Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1940 - Sveriges näringsliv efter krigsutbrottet, av Rudolf Meidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Sammansättningen av cif-prisens stegring för vissa varor med
hänsyn tiil ökningen i fob-pris samt frakt- och försäkringskostnader.
Staplarna mäta den procentuella stegringen från mitten av augusti till mitten
av december 1939. •
att komma i skymundan för svårigheten att anskaffa
tillräckligt med vissa råvaror för
jordbruksproduktionen, i främsta rummet av konstgödsel och vissa
fodermedel, bådadera till övervägande del
importvaror.
Beträffande konstgödsel behöver brist icke befaras
fram till produktionsåret hösten 1940/våren 1941.
För kraftfodret är läget något vanskligare, men
tilldelningarna till jordbrukarna ha hittills i stort sett
motsvarat deras normalbehov, och om man
medräknar statens beredskapslager, torde ett års
normalbehov av oljekaksfoder finnas disponibelt vid
årsskiftet. Eftersom detta fodermedel i främsta
rummet användes för mjölkproduktionen, och en icke
oväsentlig export av mejerismör pågår sedan flera
år tillbaka, skulle en eventuell minskning av
kraft-foderimporten främst gå ut över exportproduktionen.
Analogt gäller att ett bortfall av majsimporten skulle
omöjliggöra fortsatt fläsk- och äggexport, dock
sannolikt utan att äventyra den inhemska
försörjningen med dessa produkter. I fråga om utsädet för
de viktigaste växtprodukterna, såsom brödsäd,
sockerbetor, potatis, foderspannmål, rotfrukter m. m. är
landets försörjning mycket tillfredsställande.
Om så förutsättningarna för att tillförsäkra
jordbruket de för en fortsatt produktion nödvändiga
ämnena kunna anses vara gynnsamma, vållar å andra
sidan en produktionsfaktor bekymmer, som redan
under fredsförhållanden har varit ett av det svenska
jordbrukets centrala problem: den mänskliga
arbetskraften. Inkallelserna ha ytterligare skärpt bristen
på arbetskraft inom jordbruket och vid allmän
mobilisering kan en minskning av produktionen förutses,
om icke alla produktionsfaktorer — sålunda både
arbetskraft och maskiner — utnyttjas på ett mycket
rationellt sätt. Först i den mån den lokala
arbets-blockorganisationen, dvs. frivillig samverkan av
jordbrukarna inom samma trakt, icke leder till
önskade resultat, kommer arbetskraft att ställas till
disposition med hjälp av lagen om allmän
tjänsteplikt.
Prisstegringen huvudsakligen orsakad av
fördyrad import.
Prisstegringen i Sverige sedan
krigsutbrottet har tagit ett tämligen lugnt
förlopp. Den första vågen av
prisförhöjningar i början av september
omfattade främst ett antal importvaror, då
man allmänt fruktade en minskning av
varutillgången. Därefter har
prisstegringen fortsatt i långsammare takt. Att
en icke obetydlig prisökning för flertalet
varugrupper kommit till stånd, beror på
flera samverkande omständigheter, som
kunna sammanföras till följande
kategorier: höjning av importpriserna,
höjning av de inhemska
produktionskostnaderna, ökad efterfrågan och minskad
tillgång på varor och tjänster samt
slutligen s. k. autonoma prishöjningar, dvs.
sådana som varken kunna motiveras
med kostnadsökningar eller ökad
spänning mellan tillgång och efterfrågan. En
sådan uppdelning av
prisstegringstyperna är också av intresse med tanke på
målet för den statliga prispolitiken,
som har varit att blott sådana prishöjningar böra
förekomma, som betingas av ökad varuknapphet vid
oförändrad köpkraft.
Den avgörande faktorn för prisutvecklingen har
varit importprisernas stegring. Medan
kommerskol-legii allmänna partiprisindextal mellan augusti och
november 1939 blott höjts med 15 %, ökades
importpriserna under samma tid med 39 %. Att en
betydande del av denna prisstegring kan återföras på
fraktstegringar, förefaller säkert, och visas i rapporten
med några konkreta exempel. För ett antal varor,
bl. a. för stenkol, koks, råfosfat och havssalt, utgöres
nästan hela prisstegringen av frakt- och
försäkringskostnadernas ökning, medan ökningen av varupriset
i utlandet (fob-priset) spelat en underordnad roll.
(Jfr fig. 1.) En jämförelse mellan prisnoteringarna
och importstatistikens enhetsvärden ger vid handen,
att noteringarna kraftigt föregripa och överdriva
prisstegringen, med andra ord, att importörerna icke
behöva vidkännas prisstegringen i den utsträckning
som de i viss mån nominella prisnoteringarna ånge.
Men importstegringens betydelse för den
svenska prisnivån stannar icke vid denna direkta
fördyring av importen; prisstegringen sprider sig även
till stora områden av den inhemska produktionen,
där importvaror ingå i något stadium av
produktionsprocessen. Denna spridning har en tendens att
ku-mulera den ursprungliga prishöjningen; t. e.
kalkylera företagarna materialkostnaderna med en bred
marginal för väntade prisstegringar, medan dessa i
verkligheten kanske bli betydligt mindre. I stort
sett har dock spridningseffekten varit relativt
begränsad, sannolikt i viss utsträckning beroende på
prissakkunnigas verksamhet, som blott ansett
prishöjningar motsvarande den sedan krigsutbrottet
kon-staterbara materialkostnadsstegringen som befogad.
Direkta statliga ingrepp i prisbildningen ha som
bekant endast företagits i fråga om kol och koks samt
om utländska fodermedel.
Prishöjningar av delvis annan karaktär ha
inträffat för bl. a. träkol, ved och vissa jordbruksproduk-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
