Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 25 juni 1938 - Bostadshusets ventilation, av Åke Grauers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
domsfall, som pläga inträffa i större folksamlingar,
såväl i slutna lokaler som utomhus, nästan
undantagslöst bero av vad man kallar värmeslag och icke
av syrebrist eller liknande orsak. De nämnda
luftegenskaperna kunna emellertid variera inom ganska
vida gränser, utan att luftens beskaffenhet blir
olämplig. Ett visst inbördes samband dem emellan måste
dock vara rådande, för att man skall befinna sig inom
s. k. "behaglighetszonen". Vid varm och fuktig luft
måste lufthastigheten vara stor för att tillräcklig
avdunstning från kroppen skall kunna ske. Är luften
däremot torr, måste dess temperatur vara hög och
hastighet ringa för att värmeavgivningen ej skall bliva
för stark. Nedanstående tabell, grundad på
amerikanska undersökningar och återgiven av prof.
Germund Wirgin i hans bok Hälsovård, ger ett visst
begrepp om gränserna för behaglighetszonen.
Tabell över kombinationer av luftens fuktighet,
temperatur och rörelsehastighet, som falla inom
"behaglighetszonen".
Relativ Vindhastighet per sekund
fuktighet
0,5 m 3,5 m
procent 0 ],5 m
20 20,3° 21.4° 23,3° 25°
50 18.9° 20,3° 22 5° 24,1°
100 17.2° 18,6° 20,8° 22,8°
Alltför torr luft är emellertid av andra orsaker
mindre lämplig. Den verkar uttorkande och retande
framför allt på slemhinnorna och gör sannolikt dessa
mottagliga för infektion. Även vårt bohag — möbler
och andra träinredningar —• taga skada av för torr
luft. "Idealluften" för bostaden synes böra ha en
temperatur av ca 20°, en relativ fuktighet av omkring
50 % och en rörelsehastighet ej överstigande 0,3
m/sek.
Det är först på senare år man kommit
ventilationsproblemet nära och vår bostadsventilation är
ännu mycket ofullkomlig. Genom lägenheternas
uppvärmning gives luften visserligen en lämplig
temperatur, och genom ändamålsenliga ventiler söker man
påverka luftströmningen, så att drag icke skall
uppkomma, Anordningar för att giva luften rätt
fuktighetshalt äro däremot sällsynta, och de vattenkoppar,
som för detta ändamål bruka hängas på
värmeelement, äro praktiskt taget utan betydelse.
Däremot skjuter man, i sitt nit att förse lägenheterna med
så mycket frisk luft som möjligt, ofta över målet och
driver upp luftomsättningen för högt, vilket har till
följd, att vintertid, då ytterluftens absoluta
fuktighetshalt är mycket ringa, en alltför stor mängd torr
luft tillföres lägenheterna, samtidigt som man kanske
åstadkommer besvärande drag. För stor
luftomsättning är utan tvekan bostadsventilationens största
fiende och ett slöseri ur värmeekonomisk synpunkt.
Den bästa ventilationen erhåller man onekligen
genom att tillföra lägenheten befuktad och förvärmd
s. k. "konditionerad" luft. Systemet har emellertid
ännu ej funnit allmän användning för bostadshus i
vårt land. I Stockholm uppfördes dock för ett par år
sedan en nybyggnad, där detta slag av ventilation
infördes. En kort beskrivning av ifrågavarande
ventilationsanläggning, som levererats av Svenska
Fläktfabriken, torde därför ha sitt intresse. I
anläggningen intages friskluften centralt, renas, befuktas
och uppvärmes till för årstiden lämplig temperatur.
Genom fläkt inpressas den sedan i ett dubbelt
kanalsystem med grenledningar till varje rum, vilka leda
såväl kall som varm luft. Yid de olika rumsintagen
finnas blandningsventiler, så att lufttemperaturen kan
varieras efter behag. Ventilerna äro dock så
anordnade, att lufttillförseln blir konstant. Den förbrukade
luften utsuges med särskild fläkt.
För samlingslokaler, industrier, större kontor och
liknande inrättningar, där kraven på god
luftbeskaffenhet äro stora, har däremot systemet med
konditionerad luft funnit allt större användning, och det
är att hoppas, att detsamma även blir tillämpat i
bostadshus. Att så ännu icke blivit fallet beror
säkerligen av ekonomiska orsaker, men man måste då
fråga sig om icke pengar, nedlagda på att skapa goda
livsbetingelser i bostaden, där många framleva
huvuddelen av sitt liv, äro bättre använda än de, som
förbrukats på en ofta överdriven lyxinredning.
Olika slag av ventilationssystem.
Jag skall emellertid icke längre uppehålla mig vid
dessa spörsmål utan övergå till det egentliga ämnet
för denna uppsats — en kort beskrivning av nu
använda ventilationssystem för bostadshus. Härvid
kommer jag att i huvudsak följa de av Stockholms
stads byggnadsnämnd utarbetade bestämmelserna för
ventilationsanläggningar för bostadshus i Stockholm,
och detta framför allt därför att myndigheternas krav
på dylika anläggningar torde vara större i denna
stad än annorstädes. Den utformning
ventilationssystemen erhållit i Stockholm bör därigenom vara
föredömlig vid strävan att skapa goda
ventilationsförhållanden. Ä andra sidan är denna gren av
sanitärtekniken ännu i hög grad outforskad och i hastig
utveckling och det är därför sannolikt, att mycket
av det som i dag befinnes tillfredsställande inom kort
kommer att anses föråldrat och kanske olämpligt.
För närvarande tillämpas två slags
ventilationssystem, benämnda ventilation genom naturligt drag
och mekanisk ventilation. I det förra systemet är
temperaturskillnaden eller rättare skillnaden i
specifik vikt mellan kall ytterluft och varm innerluft den
enda driftkraften, i det senare systemet förstärkes
den för luftomsättningen erforderliga
tryckdifferensen av en elektriskt driven fläkt. I båda fallen
intages friskluft direkt från fasaden och förbrukad luft
utsläppes genom skorsten över tak.
Systemet med ventilation genom naturligt drag är
en modifikation av det gamla kakelugnssystemet.
Enligt detta fanns vanligen en rökkanal i varje rum.
Vid eldningstillfälle erhölls stark uppvärmning av
kanalluften och till följd därav god luftströmning.
I det moderna bostadshuset med centraluppvärmning
ha emellertid de lokala eldstäderna i huvudsak
slopats och de ursprungliga rökkanalerna få nu i
stället tjänstgöra som ventilationskanaler.
Kanalluftens temperatur blir i detta fall ungefär densamma
som det anslutna rummets temperatur och alltså
avsevärt lägre än i en rökkanal vid eldningstillfälle. En
nedsatt lufthastighet i kanalerna blir därför följden,
ehuru luftomsättningen i gengäld kan göras
kontinuerlig genom att ventilerna ständigt hållas öppna. För
att minska strömningsmotståndet för
ventilationsluften lia emellertid friskluftventiler, placerade under
fönstren, blivit införda. Härigenom erhålles en avse-
304
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
