kommit till stånd eller närmare
förberetts i augusti 1936, när Vattenfallsstyrelsen
fann sig böra hos kungl. maj:t begära anslag på
något över en million kronor för att skapa en
kraftigare förbindelselinje mellan statens stamlinjesystem
i mellersta Sverige, Motalaströmstationerna och
Sydsvenska kraftaktiebolagets nät. För att vara säker
att hava erforderliga medel tillgängliga, om ett
verkligt anslagsbehov skulle uppträda framdeles, har
styrelsen således i detta fall begärt anslag till
anläggningar, som vid ifrågavarande tid icke efterfrågats
av den kund de avsågo att betjäna, Bestämmelsen
att de affärsdrivande verken redan på hösten skola
kunna i stort sett redogöra för sitt normala
kapitalbehov under hela det år som börjar först
nästkommande 1 juli innebär otvivelaktigt en för ledningen
besvärande hämsko på rörelsefriheten, vilket villigt
skall erkännas. Det inträffade förefaller emellertid
ur principiell synpunkt tveksamt. Genom en officiell
framställning om anslag, innan sakfrågan avgjorts,
har styrelsen så kraftigt engagerat sig för cn viss
lösning, att det slutliga ställningstagandet helt
naturligt kan influeras härav.
Något senare erhöll styrelsen meddelande från
Sydkraft, att bolaget ingått som delägare i
Krångede-bolaget och att intressenterna planerade att bygga
214
en direkt ledning Horndal—Nässjö med 220 kV
spänning och ca 100 000 kW överföringsförmåga — allt
för en kostnad av ca 8 mill. kr. I denna situation
avlät styrelsen en skrivelse till regeringen i vilken
bl. a. anfördes att styrelsen utgått från att stamlinjen
Norrland—Sydsverige skulle samordnas med
styrelsens kraftsystem i Svealand och Götaland, och att
det enligt styrelsens mening ingalunda vore visst, att
den tillämnade nya 220 kV ledningen Horndal—
Nässjö vid dåvarande tidpunkt utgjorde ett riktigt
led i en rationell elektrifiering av vårt land. Efter
att hava anmält att styrelsen vore villig att
transitera överskottskraft från Krångede till Sydkraft,
hemställde styrelsen att kungl. maj:t omedelbart ville
taga under övervägande lämpliga åtgärder för att
landets stamlinjenät måtte utformas efter rationella
linjer.
Från Sydkrafts och Krångedes sida anfördes, att
den tillämnade förbindelsen mycket väl kunde
samordnas med styrelsens nät. Om Krångede blev
Sydkrafts förste leverantör av norrlandskraft, kunde man
mycket väl tänka sig att Vattenfallsstyrelsen senare
bleve leverantör över samma linje och att
Vattenfallsstyrelsen medverkade till byggande av en andra
linje, när överföringen vuxit till sådant belopp, att
dubblering bleve nödvändig.
Kärnpunkten i denna fråga var otvivelaktigt,
huruvida södra och delar av mellersta Sverige skulle vara
hänvisade till att endast genom Vattenfallsstyrelsen
få del av Norrlands krafttillgångar. Svensk rätt och
den hittillsvarande svenska kraftpolitiken med staten,
kommuner och enskilda företagare i lojal
konkurrens och samverkan stödde icke en dylik
monopol-artad uppfattning. För den närmast berörda parten,
Sydkraft, hade frågan stor kommersiell betydelse.
Genom att komma kraftkällorna närmare genom den
egna kraftledningen kunde man både nu och i
framtiden få billigare råkraftförsörjning.
Chefen för handelsdepartementet anförde med
anledning av Vattenfallsstyrelsens hemställan att det
allmännas intresse i utbyggandet av vårt
kraftlinjesystem bjuder, att samhällets synpunkter på ett
rationellt ordnande av kraftförsörjningen i olika
landsdelar bör vinna beaktande, även om därigenom
för-anledes vissa begränsningar i de därav berörda
kraftföretagens dispositioner för utveckling av deras
verksamhet, samt förordade att ärendet underkastades en
grundlig och skyndsam utredning.
Såsom sakkunnig att utreda frågan om rationellt
utformande av rikets elektriska stamlinjenät utsågs i
slutet av november generaldirektören vid Statens
järnvägar Axel Granholm. Utredningsmannen har
biträtts av ombudsmannen Sven Nordmark som
sekreterare och överingenjören Fritz Jacobsson som
elektrisk sakkunnig, varjämte byråchefen Ivan Öfverholm
varit utredningsmannen behjälplig vid vissa
huvudbedömanden. Vattenfallsstyrelsen och Krångede—
Sydkraft hava inför utredningsmannen framlagt
prognoser över de sannolikt erforderliga transporterna av
elektrisk energi från Norrland till Centralblocket,
Sydkraft, Stockholm och övriga
Krångedeintressen-ter. Vidare har framlagts förslag till stamlinjenätets
utformande för att tillgodose dessa transporter vid
olika tidpunkter mellan 1940 och 1960. För
överföringen från Horndal till Sydkraft föreslog
Vattenfallsstyrelsen år 1940 en 220 kV ledning Horndal—
26 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
