- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

behöva här i landet är män med god teknisk
utbildning.

Civilingenjör h. Thorelli: Herr ordförande! Jag vill
endast på det allra livligaste instämma i vad
överingenjör Eriksson här slagit fast, nämligen att
rationaliseringen icke ökat antalet olycksfall utan snarare
minskat deras antal. Redan i själva ordet
rationalisering ligger ju, att arbetarna skola kunna utföra sina
sysslor med större säkerhet och med bättre
skyddsåtgärder.

Direktör E. Velander: Min namne fäste i sitt
anförande här nyss uppmärksamheten på en för hela vår
industriella framtid mycket viktig punkt, nämligen
angelägenheten av att sörja för en förstklassig
utbildning av våra blivande teknici. Jag vill till fullo
understryka betydelsen av detta. Men jag vill gå ett
steg längre och framhålla ännu en faktor, som jag
anser förtjänt av att komma fram i denna diskussion.
Jag syftar på en faktor, som jag i vårt industriella
liv skulle vilja likna vid oljan i ett lager, nämligen
en strävan att övervinna trögheten. Denna strävan
skulle jag vilja ha fram i två olika moment, i det eria
fallet trögheten till att omplacera ledig arbetskraft
och i det andra fallet trögheten till omläggning av
själva produktionen.

Vad först beträffar trögheten beträffande
omplacering av arbetskraft, tror jag att våra ingenjörer såsom
arbetsledare skulle kunna göra en stor insats, särskilt
när det gäller den s. k. rationaliseringsarbetslösheten.
Man möter ofta arbetsgivare, som äro obenägna att
taga in arbetskraft, som icke precis är utbildad för just
den detalj inom yrket, som det är fråga om. De
vilja helt enkelt inte ha besvär med att lära upp en
ny man, som inte hela sitt föregående liv stått vid
samma maskin och som kan visa upp betyg på den
saken. På den punkten tror jag att våra
ingenjörer-arbetsledare skulle kunna åstadkomma en hel del
genom att söka övervinna den gamla trögheten och de
gamla fördomarna och få till stånd en större
rörlighet, då det gäller ombildning och omskolning av
arbetskraft — något som i praktiken ofta visat sig gå
mycket bra och ge goda resultat.

Vad sedan beträffar omläggningen av företagen tror
jag, att det är just på denna punkt, som en s. k.
informationstjänst skulle ha sin största uppgift. Det
har riktats mycket kritik mot tanken på upprättandet
av en dylik informationstjänst. Det är ju också lätt
att göra sig lustig över en sådan sak, men ett faktum,
som vi inte kunna komma ifrån, är, att det
uppenbarligen existerar ett behov av en dylik tjänst. Den
skulle enligt min mening först och främst bestå av
en löpande teknisk informationstjänst, avsedd att
underlätta för arbetande teknici och forskare att hålla
sig à jour med utvecklingen och de idéer och uppslag,
som kunna framkomma utomlands. Där tror jag, att
det finns ett stort arbetsfält inte minst för denna
förening, som omfattar så många av dem, som skulle
kunna begagna sig av en sådan teknisk
informationstjänst. Min tanke är, att det bästa vore, om de olika
branschorganisationerna på sina sekretariat kunde
skaffa sig män, som följde med utvecklingen just
inom respektive bransch. Dessa lokala
informationskällor skulle sedan sammanslutas i en högre enhet
och bilda en gemensam central. Den andra sidan av
saken är att sammanföra en idé och en för denna idé
intresserad företagare. Den uppgiften tror jag dock
måste lösas på ett affärsmässigare sätt, än vad som
kan ske genom en neutral och objektiv
informationsbyrå i statlig regi. På den punkten tror jag, att
branschorganisationerna ha sin stora uppgift att fylla.

