Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Elmikroskopet, av Erik H. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
strömmen i kondensorspolen. För
inställningen användes lämpligen som
objekt ett trådgitter. Man reglerar nu
strömmen i objektivspolen, så att man
får en skarp bild på den lysskärm, som
är placerad efter objektivspolen. Efter
inställningen inkopplas
projektionsspolen. Den slutgiltiga bilden kan nu
iakttagas och inställas på lysskärm
nr 2. Objektet kan växlas, sedan
strålspänningen avkopplats. Genom
en särskild slussanordning är det
möjligt att på 1 min. byta objekt utan att
förstöra evakueringen. Objektet kan
vidare vridas och förflyttas i ett plan
vinkelrätt mot instrumentets axel.
Möjlighet att kyla objektet finns även.
Vid inställningen betraktar man den
bild, som erhålles på lysskärm nr 1.
Man kan nu flytta objektet, till dess
att bilden av den intressanta delen
faller i det hål, som finns i
lysskär-mens mitt. Denna del av bilden får
sedan falla på lysskärm nr 2. I stället
för denna kan man placera det foto-
Fig. 3. Jämförelse mellan ljusmikroskop (t. v.)
och elmikroskop (t. h.).
a = lampa, 6 = slutare för tid och ögonblick,
c = samlingslins, d = objektbord, e = objektiv,
/ — okular; g = urladdningsrör, h =
avböjnings-kammare, i - samlingsspole, j — objektsluss,
k = objektivspole, l — lysskärm nr 1, m =
projektionsspole, n = lysskärm nr 2, o = sluss för
fotomaterial.
att sammanbrytas till en annan punkt
efter passagen genom spolen. Genom
variation av strömmen i spolen kan
man förflytta bildpunkten. För god
avbildning kräves en tunn lins, dvs. en kort
spole, vilket uppnås genom den antydda
partiella skärmningen av spolen. Genom
lämplig utformning av polskorna och
användning av moderna magnetiska
material med mycket hög mättning ha
stora förbättringar åstadkommits.
Teoretiskt finns alltså stora
möjligheter att bygga ett elmikroskop med
hög upplösningsförmåga, men det har
dröjt ganska länge, innan de praktiska
svårigheterna övervunnits. Nu börjar
emellertid detta ske. De båda forskarna
v. Borries och Ruska vid Siemens
centrallaboratorium hava uppnått
elektronoptiska förstoringar på 30 000
gånger och en upplösning ner till 10 m
(10—5 mm). Därmed har man kommit
mer än en 10-potens längre än tidigare.
Det använda mikroskopets utseende
och uppbyggnad framgår av fig. 2 och 3.
Instrumentet evakueras genom en
diffu-sionspump, varefter högspänningen
inkopplas och katodstrålen erhålles.
Katoden har vid de nedan reproducerade
bilderna varit en glödkatod. Strålen
inställes på objektet genom ändring av
Fig. 4. Difteribakterier.
Ljusoptisk 1 000 ggr, efterförstoring 7 ggr, Elektronoptisk förstoring
totalt 7 000 ggr. Genom efterförstoringen 18 900 ggr.
förlorar bilden i skärpa.
Å den ljusoptiska bilden av ofärgade difteribakterier urskiljes icke något
av bakteriernas omgivning, medan däremot den i elmikroskopet upptagna
bilden av samma bakteriegrupp är rik på detaljer i bakteriernas omgivning.
Fig. 5. Den farliga Bang-bakterien (förstoring 13 000 resp. 13 500 ggr)
orsakar kastsjuka hos kor och en långvarig sjukdom hos människan. Bilderna
visa en hittills icke iakttagen formändring och ett ljusare hölje omkring
bakteriekroppen.
532
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
