Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 5 aug. 1939 - Tillverkning av tennplåt, konservburkar och konserver i U. S. A., av Martin Stenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 6. Interiör av burkfabrik. Till höger synas maskiner för provning på läckage
(Cameron).
till Alaska. Även i Europa börjar förfarandet
till-lämpas, exempelvis vid export av burkar från
England till kontinenten.
Den ökade produktionen av burkar har framkallat
vissa svårigheter för burkföretagen att finna
avsättning för överskottet i synnerhet under mer eller
mindre döda säsonger. Man arbetar därför febrilt på att
finna nya användningsområden för burkar. Känd är
användningen av burkar för öl. Utarbetandet av
denna burktyp är typiskt för andan inom den
amerikanska burkindustrien och för den betydelse,
forskningsverksamhet har för en industri. Tanken på
denna användning av burkar uppkom under
förbudstiden hos American Can Comp. Man insåg, att
förbudstiden skulle ta slut, och att om man då hade en
perfekt burk utexperimenterad, skulle man med
framgång kunna konkurrera med glasfabrikanterna.
Experimenten kostade enligt uppgift från företaget
2,5 mill. dollars, men beräkningen visade sig vara
riktig. Sålunda tillverkades år 1937 800 mill. burkar
för öl. Svårigheterna med dessa burkar voro dels
att finna ett motståndskraftigt plåtmaterial (gaserna
i ölet frigöras vid steriliseringen och åstadkomma ett
starkt inre tryck), dels att finna ett lack, som
fullständigt täcker plåten och icke ger den minsta smak
åt innehållet. Man använder för ölburkar
sprut-lackering av den färdiga burken, så att lacken icke
förstöres vid tillverkningen av burken.
Utsidan av ölburkar är alltid litograferad. Man har
på så sätt större möjligheter att göra en burk mera
tilltalande till utseendet och därigenom mer lättsåld
än genom att använda etiketter. Detta gäller givetvis
även andra burkar än ölburkar. Tillverkningen av
ölburkar har på så sätt medfört en stor utveckling av
lackerings- och litograferingsprocesserna. För
applicering av lack eller färger användas offsetpressar.
Ugnarna för bränningen av lack eller färger äro
kontinuerliga rörugnar, vilkas temperatur hålles vid
omkring 200°C (för lack). Av avgörande betydelse för
lackskiktets egenskaper är en likformig temperatur-
process. För kontroll av
denna låter man en
prov-plåt passera ugnen under
full drift. Vid denna plåt
äro fem självregistrerande
termoelement applicerade.
Fördelarna med
användningen av invändig
lackering äro mycket
diskuterade. Man är ense om att
den skyddar plåten från
att svärtas av
svavelhaltiga produkter samt att
ömtåliga fruktfärger
skyddas. Starkt sura
produkter, såsom grape fruit etc.,
påverka lacken så att
innehållet och burkmaterialet
äventyras. Man har icke
ännu funnit någon olja,
som är tillräckligt
motståndskraftig mot
fruktsyror. Bland de sämsta
skulle linolja vara. I
stället bör man använda
burkar av blank plåt och
tillse, att luften avlägsnas ur burken så mycket som
möjligt vid konservering, så att den icke får tillfälle
att verka som depolarisator vid det kemiska
angreppet mellan fruktsyrorna och burkmaterialet.
Konservering.
Värdet av tillverkade konserver i U. S. A. var år
1935 omkring 900 mill. dollars. Av dessa utgjorde
grönsakerna den största delen, representerande ett
värde av omkring 250 mill. dollars. Siffrorna för
följande år torde ha stigit högst avsevärt. Av
grönsakerna leda ärter, tomater och majs. Ärter
intressera oss svenskar i hög grad, dels emedan de utgöra
ett utmärkt födoämne, och dels emedan de trivas
bäst i ett klimat som det svenska. Därför behandlas
nedan endast ärtkonservering. Processerna för andra
produkter äro principiellt desamma.
Även för ärterna gäller, att sterilisering i burkar är
den dominerande metoden för konservering. För
inläggning fordras:
a. att man har ett fullgott råmaterial att lägga i
burkar,
b. att ett absolut tillförlitligt burkmaterial
användes,
c. att processerna icke förstöra varan utan i
största möjliga mån bibehålla dess form, kvalitet och
näringsegenskaper.
Mycket arbete nedlägges vid universitet,
fröanstalter o. d. på att förädla olika variteter, som lämpa sig
för konservering. Man fordrar jämnstora småärter
med stor mörhet samt fria från defekter.
Man kan konstatera, att de amerikanska
burkfabrikanterna löst burkproblemet så, att
konservfabrikanterna icke ha några svårigheter att kämpa emot
härvidlag. Läckageprocenten hålles på en mycket låg
nivå, endast någon tusendel av en procent.
Processerna vid konservering av ärter äro:
rensning, gradering efter storlek och kvalitet, sköljning
och blanchering för avlägsnande av smittokällor,
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