Herr A. P. Ullman framhöll en del intressanta
synpunkter på rationaliseringsfrågan i allmänhet och
avslutade sitt anförande med att uttala som sin åsikt
att mycket tyder på att Sverige skulle vara kallat att
i framtiden vara rationaliseringens pionjär i Europa,
en uppgift som vårt land har särskilt gynnsamma
förutsättningar för. Det har förutsagts att vi efter kriget,
hur det än må sluta, skola befinna oss i en ny värld
eller kanske vara i tillfälle att uppbygga en sådan.
Det är att förmoda, att rationaliseringsrörelsen därvid
ej kommer att spela en sekundär roll. Det gäller dock
att i god tid förbereda sig. Denna förberedelse skulle
väl i första hand utgöras av forskningsverksamhet av
teknisk, organisatorisk och nationalekonomisk natur
på grundval av en vittomfattande, pålitlig och enhetlig
statistik.

Ingenjör Olson: Jag kan inte riktigt förstå den
kritik, som här riktats emot Kommerskollegiets
produktionsstatistik. Det är ju givet, att man i fråga om
en statistik, som avser industriproduktionen, får räkna
med åtskilliga felkällor, och en jämförelse år från år
försvåras ju dessutom i någon mån genom att själva
grundvalarna för inhämtandet av de statistiska
uppgifterna tid efter annan ändrats. Utan att här ingå på
något längre försvar för Kommerskollegiets
produktionsstatistik tror jag dock att den ger en ganska god
bild av utvecklingen på industriens område i vårt land.

Dessutom måste man ha i minnet, att det ju inte är
enbart den kurva, som kritiken här närmast tycks
avse, som rationaliseringskommittén lagt till grund för
sitt arbete. Vid sidan av det tillgängliga statistiska
materialet har kommittén genom ett stort antal egna
direkta undersökningar skaffat sig material för
bedömande av t. e. arbetslöshetens omfattning. Jag tror
därför, att jag tryggt vågar påstå, att det mot de
slutsatser, som kommittén dragit, inte kan riktas någon
bärande kritik i så måtto att de skulle vara byggda
på ett felaktigt statistiskt material. Jag ger
emellertid den förste ärade talaren i denna debatt rätt i att
det i viss mån inte är så alldeles riktiga slutsatser,
som man kommer fram till, om man som uttryck för
arbetslösheten begagnar sig av den siffra som utvisar
antalet ansökningar per hundra lediga platser.
Kommittén begagnar sig på denna punkt i första hand av
fackföreningarnas statistik över arbetslöheten. Jag
hade bort komplettera arbetsförmedlingens siffror med
denna statistik. Det är sålunda ett fel från min sida
som blivit gjort, visserligen i överskådlighetens
intresse, men som jag erkänner. Om man jämför den
siffra, som uttrycker antalet ansökningar på hundra
lediga platser med statistiken från fackföreningarna,
visar det sig i själva verket, att differensen håller sig
inom en mycket liten marginal, och av den
anledningen behöver man kanske ej fästa alltför stort avseende
vid den felaktighet, som den ärade talaren påtalat,
särskilt som det på annat sätt visat sig, att de kurvor,
som av mig åberopats, ge en rätt god bild av det
verkliga läget.

Sedan skulle jag också vilja säga några ord om den
omdebatterade informationstjänsten. Jag kan inte
underlåta att fastslå, att i så gott som alla kretsar,
där praktiskt inriktat folk arbetat med detta problem,
man icke har kunnat få något förtroende för den form
av dirigerad ekonomi, som förslaget om en statlig
informationstjänst ytterst innebär. Detta kan bero på
mentaliteten hos de fria företagarna, men det är också
en hel del realiteter, som ligga bakom detta
ställningstagande. Jag tror helt enkelt inte, att det är så
lockande för den enskilde företagaren att, när man vill
ha tag i ett produktionsuppslag, gå och liksom slå
upp det i en bok på samma sätt som när man letar
efter ett namn i Svensk namnbok.

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free