Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 29 juli 1939 - Om konsumentförpackningar, av R. Rausing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
het så liär i landet liksom tidigare i Amerika, att man
både bland grossister och detaljister hade en känsla
av att konsumentförpackningen skadade deras
intressen. De hade den uppfattningen, som de också gav
uttryck för, att betydelsen av deras varukännedom
eliminerades, och att deras möjlighet att påverka
kundernas val av vara i viss mån gick förlorad genom
konsumentförpackningen. Genom införandet av dessa
förpackningar blevo de mer eller mindre mekaniska
distributörer av varor, som de icke ens sågo, såvida
dessa icke voro packade i något genomskinligt
material som transofan el. dyl. Man kan numera säga, att
dessa invändningar äro borta, Alla i
distributionskedjan från fabrikanten till konsumenten ha
accepterat konsumentförpackningen såsom den bästa
förmedlaren av varor. Det finns många ekonomiska
förklaringar till detaljhandelns växande intresse för
konsumentförpackningen. Den viktigaste är kanske de
stigande biträdeslönerna ocli de höga butikshyrorna.
Om detaljisten skall Väga upp varor i sin affär, så
tager detta en avsevärd tid i anspråk för
butikspersonalen och blir därigenom dyrbart. Denna
uppvägning fordrar utrymme, som kostar pengar. I vissa
fall spelar "svinnet" vid uppvägningen en avsevärd
roll. Sådant "svinn" förekommer inte, när
detaljhandlaren säljer slutna konsumentförpackningar.
Grossisterna och kedjeorganisationerna ha, som jag
nämnde, infört konsumentförpackningarna med egna
varumärken. Detta gäller också Kooperativa
förbundet, som ju tillverkar en stor del av de varor som
konsumtionsföreningarna sälja.
Om vi slutligen se på konsumentförpackningarna
ur fabrikantens synpunkt, kan inan utgå ifrån, att
fabrikanten har ett direkt intresse av att förpacka
varorna. Fabrikanten har nämligen det största intresset
av att med sitt varumärke nå fram till konsumenten.
Han är i regel fullt på det klara med, att
varuförpack-ningen är det enda egentliga medel, som finns att
identifiera varan, den enda möjligheten till att hans
varumärke skall inarbetas i konsumentens
medvetande.
Fabrikanten är, generellt sett, medveten om den
möjlighet, reklamen ger honom att påverka
konsumenten att köpa hans varor. Härav följer omedelbart
hans intresse för konsumentförpackningen, enär
konsumenten först genom denna sättes istånd att
identifiera den annonserade varan.
Man måste säga, för att återgå till exemplet om
mjölet att det är i det allra närmaste meningslöst att
göra konsumentreklam för ett mjölmärke, som icke
är centralt förpackat, eftersom konsumenten icke kan
skilja ett slags mjöl från ett annat genom att se på
det. Yi kunna därför fastställa, att varan i regeln
måste konsumentförpackas och varumärkas för att
effektivt kunna annonseras.
Det har under tidigare skeden gjorts rätt avsevärda
reklamkampanjer här i landet för varor, som
egentligen icke ha kunnat identifieras av konsumenterna,
och detta kan möjligen bero på, att det är en relativt
lätt sak att göra en trevlig och i och för sig säljande
reklamkampanj, under det att det är en mycket svår
och besvärlig sak att göra en tillfredsställande
konsumentförpackning. Det innebär för fabrikanten inte
bara ett beslut att göra en förpackning. Han måste
taga ekonomiska risker och ofta göra betydande
investeringar. Om det är en kvantitativt stor vara,
måste han skaffa dyrbara transportanordningar,
dyrbara förpackningsmaskiner och ofta vidtaga
förändringar i produktionen.
Vi skola försöka att ur fabrikantens synpunkt följa
proceduren att införa en konsumentförpackning och
försöka att åstadkomma en analys av
konsumentförpackningens ekonomi med utgångspunkt från
fabrikanten.
Vi utgå ifrån, att fabrikanten önskar att skapa en
konsumentförpackning för sin vara. Han ställes då
omedelbart inför frågan om konsumentförpackningens
ekonomi. Han har kanske tillsammans med
sakkunniga arbetat igenom problemet så långt, att han har
fått en förpackning, som han anser vara bra för
ändamålet. Förpackningen är emellertid dyr, i regeln
flera gånger dyrare än den förpackning, som
detaljisten ger samma vara, Vem skall betala
mellanskillnaden?
Man kan då fråga sig, varför en fabrikantförpack
-ning måste vara dyrare. Den måste i regeln vara det,
därför att den fyller helt andra uppgifter än
detaljistförpackningen. Detaljistens förpackning behöver ur
styrkesynpunkt icke fylla någon annan uppgift än att
transportera varan från detaljisten till konsumenten.
Den förpackning som fabrikanten ger samma vara
måste däremot vara så stark, att den medgiver varans
transport, lagring och behandling genom alla led i
distributionen. Den fabrikantförpackade produkten
måste således kunna transporteras ut till grossisten,
genom grossistens lager eller fabrikantens nederlag
och från detaljistens affär till konsumenten.
Dessutom måste ett lämpligt antal
konsumentförpackningar kunna packas tillsammans i en
transportförpackning, t. e. en papplåda, en trälåda, en
pappers-eller jutesäck el. dyl., som är tillräckligt stark för att
hålla under transporten och lämplig för ändamålet.
Allt detta kostar pengar.
Dessutom skall förpackningen för att verkligen
göra den nytta, som varufabrikanten avser — eller
ur identifieringssynpunkt — vara varumärkt.
Fabrikanten önskar, att varumärkningen skall vara sådan,
att konsumenten med lätthet känner igen hans vara
bland andra konkurrerande förpackningar.
Konsumentförpackningen måste således få en slående
utstyrsel och ge konsumenten ett behagligt intryck.
Förpackningen skall med andra ord vara ett uttryck
för varans karaktär. Denna varumärkning ökar
förpackningens pris, gör den dyrbar.
Förpackningen är som regel föremål för en
mekanisk förpackningsprocedur, med tillhjälp av
automatiska förpackningsmaskiner, när det gäller större
varor och större fabrikanttillverkningar. Sådana
maskiner äro icke blott dyrbara i och för sig, dvs.
innebära en kapitalinvestering för fabrikanten, utan de
fordra dessutom i regel ett mycket noggrant tillverkat
och starkt förpackningsmaterial, då de i regel arbeta
automatiskt med höga hastigheter. Även detta är en
prisökande faktor för förpackningsmaterialet.
Ofta har man därför, åtminstone tidigare, stannat
på detta stadium av kostnadsdiskussionen.
Fabrikanten har sagt sig: "Det blir kostbart. Varan bär
inte en så dyr förpackning." Ibland har man kanske
kommit så långt, att man har sagt: "Vi gör ett
försök att släppa ut varan i konsumentförpackning och
ökar priset med kostnaden för förpackningen. Så får
vi se hur det går." Ofta har det gått alldeles utmärkt.
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
