Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
23 APRIL UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 16
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Stockholms örlogsstationsfråga, av viceameral Harald Åkermark, kommendörkapten Torsten
Hagman och borgarrådet Harry Sandberg. — Forskningsunderstöd. — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Stockholms örlogsstationsfråga.
Vid Svenska teknologföreningens
årsmöte den 23 mars behandlades frågan om
örlogsstationens i Stockholm förflyttning i
trenne föredrag, av viceamiral Harald
Åkermark, kommendörkapten Torsten
Hagman samt borgarrådet Harry Sandberg.
De båda första föredragen avsågo en
orientering i frågans hittillsvarande
utveckling samt de militära och allmänna
synpunkter som därunder varit ledande,
medan borgarrådet Sandbergs anförande
avhandlade projektet ur
stadsplanesynpunkt.
I det följande återgivas de tre
föredragen, som tillsammans giva en
synnerligen åskådlig översikt över detta för
landet och dess huvudstad viktiga spörsmål.
Viceamiral HARALD ÅKERMARK:
Örlogsstationens i Stockholm förflyttning har stått
på dagordningen i 75 år. Alltsedan år 1863, då
överståthållarämbetet första gången väckte frågan
på tal, har den vid skilda tillfällen varit föremål för
behandling av kommittéer och sakkunniga, Kungl.
maj:t och riksdagen, marin-, armé- och
flyg-myndigheter, Statskontoret, Kammar- och
Kommerskollegierna, Riksmarskalks- och Justitiekanslersämbetena,
Byggnadsstyrelsen, Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, Djurgårdskommissionen och kronans
fastighetskommission, Stockholms stadskollegium och
stadsfullmäktige, Stockholms handelskammare,
handels-och sjöfartsnämnd, Akademien för de fria konsterna,
cheferna för Statens historiska museum,
National-museum och Nordiska museet, Styrelsen för
konstnärsföreningen, Samfundet S:t Erik samt åtskilliga
andra myndigheter, sammanslutningar och personer,
både sådana som haft med saken direkt att göra och
sådana som egentligen icke haft något med den att
skaffa. Frågan borde därför vara tillräckligt utredd
och mogen för slutligt avgörande. Nu har emellertid
vid de senaste remisserna kammarkollegium framlagt
ett nytt förslag till finansieringen av
stationsförflyttningen och chefen för försvarsstaben med frångående
av armémyndigheternas förutvarande ståndpunkt
beträffande den nya stationens läge ifrågasatt, att den
skulle kunna förläggas längre ut i skärgården än man
förut ansett möjligt med hänsyn till dess försvar från
landsidan. Marinförvaltningen har på grund härav
hemställt om skyndsam ytterligare utredning.
Det påtagliga och allmänna intresse, med vilket
denna fråga alltjämt omfattas, är förklarligt på
grund av dess stora betydelse för hela landets
försvar och alldeles särskilt för huvudstaden Stockholm.
För teknologföreningen är stationsförflyttningen
dessutom av speciellt intresse genom att så gott som
samtliga dess avdelningars verksamhetsområden äro
berörda av en sådan förflyttnings genomförande.
Teknologföreningens styrelse har därför anmodat mig
att vid detta tillfälle giva föreningens medlemmar en
allmän orientering i frågan.
Då jag nu efterkommer denna anmodan, anhåller
jag att först få lämna ordet till kommendörkapten
Hagman, som kommer att i korthet redogöra för dels
frågans historiska utveckling, dels vissa allmänna
synpunkter på densamma. Jag kommer därefter att
behandla den ur teknisk-ekonomisk synpunkt och
redogöra för dess nuvarande läge.
Kommendörkapten TORSTEN HAGMAN:
Som amiral Åkermark nyss nämnde är frågan om
örlogsstationens flyttning nu 75 år gammal. Det av
amiralen omnämnda initiativ, som
överståthållarämbetet tog år 1863, resulterade då, som så många
gånger sedermera, i en kommitté. Denna kommitté
uttalade, att en flyttning visserligen icke vore behövlig,
men skulle den i alla fall äga rum, så vore en plats vid
Hustega-f järden på Lidingön den lämpligaste. Frågan
kom på nytt upp år 1898, då från flottans eget håll
framhölls, att en flyttning vore önskvärd.
Flyttningen var därefter aktuell praktiskt taget vartenda år
t. o. m. år 1918, och initiativen kommo ibland från
regeringen, ibland från riksdagen, ibland från flottan
själv och ibland från andra håll. En sak hade dock
alla initiativen gemensamt, nämligen att det aldrig
blev något av. Anledningarna härtill voro ibland
ekonomiska skäl, ibland, och kanske oftast, en
tämligen solid oenighet om den valda platsens
lämplighet. Frågan om platsvalet är nämligen en sak som
litet var anser sig begripa, och det är faktiskt den
rika tillgången på mer eller mindre lämpliga platser,
som i hög grad bidragit till att lägga en död hand
på frågans lösning. Det är ingen överdrift att påstå,
att det finns hundratals, kanske tusentals platser inom
Stockholms skärgård, som med litet god vilja kan
tagas med i räkningen, då det g*äiler att välja plats
för örlogsstationen. Och eftersom platsvalet alltid
måste bli en kompromiss mellan ett stort antal, ofta
diametralt motsatta synpunkter, blir det aldrig svårt
16 april 1938
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
