Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 15 jan. 1938 - Teknikerna och samhällsdaningen, av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
blem i det moderna samhället. Detta nederlag
kommer tydligast fram i det skönlitterära
omvändelsefenomenet. Det är helt enkelt slutet på 1800-talets
romantiska subjektivism och vi kan ju säga
nietz-scheanska självhävdelse och individualistiska
isolering, som av denna omvändelse markeras. Under de
senaste hundra åren har tron på den enskildes
suveränitet varit allmän norm, men världshändelserna
alltsen kriget ha alltmer krympt ihop individerna och
historiens allt överskuggande lagbundenhet har
därmed trätt fram för blicken. Inför denna upplevelse
ha poeterna, okunniga om det moderna livets väsen
fallit tillbaka på gångna tiders teologiska världsbild,
med dess pessimism, prästerna ha skjutit på, och så
ha poeternas upptäckt av världens verklighet, deras
uppvaknande ur en vissnad självhärlig drömvärld,
tack vare deras skrämmande okunnighet, fått denna
föråldrade form.
Men i detta sålunda allt annat än uppbyggliga
skådespel finns det dock en punkt, som är levande, och
det är deras upptäckt av lagbundenheten.
Nåväl. Denna punkt är den naturliga självklara
utgångspunkten för den på naturvetenskapen och
dess hela världsåskådning vilande tekniken.
Då svaras: andens lag och naturens lag är icke
samma sak.
Mig undras! Och det förefaller mig vara av vikt att
först ge svar just på den invändningen. Ty över det
svaret måste vägen gå till klarhet rörande det
aktuella problemet om teknikerna och
samhällsda-ningen.
111.
Skalar man bort från den andliga världsbilden alla
mer eller mindre tillfälliga, tidsbetonade
beståndsdelar, så finner man, att dess grundlag är individens
underordnande under helheten och uppgående i denna
helhet, vilket leder till den enskildes fullkomnande.
Icke annorlunda är det i den naturvetenskapliga
världsbilden, även där framstår helheten som den
avgörande grundlagen, och varje brott mot denna
grundlag medför upplösning och undergång.
Men i båda fallen är att märka som det avgörande
momentet en strävan till balans, till fullkomning, till
helhetens förvandling i enhet. Denna världsalltets
enhetssträvan ha alla stora naturforskare predikat,
och just ordet lag uttrycker denna strävan. Och
denna människo-släktets enhetssträvan ha alla stora
tänkare och religionsstiftare på samma sätt predikat,
det har för dem varit det fullkomliga människo-livets
lika omutliga lag.
Vart man vänder blicken, det må vara mot
naturens värld eller mot andens, överallt upptäcker man
med andra ord helhetens samarbete till en hägrande
enhet som genomgående grundlag. Vart denna enhet
skall leda, hur den skall gestalta sig, därom veta vi
ingenting. Vi kunna bara konstatera som ett
ofrånkomligt faktum, att där ligger målet för allt liv, och
vi veta av historien, att där denna strävan till enhet
blir det avgörande, där uppstår hos individer,
grupper, samhällen, stater ett högre liv, inom andens
värld benämnt omvändelse och helgelse, inom
naturens värld benämnt uppfinning och upptäckt.
Då det alltså visar sig, att en så tydlig
likformighet präglar andens och naturens båda världar, då en
intellektuell otillfredsställdhets-känsla visat sig ka-
rakterisera det andliga livets representanter i nuets
värld och då teknikens män börjat känna något av
samma otillfredsställelse vid en kanske väl långt
driven specialisering i deras samhällsgärning, då är det
fråga, om det icke är något av samma fenomen av
uppbrottsstämning hos vår tids tekniker som hos vår
tids poeter — alla skillnader i övrigt lämnade å sido.
IV.
Det finns också en ganska betecknande likhet
mellan de nietzscheanskt självhärliga poeterna och våra
dagars tekniker, nämligen att tekniken alldeles som
poesien länge av sina utövare betraktats som
självändamål och därmed råkat ut för en ganska riskabel
självöverskattning.
Nu ligger det emellertid inkluderat i den allmänna
lagbundenhet jag nyss berört, att ingenting kan vara
självändamål. Motsatsen skulle innebära, att: det är
bra, som det är. Jag behöver inte påpeka, att i
verkligheten är det inte alls bra som det är. Vi veta, att
det i allra högsta grad är tvärtom. Vi veta, att till
och med det vi finna fullkomligt är i allra högsta
grad ofullkomligt. Och orsaken till
uppbrotts-stämningen bland alla slags människor i våra dagar,
sådan jag sökt antyda den, är helt enkelt den allt
klarare insikten, att världen och vi själva just nu äro
i allra högsta grad ofullkomliga och därför mer än
någonsin behöva fullkomnas.
Och därmed äro vi inne på problemet om
teknikerna och samhällsdaningen och vad det just nu kan
sägas innebära.
Låt oss nalkas detta högst intressanta problem
genom att till en början fråga, vad teknikerna
egentligen spela för roll i det moderna samhället. Svaret
kan, åtminstone som jag ser saken, inte bli mer än
ett, det kommer kanske att förvåna mina åhörare och
väcka deras mer eller mindre indignerade opposition,
ty det lyder kort och gott: teknikerna spela en högst
underordnad roll i det moderna samhället, och detta
förhållande beror helt enkelt därpå, att detta
moderna samhälle icke vilar på teknisk-vetenskaplig grund
utan på politisk-kommersiell. Vilade det moderna
samhället på teknisk-vetenskaplig grund, skulle
världen icke se det som den nu gör, då skulle förnuftet
på ett helt annat sätt än nu ha något att säga till
om. Och teknikerna skulle ha en helt annan
ställning och ett helt annat inflytande, än de nu de facto
ha.
Men, kan man invända, är icke denna bild i alla
fall något överdriven? Herr författaren är ju känd
för att överdriva ganska friskt! Ja, vad säga
herrarna själva? Det är sant, att det moderna samhället
är komplett otänkbart utan teknikerna. Men det är
inte där problemets kärna ligger. Den ligger i svaret
på frågan: hur användas teknikens prestationer? Till
samhällets, till det helas bästa? Är det så? Var och
en av mina ärade åhörare vet, att det icke är så,
De användas, så långt man vågar gå, till att klå
samhället, motarbeta det helas enhets-strävan, i några
mäktiga privat-intressens tjänst, och teknikernas roll
har blivit att tjäna dessa intressen. Vilja de inte göra
det, så — god morgon!
Man behöver bara hänvisa till de tekniska
uppfinningarnas historia för att få så mycket belägg man
önskar på den saken.
Vilka ska vi nu döma i detta sammanhang? Vi ska
29 jan. 1938
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
