Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 23 dec. 1939 - Tackjärnverket i Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Tabell 1. Tackjärn, ton.
Ar [-Tillverkning-] {+Tillverk- ning+} Import Summa Export [-Förbrukning-] {+Förbruk- ning+}
1927 ____ 417 800 47 700 465 500 87 700 377 800
1928 .... 396 100 78 900 475 000 72 000 403 000
1929 .... 489 700 90 100 579 800 71 000 508 800
1930 .... 459 800 88 500 548 300 47 100 501 200
1931____ 389 200 59 500 448 700 40 500 408 200
1932 ____ 264 800 38 700 303 500 31500 272 000
1933 .... 323 100 46 300 369 400 65 100 304 300
1934 .... 524 800 80 700 605 500 70 300 535 200
1935 .... 569 800 99 600 669 400 64 800 604 600
j 1936 587 800 167 100 754 900 78 100 676 800
Summa Medeltal 4 422 900 442 300 797 100 79 700 5 220 OOO 522 000 628 100 62 800 4 591 900 459 200
period 1927—1936 belöpte sig densamma till i
medeltal 135 000 ton per år, innebärande mer än en
fördubbling sedan tioårsperioden 1911—1920. 1936
uppnåddes en produktion av 251 000 ton.
Tackjärnsutredningen, som framlagt detta material, har under
beaktande av den förut åberopade importstatistiken
dragit den slutsatsen, att det kvantitativt sett
föreligger utrymme för en avsevärd höjning av den
inhemska produktionen av kokstackjärn; resonemanget
lämnas i propositionen utan erinran.
I dessa, såsom man torde få anse, väsentliga
förutsättningar för Kungl. maj:ts förslag, har under
innevarande höst inträtt följande förändringar. Dels
har kapaciteten vid kokstackjärnverket i Oxelösund
utökats från 80 000 ton till cirka 100 000 ton per år;
samtidigt har vid andra järnverk träkolshyttor
ombyggts till kokshyttor, vilket innebär en ökning av
kokstackjärnsproduktionen med 50 000 ton. Dels ha
förberedande åtgärder träffats för en utbyggnad av
kokstackjärnsugnarna vid Domnarvet, vilka för
närvarande årligen framställa cirka 180 000 ton, i syfte
att öka produktionen med ytterligare cirka 80 000 ton.
De förra av dessa åtgärder minska omedelbart det
årliga importbehovet så vitt avser kokstackjärn med
(20 000 + 50 000=) 70 000 ton. Den senare åter
torde visserligen icke komma att på samma sätt
direkt påverka införseln av ifrågavarande
förnödenhet, enär det vid Domnarvet framställda
kokstackjärnet torde komma att vid samma järnverk
förädlas till handels järn; effekten blir i stället den, att
importbehovet av den färdiga och värdefullare
produkten, handelsjärnet, nedgår, något som såväl ur
beredskapssynpunkt som med hänsyn till belastningen
av handelsbalansen måste anses som en gynnsam
utveckling. Man torde emellertid icke helt kunna
bortse från att utvidgningen vid Domnarvets jernverk
är ägnad att minska även importen av halvfabrikatet,
kokstack järnet.
b) Av vikt ur beredskapssynpunkt är vidare
frågan, huru lång tid en utbyggnad av det i
propositionen ifrågasatta järnverket kan kräva. Den
kortaste tidsfrist man här har att räkna med, synes vara
två år, den sannolika tre år. Av vad i det
föregående anförts rörande den genomförda
kapacitetsökningen vid Oxelösunds järnverk, ombyggnaden för
koksdrift av vissa träkolsugnar samt den påbörjade
utbyggnaden av anläggningarna vid Domnarvet —
vilken torde kunna slutföras redan under loppet av
nästkommande år — torde framgå, att vid den
tidpunkt, då det norrländska järnverket står färdigt,
den svenska järnhanteringens normala importbehov
högst avsevärt nedgått beträffande tackjärn samt
väsentligt minskats i fråga om handelsjärn.
Huruvida man vid den angivna tidpunkten, således efter
två à tre år, har anledning räkna med, att ett
extraordinärt importbehov av den omfattning, som under
senare år förekommit, alltjämt skall göra sig gällande,
därom torde man i detta ögonblick icke kunna med
någon grad av säkerhet yttra sig. Övervägande
sannolikhet synes emellertid föreligga för att
importbehovet då skall ha väsentligt reducerats. Antingen
får nämligen förutsättas, att det europeiska kriget
alltjämt fortgår; i detta läge torde
investeringsverksamheten inom landet, särskilt för bostadsbyggande
samt för nya industriella ändamål, ligga under det
normala, varför järnbehovet i motsvarande grad
nedgått. Eller också har kriget och de därav
förorsakade rustningarna då avslutats; i detta fall lärer man
böra räkna med inträdet av en allmän ekonomisk
depression, vilken erfarenhetsmässigt likaledes
innebär en väsentlig minskning av järnbehovet. De låga
importsiffrorna för tackjärn och handelsjärn under
åren 1921—1922 samt 1932—1933 äro i detta
hänseende belysande.
c) Vid bedömande av de föreliggande förslagen ur
beredskapssynpunkt måste emellertid den
omständigheten tillmätas avgörande betydelse, att de
svårigheter, som vid en avspärrning möta tillförseln till
landet av kok stack järn, i samma grad göra sig
gällande med avseende å tillförseln av en för en inhemsk
kokstackjärnsproduktion så nödvändig råvara som
koksen.1 I ett dylikt läge kan visserligen
aktualiseras den i propositionen alternativt förutsedda
möjligheten av en omställning av driften vid järnverket
till produktion av träkolstackjärn i stället för
koks-tackjärn. Häremot är emellertid att erinra, att vid
de mellansvenska masugnarna för närvarande torde
föreligga en outnyttjad kapacitet, som icke
understiger den tillämnade årsproduktionen vid järnverket.
Därtill kommer, att man i den angivna situationen
torde ha anledning räkna med en väsentlig
inskränkning av den alltjämt pågående exporten av
träkolstackjärn, varför en om än mycket dyrbar ersättning
för en utebliven kokstack järnsimport även på denna
väg skulle kunna skapas. Nu anförda möjlighet till
substitution torde emellertid äga väsentligen
teoretiskt intresse, enär träkolet och vedbränslet i fall av
avspärrning torde komma att röna sådan efterfrågan,
träkolet bl. a, för drift av gengasbilar, att redan ett
upprätthållande av produktionen av träkolstackjärn
på nuvarande nivå torde visa sig vara förenat med
stora praktiska svårigheter.
2. Motionen.
Ur nu avhandlade synpunkt erbjuder herrar
Lundbergs och Nordensons motion väsentliga fördelar
framför propositionen. Visserligen lär man icke
kunna räkna med att ett järnsvampverk ens av den
storleksordning, som motionärerna föreslå, kan
färdigställas på kortare tid än det i propositionen före-
1 För framställningen av tackjärn erfordras som regel
även manganmalm, vilken under normala förhållanden
likaledes skulle komma att importeras. I en avspärrningssituation
finge det ifrågasatta järnverket lita till inhemska
manganmalmtillgångar, en utväg, som emellertid på grund av dessas
ogynnsamma belägenhet och låga manganhalt skulle komma
att ställa sig mycket dyrbar.
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
