Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Torven som bränslereserv, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mm djup. Fräspulvret torkar på en solig dag på
4—8 timmar och insamlas därefter omedelbart med
skrapor. Vid torkning till ca 50 % fuktighet (1 kg
vatten per kg torrsubstans) erhålles 5—10 ton
torrsubstans per har för varje fräsning, och man anser,
att 20 à 70 skördar per år kunna utvinnas i vårt
klimat allt efter mossens läge och andra
förhållanden. Fräspulvret torkas sedan i en flerstegsapparat
(Peco) först med varm luft, sedan med överhettad
ånga och briketteras därefter i stämpelpressar.
Frästorvverk av denna typ finnas vid Ticknevin
på Irland, vid Kaas på Jylland och vid Tootsi i
Estland, och det uppges, att milliontals ton frästorv
varje år brytes i Ryssland enligt denna metod.5
En variant av fräsmetoden, närmast avsedd för
drift i något mindre skala (Severin Petersen), har
utbildats i Danmark och även funnit användning vid
Aspedammen i Norge. Systemet, som för övrigt med
gott resultat provats av disponent André vid
Ströms-näsbruk, går ut på att frästorven insamlas från
mossytan med en dammsugarliknande apparat. Härigenom
ökas kraftåtgången men man får en viss separering
av fräspulvret, i det att de fuktigaste bitarna stanna
kvar. Frästorvens fukthalt uppges härigenom kunna
nedbringas till 25 à 30 % vid tillfredsställande antal
skördar per år. Fräspulvret undergår en mycket
enkel eftertorkning och briketteras sedan.
Fräsmetoden betraktades till en början med
vederbörlig skepsis inom Ingeniörsvetenskapsakademiens
kommitté för inhemskt motorbränsle. Man lierade sig
med Sveriges geologiska undersökning och ordnade
under sommaren 1938 provtagning på ett 20-tal
mossar med kemiska analyser av torven. Meteorologiska
anstalten anlitades för att reda ut de rent klimatiska
förutsättningarna för frästeknikens användning i
Sverige. Resultatet blev, att man redan under
sommaren 1938 ansåg sig kunna ordna provbrytning med
mycket enkla medel på 7 mossar från Skåne till
Lappland. De första resultaten voro uppmuntrande, och
sommaren 1939 satte man i gång provdrift med ett
mindre fräsaggregat på Kloomossen vid
Strömsnäs-bruk samt med enklare medel (harvning) på en mosse
vid Nattavaara.
För kommitténs räkning producerades flera hundra
ton fräspulver efter torrvikt räknat och av detta
sändes ett antal järnvägsvagnar till Kaas för
brikettering och så till en tysk försöksanläggning för
destillation och vidare förädling. Svenska torvmän hade
under tiden givit goda råd, men eftersom det inom
landet icke fanns någon direkt sakkunskap
beträffande fräsmetoden, anlitades experter från
frästorv-verken i Norge och Danmark, och kommittén gjorde
ett besök i Tootsi för att studera den stora, nya
anläggningen därstädes. Resultatet av allt detta blev
som bekant, att Ingeniörsvetenskapsakademien i
september 1939 föreslog Kungl. maj:t, att en anläggning
för tillverkning av ca 50 000 ton briketter per år av
frästorv skulle komma till stånd. Detta förslag förde
till bildandet av A.-b. Svensk torvförädling i Sösdala
enligt riksdagens beslut av den 13 december 1939.
En svårighet med fräsmetoden är, att det brukar
taga ett par år, innan man hinner förbereda en mosse
tillräckligt väl för att avverkning av frästorv skall
kunna ske. Genom snabbt ingripande av de män,
som satts i spetsen för företaget, nämligen direktör
P. E. Gummeson, Höganäs, och torvbolagets direktör
E. Kårery, lyckades man emellertid redan hösten 1939
svedja en stor del av mossen på gammalt vikingavis,
och trots de materialsvårigheter, som tornade upp sig
på grund av kriget och avspärrningen, fick man i
gång tre mindre fräsar redan under förra sommaren.
Torkanläggningen togs i drift i vintras, och de första
briketterna tillverkades den 13 februari 1941.
Dessa utredningar och förslag beträffande
fräs-torvmetodens prövning i stor skala i vårt land hade
alltså tillkommit under fredstid och voro baserade på
uppfattningen inom kommittén, att själva fräspulvret
borde kunna bli ett både billigt och bra
industribränsle, som till och med borde kunna tävla med
importerat kol i pris vid förbrukningsorter i
närheten av mossen.
Erfarenheterna från den korta provdrift, som
med-hanns förra sommaren, ha varit goda, och
proveldningar, som gjorts vid olika industrier, ha visat
torv-bränslets användbarhet. Arbeten pågå efter flera
olika linjer för att konstruera brännare för
fräspulvret för såväl industriellt bruk som för
värmepannor. De svenska briketterna förefalla att vara
lika fasta och hållbara som vanligen erhålles
utomlands i torvbrikettverken. Stort bekymmer bereder
emellertid svårigheten att anskaffa motorbränsle för
de traktorer, som driva fräsarna och skraporna på
mossen. Avsikten med Sösdala-anläggningen var
emellertid, att den skulle möjliggöra provdrift i
verkligt stor skala för bedömande av metodens framtida
användbarhet. Slutsatser i denna riktning böra
kunna dragas i höst i så god tid, att andra
frästorvverk eventuellt kunna sättas i gång sommaren 1942.
Ehuru fräsmetoden synes ganska lovande äro även
andra torvmetoder föremål för utredning. Sålunda
har Bränslekommissionen givit det statliga
torvbola-get i uppdrag att på Hästhagens mosse invid Vislanda
sida vid sida pröva både fräsmetoden och vissa
metoder för tillverkning av maskintorv, och riksdagen
har som bekant anvisat 800 000 kr. för dessa
storförsök.
Mekanisk och termisk avvattning.
Svårigheten med torven är ju, att själva den
brännbara substansen där den ligger i mossen är
uppblandad med 7 à 10 gånger sin egen vikt vatten.
Det är således stora vattenmängder som måste
avlägsnas för att man skall erhålla 1 kg brännbar
substans. Närmast till hands skulle ligga att på
mekanisk väg pressa ut vattnet. Detta oinöjliggöres
emellertid genom torvens cellstruktur och
förekomsten av kolloidala ämnen. I Tyskland har man
försökt ett system (Madruck), där färsk torv blandas med
torrt torvpulver och sedan behandlas i bandpress.
Motorbränslekommittén har provat även denna metod
i mindre skala. Här i landet sysslade de Laval på
sin tid med avvattningspressar för torv, och ett
energiskt utredningsarbete har sedermera nedlagts av
ing. D. Berlin (Stränghults mosse).
Många försök ha gjorts att bryta ner torvens
struktur för att möjliggöra avvattning. Man har försökt
dels våtkolning, som består i tryckuppliettning av
torvmassan till 180 à 200°C, dels inblandning av
kemikalier. På allra sista tiden ha anmärkningsvärda
resultat framkommit under dessa försök, och
avvatt-ningsfrågan har därigenom fått förnyad aktualitet.
En stor fördel med dessa metoder är givetvis, att
130
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
