- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 7. Varmluftuppvärmning
medelst avgaser enligt Junkers’
system.

c)
Varmluftuppvärmning för förhindrande
av nedisning har
försökts ingående vid
Junkers-verken. Ehuru
dessa försök äro
hemliga och det alltså icke
här är möjligt att i sin
helhet meddela
resultaten av desamma, kan
jag beskriva en del
intressanta detaljer.
Försöken hava utförts på
typen Ju-52, försedd
med tre luftkylda
stjärnmotorer på
vardera 650 hk. Endast
sidomotorerna
användas för upphettning av
luften, och den varma
luften får strömma ut i vingens nos från
sidomotorerna ut till vingspetsen.

Luften tages framför motorns cylindrar och föres
genom tre kraftiga rör mellan dessa och in i en stor
avgasring (fig. 7). Luftrören äro utförda av
rostfritt, eldhärdigt material. Själva avgasringen är
delad i en främre och en bakre del. I den främre
delen införes avgasen från de nio cylindrarna genom
små korta rörstutsar. Den bakre delen har längs
hela omkretsen en öppen slits på ca 10 mm och
sammanhålles medelst nio skottväggar, som dels
tjänstgöra såsom hållare för de tre luftrören, dels såsom
ledskenor för avgasen. Denna omspolar luftrören och
går sedan rätt ut i fria luften genom slitsen. Det
påstås, att nedkylningen därvid är så stark, att avgasen
utträder utan flamma, och dessutom med avsevärt
dämpat ljud, vilket är en fördel man får på köpet.

De tre luftrören sammanföras så ocli ledas in i
vingens framkant. För att den varma luften skall
komma ytterkordan av vingen tillgodo även bakom
kanalen, har man försökt att släppa ut luften genom
en rad stora hål i framkanten, vilka mynna bakom en
skärmplåt (fig. 8 a), men man har funnit denna
anordning mindre effektiv än att helt låta vingnosen
vara en sluten box med utlopp för luften genom små
hål vid över- och undersidan av vingen (fig. 8 b).

Den beskrivna anordningen verkar konstruktivt
tilltalande. Den ökar endast obetydligt tomvikten
hos flygplanet, ty luftuppvärmningsanordningar av
detta slag äro ändock nödvändiga för motorernas
egen del. Den ökar icke mottrycket i avgasen —
tvärtom —, och de relativt måttliga lufttemperatu-

rerna — antagligen omkring 150° till 200°0 vid
utträdet ur avgasröret — öka icke eldfaran. Snarare
förbättras även dessa förhållanden genom den
kraftiga nedkylningen av avgasen direkt i
avgassamlaren. För luftens strömning erfordras ingen särskild
fläkt eller dylikt, utan det naturliga lufttrycket genom
farten framåt är tillräcklig.

Men en förutsättning för metodens användning är
givetvis, att avgasrör av den beskrivna typen kunna
anbringas, att vingens konstruktionsart tillåter
anordnande av en kanal i framkanten osv., och redan
dessa villkor begränsa givetvis i rätt hög grad dess
användande på redan förefintliga flygplantyper.

Rörande resultaten av den praktiska utprovningen
kan jag tyvärr icke lämna några uppgifter, då dessa
icke stått till buds. Men så mycket kan sägas, att.
enligt Junkers’ uppfattning liar denna metod i varje
fall visat sig bättre än någon annan av dem prövad,
inkluderande såväl Dunlops "anticer" som Goodrichs
"de-icer", vilken vi nedan gå att beskriva.

3) Mekaniska medel mot nedisning.

De mekaniska sätten att bekämpa nedisningen
skilja sig principiellt från de hittills beskrivna däri,
att de först tillåta isen att bildas, för att därefter
bräcka bort densamma. Denna skillnad må ju synas
betydelselös, när resultatet ändock blir detsamma,
men enligt min åsikt är den metod principiellt att
föredraga, som aldrig tillåter isen att uppstå.

Till de mekaniska metoderna för isens
borttagande och tillika den enda metod, som nått mera utbredd
praktisk användning, hör den av Goodrich Company
i Akron utexperimenterade s. k. "De-Icer".

Den utgöres av en gummihud, som appliceras på
de ytor, man önskar skydda, och har i sig luftkanaler,

a.

Fig. 8. Olika alternativ för uppvärmning av
en vinges framkant enligt Junkers’ system.

Fig. 9. Anbringande av Goodrich-"de-icer" på en
metallvinges framkant.

48

18 sept. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free