- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

Förstärkta täckluckor av trä.

Som i det ’föregående nyss nämnts händer det
att vanliga täckluckor, som ofta göras av furu,
genom slitning, förruttnelse eller på annat sätt skadats i
ändarna, så att deras anliggning på tvärbalkar eller
skärstockar blir mindre god (ex. fig. 84). Genom
instörtande eller uppkastande av dåligt lagrade
täckluckor har det i samband med att skakningarna
skadats i många fall inträffat att överbrytande sjöar
vattenfyllt lastrummen samt att fartyg därigenom förlist.

Board of Trade yttrade i ett utlåtande år 1930 med
anledning av ångaren "Radyr"s undergång bl. a.
följande:

"The Court is of opinion that definite provisions
and stipulations should be made in the specification
for timber ordered for and used in the construction of
hatch covers fitted in large and exposed hatchways
011 sea-going vessels, and recommends that, where
covers are made of wood, they should be of high-grade
straight-grained free from knöts, shakes and sap.

It is, however, strongly urged that the question of
the used of steel in the construction of such covers
should be considered. lf such recommendation be
adopted, it does not appear to be necessary to take
precautions in the selection of such timber used for the
purpose of hatch covers."

Några år senare patenterade Harry Cocks i
Cardiff en typ järnförstärkta träluckor, som visat sig
ändamålsenliga (fig. 85 o. 86). Plankändarna förses
härvid med galvaniserade hållare av järnband (plåt)
eller avlånga lådliknande järnbottnar, som dels
skydda ändarna under den oömma behandling, som dylika
luckor kunna utsättas för, dels säkerställa en god och
tillräcklig bäryta (fig. 87 o. 88).

Fig:. 84. Täcklucka av trä med förslitna ändar.

Fig. 85 o. 86. Förstärkta eller armerade träluckor,
patenterade av Cocks Reinforced Hatchcovers Ltd., Cardiff.

FI gr. 87 o. 88. Cocks ändförstärkningur pä täckluckor av trä.

Fig. 89. Lastlucka med Cocks täckluckor.

Då två plankor sammansättas till en täcklucka, kan
ett vertikalt plattjärn inpassas dememellan,
varigenom luckans bärförmåga även ökas, vilket kan vara
av betydelse särskilt i de fall, tyngre last verkar på
täckluckorna. Genomgående bultar, som indrivas i
borrade hål, bidraga till plankornas säkra
sammanhållande.

Cocks täckluckor (ex. fig. 89) hava fått betydande
användning. I december 1938 förekommo sådana på
drygt 500 nya fartyg, i storlek varierande från
Cu-nard White Stare Lines nya "Mauretania" till små
kustfarare, samt funnos då i bruk på över 1 500
fartyg, tillhörande de flesta sjöfarande nationerna.
Kompletta utrustningar med Cocks täckluckor
meddelas hava varit i oavbruten tjänst under nära sju
år samt undergått alla årliga besiktningar utan
anmärkning.

Täckluckor, förstärkta på snarliknande sätt med
galvaniserade eller förblyade järnbeslag på ändarna
förekomma och tillämpas bl. a. vid en del svenska
varv.

Beträffande påläggning och borttagande av
täckluckor har byrådirektören i K. Kommerskollegii
Sjöfartssociala avdelning, sjökapten Erik Eggert i ett
föredrag inför Göteborgs
Fartygsbefäl-havareförening framhållit en del viktiga
synpunkter i arbetarskyddshänseende.1 Han anför
däri följande:

"Av- och påluckning kräver som bekant talrika
offer i form av både dödade och skadade. Arbetet
i fråga bör ske systematiskt och är aldrig ett
en-mansjobb. Äro luckorna trasiga eller avsevärt slitna
— missförhållanden som med det snaraste böra
avhjälpas — är särskild aktsamhet av nöden till
undvikande av såväl klämskador som nedstörtande i
lastrummet. Vid insättning eller urlyftning av
skärstockar medelst vinsch- eller kranlina bör densamma
kunna göras fast vid skärstocken, utan att någon behöver
äntra ut därpå. För sådant ändamål bör finnas
speciellt iordningställd hanfot av vajer eller kätting,
som från däck kan huggas i vardera ändan av
skärstocken. Sedan skärstock urlyfts, bör den placeras
så, att den ej kan falla omkull och förorsaka
fotskador samt ej heller ligger i vägen för passerande.

i Se Erik Eggert : "Yrkesrisk och arbetarskydd inom
sjömansyrket", Svensk Sjöfartstidning 1 9 3 9, nr
6 o. 7.

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:30:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940s/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free