- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
182

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 1.

växlingen med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
chef. F. skriver därom, "Till generaldirektör
Bolinder i Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skrev

jag den 1 oktober 1940 som svar å förfrågan–-."

Detta är felaktigt och missvisande. F. svarade
nämligen styrelsens chef å nämnda förfrågan av den 1
juli 1940 icke genom brev utan per telefon redan den
2 juli 1940, vilket telefonsamtal bekräftades samma
dag av styrelsens chef i enlighet med följande, "Vill
härmed bekräfta dagens telefonsamtal, enligt vilket
det är Din önskan, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen icke på grundval av Ditt tidigare till mig
översända manus upptager till behandling Din förklaring
av orsaken till Sandöraset i styrelsens utlåtande i
ämnet." Det förhållande är alltså att konstatera, att
F. — samtidigt som han, enligt vad han själv
uppgiver, hade den åsikten, att det uppenbarligen var
styrelsens skyldighet att upptaga hans förmodan om
raset till behandling — uppfordrat styrelsen genom
sin till styrelsens chef sålunda uttalade önskan till —
att icke taga upp saken till behandling. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen underlät emellertid icke att
pröva F:s förmodan om ställningens knäckning i
sidled, vilket vi uttryckligen framhållit i vårt tidigare
beriktigande. Den från F:s sida i detta stycke
framförda kritiken saknar — särskilt med hänsyn till vad
ovan anförts — varje berättigande.

Vad vi i vårt förra beriktigande uttalade i fråga om
vindtrycket å ställningen sammanhänger med att vi
hade den uppfattningen, att Teknisk tidskrift ställt
sitt utrymme till förfogande för att giva tillfälle till
en saklig teknisk diskussion, om F:s förmodan
angående orsaken till ställningsraset var rätt eller fel eller
— om eventuellt andra förmodanden framkommo ■—
om dessa förmodanden voro riktiga eller felaktiga.
Vi hade däremot ej den uppfattningen, att
tidskriftens utrymme utan vidare stod till förfogande för
enskild person att framföra omdömen om, huruvida en
Kunglig kommission eller ett ämbetsverk utför sina
åligganden till hans belåtenhet. Vi hade så mycket
större skäl att hysa denna uppfattning, då
chefredaktören för Teknisk tidskrift själv förklarat, att
tidskriftens uppgift i denna sak var att söka vinna
klarhet i och giva publicitet åt de tekniska
omständigheter, som kunde hava vållat olyckan, och ingenting
annat. Och i det sammanhanget sakna spekulationer
rörande inverkan av vindbelastning på ställningen
varje berättigande.

Då vad F. nu skriver i fråga om hålkanttryck
möjligen kan — i beaktande av F:s något säregna
uttryckssätt i gemen — uppfattas som en kollegial
anhållan om att han måtte bliva delgiven vår
uppfattning i denna fråga, skola vi emellertid icke
underlåta att lämna honom den begärda upplysningen. Vi
bedöma icke ett spikförbands bärförmåga genom en
konventionell beräkning av hålkanttrycket, på det
sätt F. gjort, och jämföra härvid erhållet resultat med
ett i de s. k. yambestämmelserna förefintligt värde på
en påkänning av helt annat slag avsedd för en
konstruktion av helt annan sort. Vi bedöma i stället
bärförmågan hos ett spikförband med hänsyn till den
kraft pr spik och skär, som erhålles ur tillförlitligt
utförda förprovningar. I övrigt — särskilt
beträffande tvåskärs spikförbands bärförmåga i förhållande till
bärförmågan hos enskärs förband — hänvisas F. till
de arbeten av de på detta område internationellt
erkända fackmännen Stoy och Fonrobert, där
hithörande frågor behandlas.

Beträffande i vårt tidigare beriktigande gjorda
invändningar mot F:s beräkningar skriver F., "Vid
jämnstark spikfördelning är Pt konstant för samtliga
spikar (varför fig. 3 och tillhörande utläggning hos
de båda herrarna är missvisande) och dP : dA
konstant för hela balken och därmed även G
konstant –-." I föreliggande fall, nämligen Sandö-

ställningens hjässa, äro spikraderna placerade på
samma avstånd. Då avskärningskraften emellertid
varierar, föreligger icke i detta fall "jämnstark
spikfördelning". F:s påstående, att vår figur 3 med
tillhörande text är missvisande, är således grundat på ett
logiskt felslut och därför oriktigt. Men även bortsett
härifrån är den senare delen av påståendet felaktigt.
Med den tredje versionen av F:s teori är nämligen
rörelsen mellan planken i knäckningscentrum lika
med noll (se fig. 1) och dP : dA därför stort, under
det att rörelsen ett stycke från knäckningscentrum
har en viss storlek och dP : dA där mindre. I
föreliggande fall är dP : dA därför icke konstant. Samma
förhållande gäller för P : A. Därmed kan ej heller"G"
vara konstant. Härmed kvarstår vår invändning, att
F. ej tagit hänsyn till "skjuvningsmodulens" variation,
i plankens längdriktning.

F. har vidare bestritt det berättigade i vår
invändning, att man skall räkna med sekantmodulen. Det
"bevis", som av F. härför presterats, innebär
ingenting annat än att F. framlagt en ny version, den
fjärde i ordningen, av sin teori. Ställningen har
enligt F. nu rasat genom en samverkan mellan
uppträdande sidobelastning — ej att förväxla med
kompo-santen av normalkraften — och bågens tryckkraft.
F. skriver nämligen, "Om den av q och N belastade
raka balken erhåller–-", samt kombinerar
resonemangsvis senare g-krafternas arbete med N = ± 0,
vilket sistnämnda belastningsfall för övrigt ej torde
hava något med knäckning att göra. F. utrustar
därjämte sidobelastningen q — vad denna orsakats av,
därom lämnas ingen uppgift — med bl. a. den
egenskapen, att g-krafternas arbete vid en liten rörelse,
dA. blir lika med ■ dA vid vilken utböjning som
helst, samtidigt som F. när så passar har lasten P1
pr spik konstant. Huru går det med F:s bevis för
tangentmodulens riktighet, om den vid brottillfället
obefintliga lasten q borttoges eller gjordes mindre?
Det återstår för F. att med verkliga bevis styrka, att

liten rörelse) stort dP/dA ochP/A
medel —»—
litet —" —

Enl. Forssell blir
éP/dà honstant.

A

182

11 april 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free