Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1940 - Vedbränslets förädling, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
ungefär 140 milj. kcal.
skulle vagnarna med
träkol och flis, fastän de
lastas ända upp till
tunneltaket behöva förlängas som
fig. 4 visar. Flisen kräver
således för samma
kalorital ett längre tåg än
staplad ved, ehuru vikten
givetvis är den samma. I
gengäld är inlastningen av
flis långt bekvämare.
Under normala
förhållanden har veden som
bekant rätt svårt att
konkurrera med koks. Ett
kokspris av 20 kr. per ton
motsvarar ungefär 2:80
kr. per 1 milj. kcal. På
samma sätt motsvarar ett
pris av 2 kr. per lm3
lufttorr flis (6 kr. per fm3)
per milj. kcal.
kg/hl
(höjd för 20 tan)
tg/hl
ß
BrikeHer
45
Bàrrved
35
Flis
18
Tràlcol
(se. fig)
kg/hl
Fig. 3. Fraktförhållanden vid olika bränslen. Bilden visar schematiskt tvärsnitt av normala
20 tons lastvagnar med full last av olika bränslen. Staplarna visa energiinnehållet av full
last (vänstra skalan). Lastförmågan bestämmes vid stenkol, koks och träkolsbriketter och
ved av bränslets vikt, vid flis och träkol av vagnens volym inom tunnelprofilen. I de senare
båda fallen har antytts hur högt vagnen skulle behöva lastas för att bära 20 ton. För
träkol ha förhållandena angivits för fyra olika volymvikter.
ett energipris av 3 kr.
Man måste alltså räkna
utomordentligt lågt värde på vedsubstansen för att kunna
konkurrera med koks. Men om man antar, att det
nämnda kokspriset fördubblas, tål flisen enligt S. J:s
frakttaxor en transport på 300 km, innan dess kaloripris
stiger till motsvarande värde. Under sådana
förhållanden få fraktkostnaderna alltså icke den betydelse
man är van att tillmäta dem under fredstid.
Vedbränslets förbränning.
Sista steget i vedbränslets förädling är ju strängt
taget förbränningen, dvs. de kemiska kaloriernas
frigörande i form av värme. För att göra denna
omvandling på ett rationellt sätt behövs det goda
eldstäder för ved. Här må blott hänvisas till de
undersökningar, som göras vid Pannlaboratoriet, inrättat av
Byggnadsstyrelsen i samverkan med
Ingeniörsvetenskapsakademiens träproduktkommission. I det
följande skall emellertid något diskuteras sådan
förädling av vedbränslet, som består i framställning av
mellanprodukter, vilka på ett eller annat sätt lämpa
sig bättre som bränsle än själva träet.
Därvid skall intet försök göras att komma med
några patentlösningar. Författaren är ju själv icke
specialist på detta område och kan därför endast
berätta något om vad som rör sig inom den
ingenjörsvetenskapliga forskningen i fråga om vedbränslets
förädling och antyda diskussionspunkter, där
experternas meningar bryta sig mot varandra. Sådant är
ju tecken på att en utveckling försiggår just på dessa
punkter och att man kan hoppas på nya framsteg där.
Torrdestillation.
När ett vedträ ligger och brinner i kakelugnen kan
man se, att flera olika processer ske efter varandra.
Till en början ryker det ånga om vedträt, det är
fibervattnet som går bort. I vårt klimat ställer ju
veden vid lagring utomhus in sig på en jämviktssiffra
av ungefär 33 % vatten räknat per torrvikt. Eller
som det ofta brukar uttryckas, 25 % på totalvikten.
När vattnet går bort stjäl veden värme från brasan.
Men det är ändå ganska obetydliga värmemängder,
som gå åt för torkningen. Torrvedens
förbränningsvärme räcker till att avdunsta åtminstone sju gånger
dess egen vikt i vatten. Däri ligger förklaringen till
att det går ganska bra att elda med råved, som håller
ända upp till 150 % vatten på torrvikten, när man nu
i dessa bistra tider är tvungen att dryga ut
värmeledningskoksen med råved. Ur värmeekonomisk
synpunkt är en sådan forcering utan den vanliga
lufttorkningen av veden naturligtvis högst oekonomisk.
Av torrviktens 4 700 kcal per kg åtgå då ca
1,S X 600 = 900 kcal för avkokning av vattnet i
stället för 0,33 X 600 200 vid lufttorr ved.
När vedträt börjar bli torrt, slår det ut långa
blåaktiga lågor ur det •— det är destillationsgasen som
brinner. På andra ställen ser man starkt lysande
sotande lågor ifrån tjäran, som så småningom börjar
destillera fram ur veden. Till slut, när brasan
brunnit ner, är det rena träkolet, som ligger och glöder
och sprider värme. I glöden alstras också en del
koloxid. Denna kan i bästa fall förbrinna med små
blåa lågor. Ibland går den ut i skorstenen oförbränd
och tar med sig en del av de dyrbara kalorierna, och
ibland, när olyckan är framme eller draget hanteras
oförståndigt, sprider koloxiden sig i rummet och kan
åstadkomma förgiftning.
Irökol
barrved
oo
fi
-OQ
IS
Fig. 4. Transportutrymme vid olika bränslen vid samma
energimängd. Bilden visar schematiska längssektioner av
lastvagnar med en bränslemängd motsvarande en fullastad
vagn med stenkol eller koks (ca 140 milj. kcal). I vissa fall
har vagnen tänkts förlängd för att rymma den avsedda
energimängden.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
