- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

2. Vidhäftningen äventyrad genom för liten
cementtillsats i förhållande till kalkmängd.
• 3. Bruket har för stor eller för liten
binde-medelshalt.

c. Orsaker i putsningens utförande.

1. Stommaterialet före putsningen övermättat
på vatten.

2. Ytan har varit vittorr och ej vattnats före
påslagningen.

3. Ytan har ej tillräckligt rengjorts.

4. Putsen har påslagits för tjockt.

5. De olika påslagen ha ej givits tillräcklig
tid att binda eller hårdna.

6. Putsen har ej skyddats från för hastig
uttorkning.

7. Putsen har ej tillräckligt eftervattnats.

8. Bruket har dragits på i stället för att slås på.

9. Putsytan har gjorts för fin eller för fet
genom för mycket behandling.

10. Putsningen utförd vid olämplig väderlek.

11. Bruket har börjat binda före användningen.

12. Oljemålning har skett för tidigt.

d. Orsaker i byggnadens utformning.

1. Tillfredsställande vattenavlopp saknas för
utskjutande partier, fönsterbänkar, taklister etc.

2. Fönsterkarmarna ha placerats för långt ut i
murlivet.

3. Sättningar i byggnadsstommen förekomma.

e. Orsaker att söka hos stommaterialet.

1. Stommaterialet har dåligt putsfästande yta.

2. Stommaterialet ej frostbeständigt.

3. Stommaterialet har för stora
volymförändringar (svällning och krympning).

4. Stommaterialet ej tillräckligt fast vid
underlaget.

5. Stommaterialet innehåller sådana ämnen, att
skadliga föroreningar kunna bildas vid
putsningen.

6. Brister i stommaterialets fogning.

Slutord.

Ovan refererade utredning ger konkreta exempel
på och därmed klara belägg för att det ofta brister
ifråga om beständigheten av putsade fasader i
Sverige. Utredningen visar även på en del faktorer,
som äro av väsentlig betydelse för en putsytas
beständighet. Olika orsaker till uppkomna skador
diskuteras. Skadade och felfria putsfasader uppträda
dock så nyckfullt, att det är svårt att angiva klara
normer för hur en god puts bör sammansättas och
utföras. Detta är innebörden av putsproblemet i
Sverige.

Om ovanstående kunde ge anledning till inlägg i
denna tidskrifts spalter av sådan art, att problemet
kunde föras närmare sin lösning, skulle det vara till
stor båtnad för husbyggnadskonsten.

Erfarenheter från röntgenkontroll av svetsade

byggnadskonstruktioner.

Av ingenjör EVERT LUNDQVIST, Tekniska Röntgencentralen vid IVA, Stockholm.

Svetsningstekniken är ett av de områden, där den
individuella skickligheten hos arbetaren har ett stort
inflytande på det färdiga arbetet. Inom många
grenar av industrien övertages det manuella arbetet mer
och mer av maskinerna, men svetsningen kan dock
aldrig helt förlora karaktären av hantverk, i varje
fall icke inom byggnadsområdet, där man i allt
större utsträckning börjat tillgodogöra sig
svetsningens fördelar framför nitningen.

Stränga bestämmelser finnas också i de flesta
länder, som avse att förhindra, att svetsare, som ej
besitta tillräcklig färdighet, få utföra krävande
svetsarbeten.

Då ansvarskänslan hos svetsarna är ganska
varierande och då arbetsledningen av naturliga skäl ej
kan hålla varje man under ständig uppsikt, har det
alltid varit ett önskemål att kunna underkasta den
färdiga svetsen en kontroll, som fastställer, hur
arbetet är utfört. Detta har skett genom okular
granskning av svetsens yta eller genom att ur
konstruktionen uttaga provstavar, som underkastas
teknologiska prov. Vidare ha borrprov utförts i den
färdiga. svetsen, eller har denna på en del punkter
mejslats upp i närvaro av kontrollant.

Alla dessa metoder äro dock behäftade med
påtagliga nackdelar, och upptäckten av ett felaktigt ställe
får många gånger betecknas som en ren slump.
Metoden gav också plats för en känsla av osäkerhet
rörande konstruktionens allmänna tillstånd.

Ett stort framsteg gjordes, när röntgen infördes
som kontrollmetod.

Härigenom har det blivit möjligt att utan störande
ingripande i konstruktionen kontrollera alla i
densamma ingående svetsförband, på vilka man ställer
kravet, att de äro oklanderligt utförda.

Enbart lita till svetsarens skicklighet kan man icke
alltid, emedan sådana fel som sprickor och
bindningsfel kunna uppstå, utan att svetsaren är medveten
därom.

Detta inses också numera av en allt större krets
av ansvarskännande tekniker. Man har gått så långt,
att högre påkänningar än tidigare tillåtas på svetsar,
som genom röntgenkontroll befunnits vara felfria.

En röntgenapparat för materialkontroll skiljer sig
i princip icke från dem, som användas inom
medicinen. Skillnaden ligger väsentligen i apparatens
konstruktiva utformning.

På en apparat för teknisk röntgenkontroll måste

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free