Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1942 - Skrot och råmetaller i dagens metallhantering, av Folke Petrén - Ny chefredaktör, av Karl A. Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
utsträckning för tillverkning av för industrien
nödvändiga metallsalter. I vissa fall sker denna
upparbet-ning direkt vid metallverken, där askorna uppstå;
så utvinnes zinksulfat ur mässings- och zinkaska vid
metallverket i Finspång.
Metall i betsyror utvinnas numera också. Så
finnas t. e. elektrolysanläggningar för utvinning av
koppar ur dessa syror vid Sieverts kabelverk, Stockholm.
Metallverken i Finspång och en sådan anläggning är
under uppförande i Västerås.
Avslutning.
Av den redogörelse, som här har lämnats, torde
framgå, att under senare år mycket har gjorts av
metallindustrien och en hel del av den svenska
metallindustrien för att bemästra skrothanteringen.
Den goda kvaliteten på våra metallprodukter har
i stort sett kunnat hållas. Detta bör dock ej giva
anledning till någon överdriven optimism, utan var
och en bör ha klart för sig, att metallverkens
svårigheter successivt öka, ju fler gånger skrotet cirkulerar
utan tillskott av ny råmetall. Nya svårigheter ha
också uppkommit för skrothanteringen genom den
omfattning olika ytbehandlingsförfaranden tagit.
Förr kunde man räkna med att en bit metallskrot
var av samma metall helt igenom. Nu finnas
för-nicklade, förkromade, förmässingade och förtenta
detaljer, och det finns material som är pläterat med
koppar, nickel och tomback etc. Att i större
omfattning söka lösa problemen i vår metallförsörjning
genom ytbeläggningar är en tvivelaktig väg. Vår
upparbetning av skrotet kan riskeras därmed.
Till sist böra några ord sägas om skrothandeln i
allmänhet.
När i det föregående har nämnts vid vilka
industrier skrot upparbetas, har avsikten därmed ej
varit att säga, att skrotet bör dirigeras direkt till
dessa industrier.
Riktlinjer finnas nämligen uppdragna för
skrothandeln. Det skrot som faller vid nytillverkningar
vid olika industrier levereras lämpligen åter direkt
till det smältverk, som levererat halvfabrikatet.
Äldre skrot från utrangeringar, avfall etc. bör
däremot passera skrothandlarna. Dessa ha en mycket
viktig funktion i att insamla och sortera metallskrotet.
Sorteringen är av största betydelse och kan aldrig
bliva bra nog. Skrot säljes nu efter bestämda
kvaliteter med maximipriser. I början av denna
krigsperiod inträffade något enstaka fall. där det föreföll
som om skrothandlaren snarare hopblandade än
sorterade skrotet. Detta är numera ett överkommet,
stadium, och skrothandeln förlöper i stort sett bra.
Beträffande skrothanteringen i normala tider kan
den förhoppningen uttalas, att den rationella
skrothantering som nu håller på att växa fram skall bli
bestående.
I Sverige faller numera en så stor kvantitet skrot,
att det torde vara möjligt att driva med utlandet
konkurrenskraftiga raffineringsanläggningar och då
framför allt sådana, som bygga på tillförsel av
elektrisk energi.
Nära till hands ligger behandlingen av
aluminium-skrot. Det är ganska visst, att produktionen av
lättmetaller kommer att visa en fortsatt, stark stegring.
Den tanken förefaller då ej främmande, att vi med
våra strömpriser skulle kunna få till stånd ett
elektrolytiskt raffineringsverk arbetande även med
importerat skrot.
En viss svårighet i förhållande till flera andra
länder ha vi emellertid däri, att metallhanteringen
ej tillräckligt beaktats vid undervisningen inom våra
högre tekniska läroanstalter. Tillverkningen av
metallprodukter har ökat enormt. Som mått härpå
kan nämnas, att kopparförbrukningen inom de senaste
15 åren har fördubblats. Hela lättmetallindustrien har
tillkommit. Värdefulla malmtillgångar ha påträffats
inom landet. Tillverkning har upptagits i stor skala
bl. a. av huvudmetallerna koppar och aluminium, och
snart tillkommer bly och nickel. En utveckling, som
ännu ej synes ha satt några djupare spår i
läroplanerna vid våra tekniska högskolor.
Metallhanteringen har många problem, som det,
kräves goda insikter inom skiftande områden för att
lösa. Det är uppenbart att med den omfattning
metallhanteringen numera tagit, en brist på skolade
krafter med inriktning på metallhanteringen kan
verka hämmande på den fortsatta utvecklingen.
Jag har gärna velat taga tillfället i akt att
framföra denna synpunkt nu, då den tekniska
undervisningen är föremål för utredning och omläggning.
Ny chefredaktör.
Med årets slut frånträder undertecknad, som
tidigare meddelats, chefredaktörsposten för Teknisk
tidskrift för att ägna sig åt sina privata intressen. Det
är mig en glädje att redan nu kunna för såväl
teknologföreningens ledamöter som tidskriftens övriga
läsekrets presentera min efterträdare, som blir
civilingenjören Sven A. Hansson,
vars drag återfinnas här
bredvid.
Ingenjör Hansson är
en trettiofem års man
med KTH bakom sig
sedan år 1930. Efter
Aseas elevkurs kom han
till Telefonaktiebolaget’
L. M. Ericsson år 1932,
blev där chef för
företagets tidskriftsredaktion 1934 och därefter
reklamchef. Signaturen
sah är ingalunda okänd
i Teknisk tidskrift.
Såväl med uppsatser som
notiser, företrädesvis i eltekniska ämnen, har den
ofta kommit till synes.
Men S. A. Hansson har även andra strängar på sin
båge. Han är en god reklamman och kritisk
organisatör och f. ö. en man med det sinne för humor,
varförutan kanske alldeles speciellt en
redaktörstjänst för ett föreningsblad lätt kan bli odräglig.
Förutsättningarna för att klara Teknisk tidskrift med
den äran finnas sålunda, och han hälsas hjärtligen
välkommen och lycka till.
Karl A. Wessblad.
470
31 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
