Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 26 mars 1938 - Vad kan göras mot vattenförorening? av Abel Wolman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ekonomiska och administrativa åtgärder. Men vilka
äro, inom vart och ett av dessa områden, utsikterna
för ett lyckligt resultat?
Innan man försöker besvara denna fråga, torde
några allmänna fakta böra beaktas.
Vattenföroreningsproblemet berör icke landet i
dess helhet. Det är i stort sett koncentrerat till fem
eller sex av de starkast industrialiserade staterna och
lokaliserat till de tätast befolkade distrikten.
Olägenheterna äro icke heller överallt av samma slag.
De kunna aldrig avhjälpas helt och oftast ej heller
med samma hjälpmedel. Men inom varje distrikt,
där situationen blivit akut genom förorening från
hushåll eller fabriker, är tiden inne, då det allmänna
måste ta definitiv ställning till frågan, hur
vattendragets olika användningsmöjligheter lämpligen böra
avvägas sinsemellan.
Många av dem, som äro motståndare till alltför
bryska åtgärder mot vattenförorening, understryka
det faktum, att dylika åtgärder, särskilt då det gäller
industrien, kunna medföra ekonomiska svårigheter
för befolkningen i den trakt, som anses böra saneras.
Den vikt, som bör tillmätas dylika invändningar,
måste bedömas med hänsyn till föreliggande
omständigheter i varje särskilt fall; att dessa olika
omständigheter måste noga vägas mot varandra, är
självklart, men bör hållas i minnet.
Lagstiftning.
Införandet av tvångslagar är den första utväg ur
alla svårigheter, som vissa individer ofta önska
tillgripa. Den populära frasen "det borde finnas en
lag" exemplifierar denna kolartro på legislativa
åtgärders förmåga att avhjälpa rådande
missförhållanden. Erfarenheten visar emellertid, att i de
amerikanska stater, där sträng lagstiftning mot
vattenförorening varit genomförd sedan åratal tillbaka,
förbättringen icke varit större än i de stater, där inga
sådana lagar förekomma.
Denna situation har givit en del gott folk
anledning förmoda, att felet ligger i bristande
överensstämmelse mellan de olika staternas lagstiftningar. De
mena, att skyddsåtgärder icke kunna genomföras i en
stat, därför att liknande åtgärder icke äro vidtagna i
en annan. Detta leder vidare till antagandet, att den
enda förbättring, som kan uppnås genom lagstiftning,
är en landets alla stater omfattande federal lag mot
vattenförorening. Oavsett att hela. resonemanget är
ologiskt, äro åtskilliga sakkunniga av den
uppfattningen, att en dylik federal lagstiftning dessutom
vore författningsvidrig. Av större betydelse är
åsikten, att en sådan åtgärd vore oklok, dels emedan
blotta utfärdandet av en lag icke med visshet skulle
avhjälpa olägenheterna, dels även emedan de långa
och tidsödande förhandlingarna rörande
vattendragens sanering helt naturligt äro en angelägenhet, som
bör handläggas och avgöras av de lokala
myndigheterna.
I de olika staterna liar utvecklingen ifråga om
åtgärder mot vattenförorening varit oregelbunden och
icke hållit jämna steg med lagstiftningen. Den har
närmast stått i proportion till den goda viljan,
uppslagsrikedomen och förmågan av samarbete mellan de
statliga myndigheterna, kommunerna och industrien.
Enligt författarens åsikt kan vattendragens för-
orening icke framgångsrikt bekämpas genom
ytterligare lagbestämmelser av restriktiv art.
Vetenskaplig forskning.
En överblick av teknikens nuvarande ståndpunkt
ger vid handen, att åtskilliga av de problem, som
sammanhänga med behandlingen och
tillgodogörandet av industriella avfallsprodukter, ännu vänta på
sin lösning. Inom detta speciella område ligger
botemedlet tydligen i en mera omdömesgill, målmedveten
och varaktig medverkan från industriens sida.
Liknöjdhet och bristande insikter hos industriens
målsmän torde mera än något annat bära skulden till att
behövliga åtgärder mot vattenförorening blivit
uppskjutna eller att vidtagna åtgärder utfallit
otillfredsställande. Det industriella vattenavloppet har varit
improduktivt och följaktligen utan intresse.
Industrien har icke känt tillräckligt ansvar för
oskadliggörandet av sina avfallsprodukter.
Industrien kan emellertid inte fortsätta att nöja sig
med ett passivt motstånd mot skärpta
lagbestämmelser. Den måste själv vidtaga mera positiva åtgärder
för utarbetande av vetenskapliga och ekonomiska
metoder för behandling av det industriella avfallet. På
industrien vilar ansvaret för, hur dess bidrag till
problemets lösning kommer att värdesättas: industrien
har att välja, på vad sätt problemet skall angripas,
och att ådagalägga sin beredvillighet att medverka
vid lösandet av denna viktiga nationalekonomiska
fråga. Amerikansk industri isynnerhet har icke råd
att låta sig anklagas för att icke vara i stånd att
lösa de tekniska problem, som sammanhänga med
behandlingen av det industriella avfallet, när dess
verksamhet på området för teknisk produktion varit
så mångsidig, så framgångsrik och så föredömlig,
som fallet är.
Ifråga om behandlingen av det kommunala
avloppsvattnet har tekniken hunnit så pass långt, att
för dess del någon liknande påtryckning icke synes
vara behövlig. Visserligen tarvas fortfarande
fullkomning av en del tekniska detaljer, och
vetenskapliga undersökningar äro alltjämt av nöden, men
ekonomiskt och tekniskt tillfredsställande
behandlingsmetoder finnas till hands för att möta situationen.
Pengar.
Svaret på begynnelsefrågan om vad som kan göras
mot vattenförorening är enligt författarens åsikt
pengar. Men var taga pengar till så improduktiva
företag som förhindrande eller minskande av
vattenförorening? Under depressionstider blir denna
ständigt aktuella fråga ännu mera brännande. Dylika
företag äro sällan populära, huvudsakligen därför att
de från avloppsvattnet härrörande missförhållandena
i regel ligga utom räckhåll för den vanliga
skattebetalarens syn- och luktorgan. Ett återuppvaknande
krav på allmän anständighet i folkmedvetandet är
det väsentligaste, men inte mindre viktigt för
uppbringandet av erforderliga medel är
finansieringstekniken.
De senaste årens erfarenhet har visat, att ett så
konstlat hjälpmedel som federala statsbidrag likväl
kan utgöra en mäktig hävstång för åvägabringandet
av erforderliga saneringsåtgärder. Mer än 25 % av
alla befintliga reningsverk för avloppsvatten i USA
ha tillkommit sedan år 1933. Det är svårt att tro, att
126
26 mars 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
