- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

anse återgångsskrotet som en från smältning till
smältning ständigt cirkulerande järnmängd, som icke
ingår i den färdiga produkten, varför dess pris vad
självkostnadsberäkningen vidkommer är likgiltigt
och kan för enkelhets skull sättas = 0: —.
Bok-föringsmässigt kan återgångsskrotet betraktas som
förrådets egendom med ett pris motsvarande
järn-blandningens genomsnittspris. Endast
räntekostnaden skulle i så fall ingå i självkostnaden. I normala
fall torde även kassationsgodset kunna betraktas som
återgångsskrot. Tillfällig större kassation torde böra
betraktas som olyckshändelse och behandlas efter
omständigheterna."

Här får man en icke helt klar framställning av vad
som kommittén egentligen vill rekommendera.
Kvantitetsproblemet och prisproblemet äro
sammanblandade. Med hänsyn till kalkyleringen av
återgångs-skrotets kvantitet synes kommittén vilja
rekommendera att "anse återgångsskrotet som en från
smältning till smältning ständigt cirkulerande järnmassa".
Med hänsyn till värderingen av återgångsskrotet
konstateras under hänvisning till det förenklade
antagandet om konstant cirkulerande mängd, att priset är
likgiltigt, och kan för enkelhetens skull sättas = 0.
Därefter konstateras, att "bokföringsmässigt kan
återgångsskrotet betraktas som förrådets egendom
med ett pris motsvarande järnblandningens
genomsnittspris". Av en artikel av ing. Schultz i
Affärs-ekonomi (nr 9, 1939, sid. 486) framgår, att kommittén
tänkt sig beräkningen av återgångsskrotet till
"järnkostnaden". Värderingen av återgångsskrotet är
visserligen utan inverkan på en genomsnittsberäkning
av materialkostnaden, under det nämnda
kvantitetsantagandet, men därför är värderingen icke likgiltig
för alla förekommande kalkylproblem. Den inverkar
exempelvis på differentieringen av smältnings- och
avbränningskostnader på olika produkter med olika
procent återgångsskrot m. m. Förslagets
omnämnande av "kassationsgodset" är icke satt i samband
med problemet om avfallsprocent för olika
produkt-slag. Enligt det tyska standardförslaget betecknas en
genomsnittsberäkning, som icke differentierar
avfallen för olika gjutstycken, som felaktig, och
anbe-falles kalkylering av "Abfallswerte je 100 kg
Fertig-guss" für "jedes einzelne Gusstück". Det svenska
förslaget behandlar ju även kalkylering vid olika
"skrotprocent", men det framgår icke av förslagets
allmänna del närmare när och i vilken omfattning
denna beräkning skall användas. Vi återkomma i det
följande härtill.

Beräkning av järnkostnaden belysas i kommitténs
förslag med följande exemjtel: "Antag att under viss
period, t. e. en månad, varvid tillses att kvantiteten
återgångsskrot icke lagrats utan är ungefär
densamma vid månadens början som vid dess slut, det
åtgått för beskickning:

268 ton tackjärn och inköpt skrot med en
totalkostnad av 21 440: — (standardpris incl.
materialpålägg) samt

67 ton återgångsskrot, som enligt ovan prissättes
med 0: —.

21 440

Järnkostnaden blir då ——= 80 kr/ton — 8 öre kg."

26o

I det ovanstående exemplet är "järnkostnaden"
beräknad under det nämnda antagandet att vid

problemet ingående återgångsskrot := utgående
återgångsskrot. Det bör observeras att då detta
antagande icke är uppfyllt, kommitténs förenklade metod
icke kan användas för sådana problem. Man måste
i dylika fall räkna med priser på det ingående och
det utgående återgångsskrotet. Detta är nödvändigt
icke endast när ingående och utgående mängd äro
olika, utan även när kvaliteterna äro så olika, att en
prisskillnad föreligger mellan ingående och utgående
kvantitet återgångsskrot.

b) Kalkyl av järnpålägget,
aa) För det genomsnittliga järnpålägget.

I förslaget fortsättes det ovan citerade exemplet
omedelbart av följande: "Antag vidare att man efter
smältningen har utfått 248 ton färdigt gods och
67 ton återgångsskrot, under det att 20 ton gått
förlorade genom avbränning.

Den totala materialkostnaden för det färdiga godset
blir givetvis densamma som förut, dvs. 21 440: —• kr.,
men som nu denna kostnad faller på en något mindre
kvantitet blir kostnaden per kg något större eller
21 440

"248" = 87 kr/t°n = 8’7 Öre/kg’

Skillnaden mellan denna kostnad och
järnkostnaden, 8,7 — 8,0 — 0,7 öre/kg, utgör den s. k.
avbränning skostnaden, som täckes av avbränningspålägget,
Pb, givetvis av samma storlek.
Avbränningskostna-den är helt och hållet rörlig. Som smältningspålägget
liksom avbränningspålägget är ett pålägg på
järnkostnaden, hopadderas de lämpligen till ett
gemensamt pålägg, järnpålägget, Pj. Alltså Pj — Ps
-j-+ Pb = 2 + 0,7 — 2,7 öre/kg.

Järnkostnaden var enligt ovan 8 öre/kg. Den
genomsnittliga materialkostnaden av det färdiga godset
blir alltså

8,0 + 2,7 = 10,7 öre/kg."

Beräkning av smältningskostnader och
smältnings-pålägget beskrives tidigare i förslaget sålunda:
"Smältningskostnaderna utgöras huvudsakligen av-

Bränsle, t. e. koks, träkol, ved och elektrisk ström.

Arbetslön för ugnspersonal, transportarbetare m. fi.

Lokalhyra (andel i avskrivning och ränta på
fastigheten).

Maskinhyra (avskrivning och ränta på ugnar och
dithörande maskiner).

Kraft och belysning.

Reparationer och underhåll av smältugnar och
dithörande maskiner.

Reparation och anskaffning av skänkar, verktyg
o. d. i samband med smältningen.

Förbrukningsmaterial (kupolmassa, flusspat, kalk
m. m.)

Laboratoriekostnader.

Även dessa omkostnader skola på något sätt
fördelas, så att varje kostnadsbärare, dvs. den färdiga
produkten, får sin rättvisa andel. Detta sker genom
ett smältningspålägg Ps.

Antag t. e. att produktionen under ett normalår
fastställts till 4 150 ton färdigt gods och normalårets
smältningskostnader till 83 000:— kr., så blir det
genomsnitttliga smältningspålägget
83 000

Ps = 4 150 = 20 kr/ton = 2 öre/kg.

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939i/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free