Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
handelstraktat anses också komma att betyda mycket
för stärkande av förbindelserna mellan de båda
anglosaxiska huvudmakterna. Även i Förenta
staterna finnas på många håll krafter som arbeta för en
engelsk-amerikansk "demokratisk" frontbildning mot
axeln Berlin—Rom. Detta gäller särskilt de
amerikanska öststaterna. En stark och mycket frispråkig
opinion mot Tyskland har också efter de
antisemitiska november-aktionerna framträtt i Förenta
staterna. Men man bör nog i alla fall vara försiktig
med spådomar rörande Förenta staternas övergivande
av sin gamla neutralitetspolitik. Misstämningen
över de fredsuppgörelser, vilka blevo resultatet av
U. S. A:s ingripande i Europa 1917—18, är ännu
levande och stark. Och vad Stilla havs-staterna
beträffar intressera de sig mera för vad som sker på
Sydamerikas västkust och i Ostasien än för de
kontinentaleuropeiska motsättningarna.
Palestina-frågan.
Ett beständigt och alltmer svårartat bekymmer för
England är Palestinafrågan. England är genom
Bal-four-deklarationen av 1917 bundet vid zionismen och
måste under alla omständigheter ge effektivt skydd
åt de hundratusentals judar, som redan i förlitan på
denna deklaration och dess internationella sanktion i
villkoren för Palestina-mandatet ha slagit sig ned i
det heliga landet. Men detta innebär, att England
får räkna med en av allt att döma oblidkelig och
växande motsättning mot den arabiska världen. Den
arabiska rörelsen i Palestina, som arbetar terroristiskt
och bekämpas med militäriska medel, är nämligen ej
en isolerad företeelse. Den åtnjuter uppenbarligen
stöd från alla arabiska folk, vilket betyder att det
olycksaliga läget i Palestina blir kännbart för den
brittiska imperiepolitiken från Medelhavet till Indien.
Alla försök till uppgörelse ha hittills visat sig
förgäves. I oktober samlades en panarabisk kongress
i Kairo, vilken i hotfull ton krävde
Balfour-deklara-tionens upphävande och stoppande av vidare judisk
invandring i Palestina,
Kemål Atatürk död.
Den 10 november avled Turkiets president Kemål
Atatürk. Härmed avslutades en historisk bana av
vittgående betydelse. Kemåls storhet och styrka låg
icke endast däri, att han var den främste skaparen
av det nya Turkiet, utan även däri, att han såsom
segrare och praktiskt taget allsmäktig statsledare
visat sig i stånd till en moderation och behärskning,
som icke alltid åtföljer den diktatoriska
maktställningen, och som för Balkans, den Närmare Österns
och hela Europas fredliga utveckling varit av den
största betydelse.
Till Kemåls efterträdare valde den turkiska
nationalförsamlingen general Ismet Inönü, en av de äldsta
medhjälparna i befrielseverket, tidigare verksam både
som militär och diplomat.
Japans frammarsch i Kina.
I den Fjärran Östern fortsätter
händelseutvecklingen i raska tag. Japan har vidgat och befäst sitt
militäriska övertag i kampen om Kina. I oktober
börjades sålunda en ny offensiv i Sydkina, mitt emot
det brittiska Hongkong, vilken på mycket kort tid
^dde till Kantons erövring. Senare i samma månad
föll Hankou i japanska händer. De japanska
arméerna behärska därmed så gott som alla det
egentliga Kinas stora förbindelseleder. Visserligen
fortsätter marskalk Chiang Kai-shek kampen från de
isolerade sydvästra provinserna, men utsikterna att
kunna ändra krigets militära utslag synas icke stora.
Regeringen i Tokyo har förklarat, att kampen
kommer att fortsättas tills det sista kinesiska motståndet
brutits. Detta är otvivelaktigt allvarligt menat.
Samtidigt arbetar man från japanskt håll med partiell
framgång på att finna möjligheter för samarbete med
projapanska element i Kina. Utgången av dessa
försök komma att få en avgörande betydelse för det
slutliga resultatet av Japans stora Kinakrig. Detta
betyder visserligen en hård påfrestning på det
japanska folkets och samhällets krafter. Men dessa äro
långt ifrån uttömda. Och om Japan lyckas under
endast några år ekonomiskt kontrollera Kina med
dess väldiga resurser, kommer kriget måhända rent
ekonomiskt sett att ha lönat sig. Den kritiska
punkten blir övergångsperioden från krigs- till
fredsarbete.
Roosevelts nederlag.
Den 8 november förrättades partiella val till
Förenta staternas kongress, ett flertal guvernörsval i
staterna m. m. Utgången blev sensationell, så till vida
som Roosevelts parti, demokraterna, ledo ett
påtagligt nederlag. Visserligen gick detta icke så långt
att partiet förlorade sin kongressmajoritet, men
republikanerna erhöllo fullt ut 1/8 av mandaten och vunno
särskilt stora framgångar vid guvernörsvalen. I själva
New York hängde den demokratiske kandidatens
seger över den republikanske motkandidaten endast
på ett hår. Detta bådar icke gott för Roosevelts, eller
den av honom nominerade kandidatens, seger vid
1940 års presidentval. Presidenten har förut — i
striden om högsta domstolen — visat sig ha förlorat
kontrollen över stora grupper inom sitt eget parti.
Arbetslösheten är i stigande. Om en verklig
lågkonjunktur inträffar är det sannolikt att folkstämningen
vänder sig bestämt emot Roosevelt.
Oljekrisen i Mexiko och motsättningarna i Sydamerika.
Den både i sig intressanta och världspolitiskt
betydelsefulla oljekrisen i Mexiko liar ytterligare ut
vecklats. Men någon lösning har icke funnits.
Mexikos regering är ekonomiskt hårt pressad men
vägrar alltjämt varje tillmötesgående mot de engelska
och amerikanska oljebolagen. Mexikos högsta
domstol fastställde genom ett utslag av den 8 oktober
beslagets laglighet, och folkfrontspresideuten
Gardenas har icke dragit sig för stora oljeleveranser till
Tyskland och sannolikt även till Japan.
Regeringarna i Washington och London lia gent emot denna
hänsynslöshet mycket svårt att finna effektiva och
inför den demokratiska opinionen fullt försvarliga
former för sitt ingripande till skydd för sina
medborgares åsidosatta rättsanspråk och egna
finansintressen.
I Sydamerika äro överhuvud motsättningarna
skarpa. Väststaterna Peru, Chile och Bolivia bilda
eu grupp i motsättning mot Argentina—Uruguay—
Paraguay. Brasilien är en makt för sig. Även de
inre förhållandena äro spända. Brasilien regeras nära
nog diktatoriskt; detsamma gäller de rent tropiska
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
