Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 4 juni 1938 - Husbyggandet en ingenjörsuppgift, av G. Chatillon-Winbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bostaden normalt måste räknas med en kostnad, som
uppgår till minst 1/4 av samtliga utgifter för
livsföringen. Det vanliga försvaret för dessa förhållanden
är att byggnadsproduktionen är i hög grad
konjunk-turbetonad och måste räkna med avsevärda
marginaler för att kunna lägga av reserver till upptagande av
trycket av och utjämning av växlingarna i
konjunkturerna.
Man må dock med skäl fråga sig, om
byggnadsproduktionens relativa dyrhet måste vara något
ofrånkomligt, som man måste räkna med, att den alltjämt
skall komma att bestå. Bostadsfrågan har sedan flera
tiotal år tillbaka varit en av de mest aktuella och
"blötta och stötta" sociala frågorna, utan att man
ändock under hela den gångna perioden lyckats
vrida utvecklingens hjul något nämnvärt framåt.
Resultatet är, att bostadskostnaden oavsett
penningvärdets fall snarare är högre nu än när man började
med att diskutera problemen. Allt detta tycks tyda
på, att förhoppningen om en snar förbättring är
ganska liten. För det stora flertalet familjer inom såväl
arbetarbefolkningen som den mindre välsituerade
delen av medelklassen är standardstorleken för familj
e-bostaden ännu blott 1 rum och kök. Nyproduktionen
av bostäder utgöres till större delen av dylika
lägenheter och siktar i första hand på de ensamstående och
de barnlösa familjerna. Detta skulle kunna kallas
ett makabert förutseende, inställt på den
befolkningskris, som tyvärr allvarligt, ja, nästan
oundvikligt hotar Sverige och som statistiskt beräknas om 15
—20 år leda till att folkminskning sätter in.
Billig bostadsproduktion en högviktig
samhällsangelägenhet.
Befolkningskommissionen, som tillsatts för att
ut-■ reda en rad med denna stora fråga sammanhängande
förhållanden, har ansett att vår befolkningspolitik
bör framgå efter tvenne linjer, syftande å ena sidan
till genomförande av sociala och ekonomiska reformer
i barna- och familjevårdande syfte, å den andra till
åtgärder ägnade att giva ungdomen en mera positiv
familjeinställning. Möjligheten av kvantitativ
befolkningsökning är oviss och f. ö. till sin verkning ej
med säkerhet kvalitativt förbättrande. Så mycket
viktigare blir under sådana förhållanden en på det
kvalitativa inriktad befolkningspolitik, avseende att
förbättra folkets fysiska och psykiska hälsa och
samtidigt ekonomiskt utjämnande. De första och
viktigaste åtgärderna i denna politik är miljöförbättringen,
och i detta avseende åter komma
bostadsförhållandena in som första programpunkten. Ett av
bostadsfrågans viktigaste problem är att producera "goda
bostäder, som arbetarklassen har råd att hyra". Man
måste komma ifrån 1 rum och köksstandarden för
familjebostaden. Framför allt är bostadens förseende
med tillräckligt differentierade sovutrymmen "det
mest aktuella och socialhygieniskt betydelsefulla av
alla plantekniska bostadsproblem".
Hand i hand med en rationalisering av
bostadsbehoven och omgestaltning av bostadsvanorna måste gå
en radikal omgestaltning av byggnadsproduktionen.
"Utvecklingen måste gå i riktning av en
fabriksmässig produktion av färdiga rum, som borde kunna
framställas väsentligt billigare än den högeligen
komplicerade apparat som kallas en bil. Våra dyrbara
byggnadshantverkare kunna aldrig på platsen fram-
ställa en tillfredsställande bostad, soin en vanlig
arbetare har råd att bo i. En ny Ford måste omdana
bostadsproduktionen till storindustriell
massproduktion". (Citaten efter professor Gustaf Cassel i
Svenska Dagbladet 19.9.1937.)
Vill man icke rubba den bestående
samhällsordningen med den frihet den lämnar åt kapital och
personligt initiativ att sörja för de samhälleliga
behovens fyllande på ekonomiskt välöverlagda grunder
utan lämna initiativet till understödspolitikens
pro-motorer, så måste bostadsfrågan och de
tekniskt-eko-nomiska problem, som därmed sammanhänga, lösas
av tekniken.
Ansatser till rationell bostadsproduktion.
Det må poängteras, att anmärkningsvärda
insatser på detta område likväl redan blivit gjorda av
tekniker. Ett nära tillhands liggande exempel är
Stockholms stads bekanta småstugebyggande. Yid detta
foretag, som föregåtts av synnerligen omfattande och
sorgfälliga förberedelser i rationaliserande syfte, har
man genom arbetets systematisering, användning av
standardisering, välordnade leveransförhållanden och
kvalificerad teknisk ledning, kunnat uppvisa för våra
förhållanden rekordmässigt låga byggnadskostnader.
Detta arbete är alltigenom ett. verk av
fastighetskontorets ingenjörer till trots av att de kallas väg- och
vattenbyggare.
Lägger jag härtill den på Stockholms stads
småstugebyrås organisationsformer uppbyggda liknande
byggnadsverksamheten i Göteborg och några andra
kommuner, vidare den av arkitekten Sven
Wallander ledda bostadsproduktionen inom H. S. B., i viss
mån även den genom Koop. förbundets
arkitektkontor organiserade byggnadsverksamheten samt som ett
fristående sporadiskt fall byggmästaren Olle
Eng-kvists märkliga bostadshusanläggning i Hjorthagen
i Stockholm, så torde emellertid praktiskt taget allt,
som kan vara värt att föras under rubriken husbygge
under storindustriella former, vara nämnt.
De högskolebildade teknikerna måste inkopplas på
företagsledningen.
Jag har tryckt, på desorganisationen inom
byggnadsfacket, som i och för sig ett hinder för
utveckling och framåtskridande. Jag anser vidare, att man
utan att behöva beskyllas för överord med fog kan
tala om en ganska stor teknisk efterblivenhet inom
vissa delar av byggnadsyrket, hur invent.iösa och
komfortabla våra bostadshus än äro i många
hänseenden. Ett faktum är, att teknikerna med högre
utbildning i stort sett stå utanför husbyggnadsfackets
företagsledning. Jag bortser här icke från
arkitekterna. Dessa anse väl, att i deras uppgifter ingå
byggnadsledning med vad däri inbegripes av ett
byggnadsföretags organisation, avgörande av
material- och kostnadsfrågor och dylikt. Men som regel
lämna de vad som hör till det praktiska
byggmäste-riet, företagareverksamhet och arbetsledning, åt sitt.
värde. Erfarenheten har ock lärt, att en arkitekt,
för att bli en god sådan, måste i första rummet vara
konstnär och i andra rummet tekniker, samt att han
oftast, för att icke nödgas splittra sig allt för mycket
på olika och ofta väsensskilda uppgifter, överlämnar
de tekniska detaljerna till andra fackmän. Endast
i relativt ringa omfattning har han emellertid därvid
278
4 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
