Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
hållit, att. man kommer till samma resultat, vilket värde
man än väljer å Hy i fig. 2 h ocli att det därför är
onödigt att bestämma någon statisk obestämdhet, i det
"horisontella gallerverket".
Beviset härför genomföres enklast för en båge med
så många fält, att den kan betraktas som kontinuerlig.
Av min ovanstående formel för q synes, att vid parabel-
(p,,
båge, dvs. med konstant, kan diagrammet för mo-
ax2
mentet i sidled multiplicerat med en konstant betraktas
som den vertikala belastning V =f g dx, som ger
vindmomenten i bågen. Vid symmetrisk vindbelastning
angivas momenten i sidoled av diagrammet för fri
uppläggning vid ändarna med avdrag för en rektangel
svarande mot eventuell inspänning. (Jfr vänstra delen
av fig. 1 i prof. Forssells majinlägg.) Då en jämnt
fördelad vertikal last icke ger något moment i en
parabelbåge vare sig den är statiskt bestämd eller statiskt
obestämd, svarar således alltid momentet av den vertikala
lasten på bågen mot diagrammet för momentet i sidoled
vid fri uppläggning. Momentet av den vertikala lasten
är således oberoende av en eventuell inspänning hos
det "horisontella gallerverket" eller av kraften Ht. Här
bör observeras, att horisontalkraften är statiskt bestämd
vid treledsbågar, under det att den enligt prof. Forssells
framställning är statiskt obestämd. Har bågen en annan
form än en parabel t. e. y = f(x), skola, såsom min
formel för q visar, momenten i sidoled multipliceras
med en konstant gånger f (x) för belastningsschemats
erhållande. Det ovannämnda rektangulära avdraget
utbytes sålunda i belastningsdiagrammet mot en yta med
ordinator a-†" (x). Denna yta har emellertid y = †(x)
till trycklinje och ger således icke några moment i
bågen. Samma regel gäller sålunda för denna båge som
för parabelbågen.
Vill man taga hänsyn till längdändringarna hos båge
och gallerverksstänger, dvs. till normalkrafternas
formförändringsarbete, kan man därför icke gå den väg
prof. Forssell anvisat. I min ursprungliga uppsats har
jag framhållit, att fall finnas, där dylik hänsyn bör
tagas och även anvisat huru problemet kan lösas.
När man använder kontinuerlig vertikal belastning
på influenslinjer eller vid andra metoder, kan man icke
räkna belastningen efter någon sned riktning utan måste
räkna efter »-riktningen och bestämma
belastningsintensiteten med hänsyn härtill. Klart är emellertid att om
man gör lämpliga tillägg och justeringar i formlerna,
kan man alltid komma till rätt resultat. Detsamma
gäller även om torsionsmomenten. Tillägger man rätta
värden å dessa samt räknar med rätta värden å
belastningen, så får man rätt totalbelastning. Man har
emellertid i så fall all anledning att gå in på frågan
hurudana spänningar dessa belastningar uppväcka. Vid detta
slag av bågar ligger en väsentlig del av problemets
lösning i bestämmandet av huru lasten fördelas i snittet
på böjningsspänningar och torsionsspänningar, lasten
må sedan vara en vid bågens ena sida liggande körfil
eller tvenne system laster, uppåtriktade på bågens ena
sida och nedåtriktade på den andra. Jag framhöll i min
uppsats, att detta är ett mycket komplicerat problem,
som ännu väntar på sin lösning. Det borde kunna
väcka intresse hos yngre ingenjörer med vetenskaplig
läggning att söka lösa detta problem för att eventuellt
meritera till en doktorsgrad.
Någon detaljerad kritik av prof. Mörschs avhandling
samt prof. Dischingers tillämpning av densamma har
jag icke ansett lämplig att införa i min uppsats, men
att det är felaktigt att endast medtaga
torsionsspänningar på det sätt Mörsch och Dischinger gjort, synes
tydligt därav, att enligt dessa teorier erhålla spänningar
och snittkrafter samma värden vid treleds-, tvåleds- och
inspänd båge. Prof. Forssells påtalande av mina
anmärkningar i denna sak är minst sagt egendomligt, då
hans egna senare yttranden i denna fråga utgöra en
lika sträng kritik som min.
