Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 24 juni 1939 - Modern svensk ljudfilmsapparatur, av Evert Aulin och Arne Holtzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 25 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 JUNI
ÅRG. 6 9 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Modern svensk ljudfilmsapparatur, av Evert Aulin och Arne Holtzberg. — Sigurd
Klou-mann 60 år. •— Facit. — Notiser. — Tekniska föreningar.
Modern svensk ljudfilmsapparatur.
Av EVERT AULIN och ARNE HOLTZBERG.
I början av år 1929 erhöll vårt nöjesliv ett nytt
tillskott i och med ljudfilmens introduktion i Sverige.
Det var närmare bestämt den 1 maj detta år, som
två Stockholmsbiografer samtidigt öppnade sina
portar för gudinnan Filmias nya barn. Reaktionen hos
publik och press var till att börja med välvilligt
överseende, och det nya påfundet betraktades närmast
som ett experiment med ett visst kuriositetsvärde
men med små framtidsutsikter. Som i så många
andra fall tog den allmänna opinionen miste, och till
herrar biografägares stora förvåning ställdes dessa
snart inför problemet att anskaffa apparatur för
denna nya konstart. Om man bortser från en del
mindre företag, vilkas livstid i de flesta fall visade
sig vara kort, voro de uteslutande hänvisade till
större utländska firmor, vilka begagnade sig av sin
förmånliga position genom att diktera sina egna ej
alltid så lätt antagbara villkor. I denna situation
ingrep då ett större svenskt bolag, Aga-Baltic radio
a.-b., och resultatet lät ej vänta på sig. Ingreppet
insattes på ljudfilmens bägge fronter, inspelningen
och återgivningen. Den 12 febr. 1930 gjordes den
första ljudfilmsupptagningen på en svensk
ljudfilmsapparatur i Svejisk filmindustris ateljéer i Råsunda
och i maj samma år återgavs för första gången
ljudfilm på en svensk apparatur i biografen Sture.
Grundläggande principer.
Vilka tekniska problem var det då, som måste
lösas för att nå detta resultat? För att kunna ge ett
tillfredsställande svar på denna fråga är det
nödvändigt att först granska principerna för ljudfilmens
framställning och återgivning. Fig. 1 avser att
schematiskt ånge dessa. De ljud, som skola registreras,
uppfångas och omsättas i elektriska svängningar av
en mikrofon. Dessa svängningar förstärkas i en
förstärkare och inmatas till den s. k. ljusventilen
monterad i ljudkameran. Ljusventilen, vilken är
placerad mellan en fast ljuskälla och den ljuskänsliga
filmen, har till uppgift att modulera det genomsläppta
ljuset i takt med de påtryckta elektriska
svängningarna. Den kontinuerligt löpande filmen träffas
sålunda av ett ljusknippe, vars intensitet -eller storlek
varierar i takt med de ursprungliga akustiska
svängningarna och vilket exponerar en smal strimma av
filmen. Efter framkallning inkopieras detta ljudband
på bildfilmen vid sidan av bilden och ljudfilmen är
färdig. Vid återgivningen passerar filmen med ljud-
bandet en port, där den genomlyses av en ljusstråle
alstrad av den s. k. tonlampan. Efter det ljusstrålen
passerat filmen träffar den en ljuskänslig cell, som
har den egenskapen, att den vid en viss påtryckt
konstant spänning genomsläpper en ström, som är
proportionell mot belysningsintensiteten. Dessa
strömvariationer förstärkas i en förstärkare och inmatas
på en högtalarkombination, som i sin tur omsätter
de elektriska variationerna i akustiska svängningar.
Som synes utgör ljudfilmsapparaturen endast en
kombination av redan kända apparater och detaljer,
och problemen, som skulle lösas, inskränkte sig till
att på ett ändamålsenligt sätt kombinera dessa delar
samt anpassa dem till detta speciella
verksamhetsområde. Innan vi närmare gå in på detta, bör dock
själva upptagnings- och återgivningsförfarandet i viss
mån beröras. I allmänhet upptages bild och ljud
samtidigt, varvid bild- och ljudkamera på elektrisk
väg hopkopplas. I vissa fall försvårar emellertid
detta förfarande inspelningarna, varjämte s. k.
naturliga ljudeffekter, ej alls förefalla så naturliga, då
de återgivas. Man kom då på idén att i sådana fall
först upptaga bilden för att senare, vid lämpligt till-
Fig. 1. Principschema över upptagning och återgivning av
ljudfilm.
falle, inspela ljudet. Då det ju t. e. vid konversation
är mycket viktigt, att bild och ljud äro i synkronism,
anordnades den fördröjda ljudinspelningen på så sätt,
att den inspelade bilden visades för aktörerna under
det dessa intalade dialogerna. Detta system visade
sig emellertid vara mindre lämpligt, och man
övergick i stället till det numera nästan uteslutande
använda, varvid ljudet först inspelas och sedan
avspelas med grammofon under inspelningen av bilden.
Skådespelarna tala i takt med det avspelade ljudet
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
