Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 12 febr. 1938 - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen? av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad - Notiser - Kurserna i svensk språkbehandling och framställningskonst för ingenjörer, av r. - Störande ljud i vattenledningar, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
undantag från denna regel. Att av denna orsak gå
så långt som att påstå, att man då ej längre kan tala
om, att det är samma föremål man undersöker i olika
system är emellertid förhastat. Det kvarstår, även
beträffande rumsegenskaperna, visst gemensamt för
olika iakttagare. Erfarenheten visar, att detta bl. a.
är de egenskaper hos tingen, som beskrivas i den gren
av matematiken, som kallas Analysis Situs. Alltså
kropparnas allmänna sammanhang eller deras
kvalitativa rumsegenskaper. En cirkellinje kan
exempelvis för en annan iakttagare te sig som en ellips, men
ej upplösas till en rät linje. Två i varandra
ingripande kedjelänkar bli alltjämt två kedjelänkar osv.
För övrigt är det värt att minnas, hurusom
relativitetsteorien i långt högre grad än den gamla fysiken
ägnat ett ingående intresse åt de s. k. invarianterna,
dvs. de fysikaliska storheter, som verkligen äro
oberoende av varje referenssystem.
Det som kanske allra mest förvånar en fysiker vid
studiet av Uppsalaskolans filosofer (jag talar här ej
om dr N.) är föreningen av hårklyvande skarpsinne
och rörande naivitet. På minsta logiska tuva snava
de omkull istället för att vika åt sidan och gå en
lämpligare väg. Förklaringen måste vara deras
bristande erfarenhet av de fysikaliska metoderna.
Hade icke kritiken av relativitetsteorien för de
svenska filosoferna blivit en prestigefråga, tror jag
nog det ej skulle varit omöjligt för fysiker och
filosofer att komma överens. Så som saken nu utvecklat
sig, kommer man väl knappast åtminstone i den äldre
filosofgenerationen att erkänna sina misstag. Det
torde ej vara annat att göra än att invänta att en
yngre generation av filosofer skall kasta sina
petrificerade lärofäder överbord och gripa sig an med
uppgiften att verkligen undersöka den filosofiska
betydelsen av de senaste årtiondenas omvälvande
fysikaliska begreppsbildningar.
Ragnar Liljeblad.
Härmed ber jag att till ovanstående artiklar, vilka
jag har haft tillfälle att läsa i manuskript, få tillfoga
några rader. Jag skall härvid icke komma närmare in
på ämnet för diskussionen — om relativitetsteoriens
grundantaganden kunna sägas bilda ett logiskt
motsägelselöst axiomsystem — utan endast kort beröra
dr Nordensons påstående att dr Liljeblad skulle ha
givit en missvisande framställning av den einsteinska
teoriens innehåll.
Detta påstående tycks gå tillbaka på det sätt
varpå dr Liljeblad har infört frågan om den subjektiva
tidsuppfattningen i sin framställning. Jag kan inte
se annat än att dr Nordenson alldeles har
missförstått innebörden av och syftet med denna del av dr
Liljeblads artikel. När man i fysiken talar om
tidsbegreppet, är det givetvis alltid fråga om något som
kan mätas med hjälp av klockor. Detta har dr
Liljeblad säkert aldrig velat förneka. Emellertid har man
ofta velat göra gällande att den einsteinska teoriens
relativiserade tidsbegrepp endast skulle kunna
betraktas som en räknestorhet, i det alla verkliga
processer skulle förlöpa i överensstämmelse med en
entydig, "naturlig" tid. Det är i samband med denna
invändning som dr Liljeblad har framhållit, att efter
allt att döma heller icke den subjektiva
tidsuppfattningen kan komma i något motsatsförhållande till
relativitetsteoriens tidsdefinition, emedan man måste
antaga att de fysikaliska och fysiologiska processer,
som utgöra den "materiella" bakgrunden för denna
tidsuppfattning i sina förlopp rätta sig efter den
einsteinska tiden. Varför denna upplysning skulle vara
"larvig", har jag inte kunnat förstå. Enligt min
mening är sålunda de förebråelser dr Nordenson har
riktat mot dr Liljeblad, att den sistnämnde skulle ha
förvrängt den einsteinska teoriens innehåll, icke
berättigade, utan bero, så vitt jag kan se, på
missförstånd från dr Nordensons sida. O. Klein.
’Sedan förestående skrifter växlats, hava parterna varit
i tillfälle att efter tagen del av varandras inlägg komma
med slutrepliker. Då dessa emellertid omöjligen kunna
rymmas inom tidskriftens hårt anlitande utrymme, hava
de fått överstå till nästa häfte, då vi avse förklara
diskussionen avslutad. Red.
_NOTISER_
Kurserna i svensk språkbehandling och
framställningskonst för ingenjörer artade sig till att bliva en
stor framgång för föreningen åtminstone vad
deltagareantalet beträffar.
När kursen den 7 febr. tog sin början, voro
antalet anmälda föreningsledamöter och teknologer 145,
medan från utomstående ingått 51 anmälningar.
Tyvärr blev det av utrymmesskäl nödvändigt begränsa
antalet kursdeltagare till 14 5, vadan alla utomstående
fingo återbud. Redan 145 deltagare är f. ö. något
för mycket för föreningens lokaliteter. r.
Störande ljud i vattenledningar i form av brus från
vattenkranar, cirkulationspumpar o. d. kunna ofta
fortplantas långa sträckor. Ett bidrag till studiet av
dessa fenomen och deras bekämpande refereras i
Engineering för den 26 nov. 1937, varest dr J. E. R.
Constable redogör för en del försök som med gott
resultat utförts vid ljudlaboratorierna tillhörande
National Physical Laboratory, England. Teoretiska beräk-
ningar antydde, att anordnandet av en ledningssträcka
av gummi borde kunna dämpa ljudledning såväl i
själva rörväggen som i vattensträngen.
Gummisträckans längd äger betydelse i så måtto som en kort
sträcka på några få cm är tillräcklig för att dämpa
ljud av högre frekvens, t. e. susningar och tjut från
rinnande vattenkranar, under det att större längd
kräves för dämpandet av mera lågfrekventa ljud, t. e.
surret från cirkulationspumpar. I enlighet med be-
Fig-. 1. Ljudisolerande sträcka i vattenledning, bestående
av ca 1 m kahvasförstärkt gummislang.
12 mars 1938
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