Huru prof. Forssell gradvis ändrat sin ställning till
hela problemet framgår av en jämförelse av den form
han här ovan givit åt sitt påtalande av min kritik av
Mörsch ocli Dischinger med avslutningen av hans första
inlägg i februarihäftet. Där säger han, att momenten
i bågen äro så små, att mina värden icke äro aktuella.
Stockholm den 20 juli 1938. Karl Ljungberg.
LITTERATUR
Neuere Methoden zur Statik der Rahmentragwerke,
av Oberingenieur A. Strassner. Andra bandet: Der
Bogen und das Brückengewölbe. Fjärde omarbetade
upplagan. Förlag Wilhelm Ernst & Sohn, Berlin 1938.
165 sidor, 102 figurer och 56 tabeller. Pris 9: 40 RM.
Det välkända och utmärkta verkets andra band
har helt översetts och genomarbetats, varigenom vissa
förbättringar ernåtts. Sålunda har särskild omsorg
ägnats åt att giva innehållet en om möjligt ännu
tydligare och överskådligare uppställning än i föregående
upplaga, för att därigenom ytterligare underlätta
konstruktörens arbete.
Några väsentliga förändringar av innehållet ha icke
vidtagits. Liksom i föregående upplaga behandlas
först utförligt det allmänna fallet av elastiskt
inspänd båge, varefter följer beräkning av den vid
betongbroar vanligen förekommande konstruktionen
fast inspänd båge med tillhörande tabeller för
båg-form, bågdimensioner och influenslinjer. För detta
specialfall finnas dessutom enkla formler, som väl
lämpa sig för överslagsberäkningar. Därjämte
behandlas påkänningarnas ändring vid varierande
förhållanden, största möjliga spännvidd, minsta möjliga
pilhöjdsförhållande m. m. I sista kapitlet angives en
approximativ beräkningsmetod för kontinuerliga bågar
på elastiska pelare.
Det stora antalet tabeller, varigenom omständliga
och tidsödande beräkningar av hithörande
konstruktioner undvikas, bidrager framför allt till att göra
boken oumbärlig för varje bågkonstruktör. W. N.
Flottningen i Sverige fram till år 1935 av fil. lic.
Isak Winberg, Svenska flottledsförbundets årsbok 12,
Stockholm 1938, 170 tvåspaltiga foliosidor, 31 tabeller,
100 fotografier, figurer och grafiska framstälningar, pris
10 kronor.
Textutrymmet i Svenska flottledsförbundets 12 :e
årsbok, som utkommit i juli 1938, redigerad av förbundets
sekreterare, vattenrättsingenjör R. Smedberg, upptages
helt av ovannämnda arbete. Genom detta har den
svenska facklitteraturen berikats med en omfattande
monografi över flottningen, vilken torde sakna motsvarighet
icke endast i svensk utan även i utländsk litteratur.
Författaren behandlar först de topografiska, klimatologiska,
hydrografiska, skogs- och trätekniska samt vidare de
geografiskt och allmänt ekonomiska samt rättsliga
förhållanden, som utgöra flottningens förutsättningar, och
som i olika riktningar inverkat på dess utveckling.
Arbetets senare del utgöres av en teknisk-ekonomisk
diskussion av den nutida svenska flottningen på
grundval av ett primärmaterial, som erhållits dels ur officiell
och annan tillgänglig statistik, dels genom utsändande
av ca 2 500 frågebrev, varvid särskilt flottningen i
Kalixälvens vattensystem blivit ingående behandlad. I
en översikt redogöres även för de huvudtyper av
flottning, som förekomma i olika delar av världen. Förutom
av de talrika statiska figurerna illustreras arbetet av ett
stort antal fotografier, visande flottning och
flottnings-anläggningar m. m. Arbetet är avsett att framläggas vid
Stockholms Högskola för doktorsgrads vinnande. Ps.
100
24 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
