Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Vad som gör det kemiska reningsförfarandet så
särskilt lämpligt för de angivna förhållandena — dvs.
då en hög reningsgrad erfordras endast under en kort
del av året — är framförallt följande faktorer:
(1) att det kan genomföras utan stora extra
anläggningar utöver dem för mekanisk rening;
(2) att det väl lämpar sig för intermittent drift.
De vanligare biologiska metoderna fordra särskilda
anläggningar i form av luftningsbassänger eller
droppbäddar samt därpå följande klarbassänger,
vartill kommer en väsentlig ökning av
slambehandlings-anordningarna. Detta representerar ën hög
anläggningskostnad och en icke oväsentligt ökad skötsel.
Den kemiska reningsmetoden fordrar däremot endast
obetydliga extra anläggningar. Betraktad som
utvidgning av ett förstklassigt mekaniskt reningsverk
kräver den förutom viss utvidgning av
slambehand-lingsanordningarna strängt taget endast
doseringsapparatur och ett kemikalielager.
Kemisk rening av avloppsvatten kan bringas i full
verksamhet på en eller annan timme. Den kan
avbrytas och återupptagas alltefter önskan. Driften
kan därför göras intermittent icke blott efter årets
växlingar utan även om så önskas efter dygnets. Det
är sålunda mycket vanligt, att man under natten
inskränker sig till enbart mekanisk rening. De
biologiska metoderna böra däremot drivas kontinuerligt.
Droppbäddar kunna visserligen giva något
resultat även vid intermittent drift av det nämnda slaget,
men det blir aldrig fullgott. För aktivtslammetoden
är annan drift än kontinuerlig otänkbar, då den
kan taga flera veckor enbart för att komma igång
och dessutom är mycket känslig för störningar.
Det kemiska reningsförfarandet äger förutom de
två nämnda ’fördelarna med ringa
anläggningskostnad och lämplighet för intermittent drift även en
tredje mycket viktig egenskap, nämligen
(3) att det äger stor anpassningsförmåga för även
mycket kraftiga växlingar i avloppsvattnets
sammansättning, icke minst ifråga om industriella
avloppsvatten.
De biologiska metoderna — och i all synnerhet
aktivtslamförfarandet — äro mycket känsliga för
störningar i avloppsvattnets sammansättning. Av-
loppsvatten, som innehålla stora mängder industriellt
avloppsvatten, särskilt om detta är av varierande
beskaffenhet, kunna fördenskull framtvinga
tillgripande av kemisk rening. Den tillämpas då året runt,
möjligen med uppehåll för nätter samt sön- och
helgdagar. Emellertid kan den härigenom uppnådda
reningsgraden vara otillräcklig. I så fäll kan
reningsförfarandet utökas med snabbfiltrering och klorering,
varigenom en reningsgrad erhålles, som når upp nära
intill den för biologisk rening. Men icke nog därmed.
Genom den kemiska reningen har avloppsvattnet
förlorat sin störande karaktär, och man kan därför efter
denna tillgripa biologisk rening, varigenom en
synnerligen hög reningsgrad uppnås (jfr fig. 2).
Det må särskilt påpekas, att av det ovan sagda
ingalunda får dragas den slutsatsen, att kemisk
rening skulle vara billigare än biologisk. I allmänhet
är det tvärtom, ty kemikalierna äro jämförelsevis
dyra och åtgången är ofta stor. Det förhåller sig helt
enkelt i stort sett så, att jämförda med varandra och
betraktade som ökning av mekanisk rening ställer
sig för biologisk rening den fasta kostnaden hög men
den rörliga kostnaden låg, under det att för kemisk
rening den fasta kostnaden är låg men den rörliga
kostnaden hög. Att märka är dock att den
kemiska reningen torde vara mera beroende av
konjunkturerna än den biologiska. Man måste således i varje
särskilt fall genom jämförande kostnadsberäkning
avgöra, vilket förfarande som bör tillgripas med
hänsyn till de lokala förhållandena. Erfarenheten säger
emellertid att höggradig rening vid korttidsbehov för
närvarande blir billigast enligt det kemiska
förfarandet.
Litteratur:
"Chemical Treatment of Sewage." Report of Committee ön
Sewage Disposal, American Public Health Association.
Sewage Works Journal, 1935, nov.
Thef.oux, Eldridge and Mallmann, "Analyses of Water
and Sewage." New York and London 1936.
Rudolfs, Gehm m. fi., "Chemical Coagulation of Sewage."
11 artiklar, Sewage Works Journal, 1936—1939.
W. Donaldson, "Chemical Treatment of Sewage." Modern
Sewage Disposal, New Tork 1938, s. 85.
K. Imhoff, "Taschenbuch der Stadtentwässerung." 8. uppl.,
München und Berlin 1939, s. 105.
Dimensionering och arrangerande av hamnkranar.
Av byråingenjör VALDEMAR RANG, Malmö.
Hamnkranars yttre dimensionering eller utformning
och deras arrangemang på kajen beror av
omständigheter, vilka ofta nog skifta från fall till fall. I det
följande framläggas några synpunkter på dessa frågor,
som kunna vara av intresse för den som sysslar med
hamnanläggningar utan att vara krankonstruktör till
yrket. För att begränsa ämnet behandlas inga
speciella anordningar utan endast hamnkranar, avsedda
för olika slag av styckegods, placerade på kajer i
normalt utförande.
Det förhållandet att vipparmskranar enligt olika
system numera slagit igenom och med fördel kunna
ersätta s. k. dubbelkranar (dubbla bryggor) och även
brokranar med vagnsvängkran vid kort bro, ökar
möjligheten att generalisera. Vipparmskranarnas
grunddrag, möjligheten att förflytta lasten horisontellt i
radiell riktning, har medfört att kranarnas räckvidd
kunnat ökas avsevärt. En krän med en räckvidd hos
armen, som kan varieras emellan 35 och 10 m, äger
givetvis betydligt större smidighet än om kranarmen
är fast, dvs. har en oföränderlig räckvidd om 15 till
20 m.
I "Mechanische Hafenausriistungen" av O.
Wund-rahm uppges att en- vipparmskran har 40 % större
166
28 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
