Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 22 jan. 1938 - Notiser - Konstulltillverkning ur mjölk, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
substanser långt Ifrån ny, men det tillkommer
italienaren A. Ferretti äran av att ha lyckats utarbeta en
tekniskt användbar metod. Den första
experimentanläggningen igångsattes i de kända italienska
konst-silkefabrikerna Snia Viscosa nära Milano i september
1935. Sedan processen praktiskt utprovats, har denna
experimentanläggning utvidgats till en
dygnsproduktion av 5 ton, och f. n. utbygges fabriken för en årlig
produktion av närmare 10 000 ton yllegarn.
Processen är sålunda numera fullt tekniskt utarbetad, och
det torde icke dröja länge förrän ylletyg tillverkat av
mjölk blir en alldaglig handelsvara i många länder.
I en uppsats, som nyligen varit publicerad i
Engineering, lämnas en del uppgifter rörande processens
nuvarande detaljer, och vi återgiva några bilder från
den italienska fabriken efter nämnda uppsats.
Utgångsmaterialet, råmjölk, underkastas först
separering, så att mjölkens fetthalt nedbringas under
0,1—0,15 .%. Den bort.separérade grädden användes
för smörtillverkning. Skummjölken behandlas med
kemikalier för utfällning av kaseinet, som uppsamlas,
tvättas och pressas på vanligt sätt. Utbytet av kasein
är omkring 3 kg pr 100 1 mjölk. Ur denna
viktsmängd kasein erhålles samma kvantitet lanital.
Kaseinet tillverkas icke i fabriken utan levereras från
olika mejeridistrikt. På grund av att kaseinet
varierar till sin sammansättning i olika trakter,
beroende på kreatursfodret och andra omständigheter,
förvaras de olika kaseinslagen i olika cisterner, från
vilka de kunna uttagas och blandas efter kemiska och
fysikaliska prov, för att giva en jämn slutprodukt.
Dessa cisterner likna jättestora bryggkar av trä. Från
dessa cisterner överföres kaseinet till behållare, i vilka
det med tillhjälp av vatten och kemikalier överföres
i lösning. Beredandet av denna spinnlösning
motsvarar tillverkningen av viskoslösningen vid vanlig
konstsilketillverkning. I fig. 1 visas ett antal dylika
beredningsbehållare, varest spinnlösningen beredes.
Tillverkningen av ylletråden liknar härefter i hög
grad den gängse tillverkningen av konstsilketråd, i
det att den tjockflytande kaseinlösningen utpressas
genom spinndyser försedda med hål med ungefärligen
0,02—0,03 mm diameter. Trådens koagulering sker i
ett varmt svavelsyrebad. Efter att hava passerat
detta spimibad, får tråden genomlöpa ett alkaliskt bad
för neutralisering av kvarvarande syra, varefter den
kapas i korta längder ungefär motsvarande vanlig
yllefiber. Ullen behandlas sedan i ett bad av
forma-linlösning under 10—15 timmar, varigenom kaseinet
"härdas". Denna behandling motsvarar sålunda de
härdningsprocesser med formalin, som tidigare äro
kända vid framställning av föremål av galalit o. d.
Härefter torkas ullen i särskilda torkar, som
uppvärmas med ånga. En dylik torkmaskin visas i fig. 2.
Fig. 1. Behållare i vilka spinnlösning beredes av kasein.
Fig. 2. Torkmaskin för den färdiga ullfibern.
Fig. 3. Sal i vilken den torkade konstullen från de i
förgrunden synliga torkmaskinerna föres av de i taket
upphängda transportörerna till i bakgrunden synliga bingar.
Från dessa bingar går ullen vidare till spinnstolarna.
Efter torkningen föres materialet på
transportanordningar till bingar (synliga i bakgrunden i fig. 3).
Från dessa bingar uttages ullen och blandas för
erhållande av lämplig sammansättning, varefter den på
vanligt sätt vidarebehandlas för erhållande av
yllegarn.
Den genomsnittliga analysen av lanitaltråd visar
ungefär samma halter av kol, väte, syre och kväve
som i naturull, under det att svavelhalten, som i
naturull är omkring 3,6 .%, i lanitalen endast uppgår
till 0,7 %. Det uppgives att lanitalullens
värmeiso-lerande förmåga på denna grund är högre än
naturullens, vilken visar ökad värmeledningsförmåga med
stigande svavelhalt. Beträffande hållbarheten
uppgives att ylletyg tillverkat av lanital kan kokas i rent
vatten under 3 timmar utan att provet undergår
någon viktförlust, och att prov kokade samtidigt med
tyg av merinoull i starkt alkaliska såplösningar visade
mindre viktsminskning än naturylletygerna.
Lanital-garn och -tyger kunna färgas på i stort sett samma
vis som vanlig ull.
Totala årsproduktionen av lanital år 1936 uppgick
till ca 100 ton, under det att den för år 1937 torde
hava överskridit 1 500 ton, en siffra vilken såsom ovan
nämndes beräknas snart vara i det närmaste
tiodubblad. Beträffande processens ekonomi kan
nämnas, att man räknar med att kunna sälja lanitalull på
världsmarknaden till ett pris understigande
naturullens med ungefär 15—20 %. Med hänsyn till läget
på mjölk- och smörmarknaden kan det utan tvivel
för vissa länder ställa sig fördelaktigare att importera
29 jan. 1938
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
