- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
569

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 3 dec. 1938 - Moderna mastanläggningar för radiostationer, av Karl Ljungberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Fig. 2. Anordningar för resning av Karlsborgsmasterna.

100 m lång, 6 st 72-1 rådiga parter, 1,8 mm tråd
Kraft i kabel och ta[io c:a 55 ton

bloch

450-550m läng, 296-trådig
1,2 mm tråd,yttre diam-32mm ■

Fig. 1. Radiomast för Karlsborg, färdig för resning.

o. d., men dessutom tillkommer, att
elasticitetsmodulen under första tiden undergår stora ändringar eller
kanske riktigare, att linan vid sina första
belastningar får permanent förlängning av samma
storleksordning som den elastiska. Trådarna pressas till att
börja med hårdare mot varandra och göra möjligen
små intryck i varandra, vilket ger en permanent
förlängning. För att kunna frigöra sig från den
osäkerhet, som uppkommer i beräkningarna på grund
härav, är det nästan nödvändigt att direkt uppmäta
kraften i linorna under det första året efter
uppsättningen.

Beträffande själva stagen är det nödvändigt, att
de utbildas Sclj 2L11 de icke kunna skadas av rost på
alltför kort tid. Av detta skäl böra de vara så
grov-trådiga som möjligt. I mina stagkonstruktioner har
jag alltid använt enkelslagna (ej kabelslagna) linor
med 19—61 trådar av 3—6 mm tjocklek. Materialet
har haft en hållfasthet av 120—140 kg/mm2. I
Tyskland och Amerika har man ofta använt linor med
parallellt lagda trådar med den motiveringen, att slagna
linor skulle vilja vrida sig, om krafter påföras
desamma. Min erfarenhet är emellertid, att någon dylik
tendens icke finnes, eller om den möjligen finnes, är
motsvarande vridningsmoment så litet, att det icke
åstadkommer någon vridning av linan. Klart är
emellertid, att man på vanligt sätt bör rulla ut linan,
så att vridning icke påföres under montaget.
Parallellagda linor hava ju sitt berättigande vid stora
hängbroar men där av helt andra skäl.

En mycket viktig detalj vid linkonstruktionen är
linornas fastsättning. Splitsning kan naturligtvis icke

Fig. 3. Karlsborgsmast under resning.

förekomma vid så grovtrådiga linor. Linbruken
vilja gärna sätta fast linorna genom Mining i
infästningsstycken, men för min del har jag alltid
tagit bestämt avstånd från en dylik infästning och
fordrat ingjutning i infästningsstyckena. Men även
ingjutning är en mycket omständlig procedur, om
den skall bliva fullt pålitlig. Ingjutningsmetallen
måste hava en låg smältpunkt, under 300°, om den
ej skall skadligt inverka på trådens
hållfasthetsegenskaper. Zink är därför icke en lämplig
ingjut-ningsmetall. Infästningsstycke och linända böra vid
metallens ingjutning hava en något högre temperatur
än den smälta metallen, så att denna utan att stelna
kan flyta ut i alla även de minsta hålrum. Man
bör även tillse, att trådarna få god vidhäftning i
ingjutningsmetallen. Det är icke tillräckligt med

3 dec. 1938

569

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free