Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 10 okt. 1942 - Det tekniska föreningssamarbetet, av Fmn. - Samuel Morse's idé, av L. Way-Matthiesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ej heller det ifrågasatta riksförbundet kunna omskapa
förhållandena. I viss utsträckning beredas ju även
landsortsföreningarna tillfälle uttala sig i
remissfrågor. Tal. ansåg, att de samarbetande föreningarna
haft mycken nytta och tillfredsställelse av kontakten
med STF, särskilt av de årligen återkommande
programsammanträdena.
Förste baningenjör Hjelm påvisade, att i
landsortsföreningarna det vanligen icke är möjligt att hålla
kompetenskraven för medlemskap på samma nivå som
i STF. Att göra en dubblering av föreningar i olika
landsortsstäder vore påtagligen olämpligt. STF
måste. stå på ett högt plan, och från föreningarna
ute i landet är man glad få deltaga i arbetet med
remisser o. d.. i den mån förhållandena så medgiva.
Disponent Nils Kjellström efterlyste den
verkliga avsikten med hr Du Rietz’ förslag, då detta ej
avsåg en intressesammanslutning. Förslaget hade
diskuterats i Skåne, och där fann man icke någon
anledning att medverka till en rikssammanslutning av
de existerande föreningarna vare sig organisatoriskt
eller ekonomiskt. Samarbetet för erhållande av tips
om föredragshållare, anordnandet av studiekurser
o. d. ville man däremot med tacksamhet fortsätta
Ett vidarebefordrande av remissärenden från STF till
övriga föreningar vore ett önskemål, då tid och
förhållanden så medgiva.
Civilingenjör Du Rietz betonade, att han icke
avsåg bildande av någon riksförening för
omhändertagande av medlemmarnas personliga ekonomiska
intressen och ansåg självfallet, att ej STF kan gå in
på en sådan väg. Tal. hade ej avsett att
åstadkomma någon konkurrens mellan STF:s
distriktsavdelningar och de existerande lokala föreningarna, vilka
tal. tänkt sig skola behålla sina invalsbestämmelser
oförändrade. Distriktsavdelningarna av STF skulle
tvärtom få till uppgift att intensifiera och befordra
samarbetet mellan ingenjörerna i landets olika delar.
Myntdirektör Grabe fann påtagligt, att som
remissinstans ett riksförbund med lägre kompetensvill-
kor icke skulle få större förtroende från statsmakterna
än STF, som höll högre krav.
Professor G. Bodman meddelade, att han från
Tekniska samfundet i Göteborg underrättats, att man
där icke önskade diskutera det av hr du Rietz
framförda förslaget. Personligen ansåg talaren
nuvarande organisationer väl fylla behovet.
Chefsingenjör Karl Stenhane rapporterade, att
Tekniska föreningen i Gefle grundligt diskuterat
frågan och funnit den ifrågasatta riksföreningen sakna
berättigande samt anslöt sig till hr Hjelms uttalande.
Överingenjör C. F. Bobeck påvisade, att Tekniska
förbundet i Borås har en ganska utpräglat
industri-betonad karaktär, speciellt för textilfrågor, och att
det ej skulle kunna inpassas i hr Du Rietz’ plan.
Instämde för övrigt i vad hr Hjelm anfört.
Ytterligare instämde på liknande sätt
bergsingenjör J. Palm för Trollhättans
ingenjörs-klubb,
bergsingenjör E. Hermelin för Tekniska
föreningen i Eskilstuna,
bergsingenjör Th, Quennerstedt för
Ingenjörs-klubben i Falun,
civilingenjör F. Wänström för Östergötlands
tekniska förening,
stadsarkitekt E. G. Nesser för Tekniska
föreningen i Härnösand,
civilingenjör T. Strömberg för Elektriska
klubben, Västerås,
stadsarkitekt W. Wikén för Tekniska föreningen i
Kristianstad,
professor S. Mörtsell för Västerbottens tekn.
förening samt
civilingenjör R. Danielsson för Tekn. föreningen
i Uppsala.
De delegerade beslöto enhälligt uttala, att någon
åtgärd för åstadkommande av ett nytt
ingenjörsförbund åtminstone f. n. icke kunde anses av behovet
påkallad.
Ftnn.
Samuel Morses idé.
Av L. WAY-MATTHIESEN.
Det är icke alltid som eftervärlden kan enas om att
utse en enda upphovsman till en epokgörande
uppfinning. Ännu svårare är det att noggrant bestämma
tidpunkten, när den första idén till ett förslag väcktes
hos uppfinnaren eller då saken första gången
prövades i praktiken. Tävlan har varit hård mellan
representanter för olika nationer, då det gällt att
dokumentera förhandsrätten till sådana ärofulla historiska
händelser. Åtskilliga legendariska föreställningar av
detta slag ha varit en kärkommen, men ofta falsk
anledning till jubileer och hugfästande av minnet efter
hädangångna teknikens stormän. De flesta av oss ha
föga kännedom om de elektrotekniska
förutsättningarna för den elektromagnetiska telegrafens tillkomst
eller om dess genombrottsår. Kanske veta vi att det
fanns optisk telegraf innan Samuel Morse uppfann
"morse-alfabetet" och de av honom konstruerade
apparaterna. Av följande, ytterst kortfattade,
framställning av förhållandena under morse-telegrafiens
första tid för omkring hundra år sedan framgår att
Morse ingalunda var ensam om att konstruera den
tekniska utrustningen, men däremot att han har hela
äran av att med sitt teckenspråk ha givit
eftervärlden ett hittills oöverträffat internationellt "språk"
för telegrafi eller fjärrskrift i ordets egentliga
betydelse. Just i dessa dagar är det morsesystemet, som
genom tusentals tråd- och radiotelegrafister
upprätthåller samfärdseln emellan länder och folk trots
spärrade gränser och blockader.
Konsten att hastigt framföra ett meddelande till
avlägset liggande orter är urgammal. Antikens
härskare använde för ändamålet en kedja av ropare, som
450
26 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
