- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
523

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

och icke så sällan sjukligt egocentriskt betonade
inställning, som tyvärr frodas i stor utsträckning,
er-sättes med insikt om samarbetets betydelse och
förståelse för att man mycket väl kan hävda sig även
inom ett samarbetes ram. Denna synpunkt betonas
kraftigt i den engelska diskussionen, även av
tongivande vetenskapsmän, även om också ursinniga
röster höjas från håll, där man befarar att
vetenskapens. frihet kommer att äventyras. Ett mycket
uppmärksammat inlägg i debatten har gjorts av
Englands främste fysiker, Cavendish-professorn och
nobelpristagaren Sir Lawrence Bragg, vilken
framställt så radikala reformförslag. Fri och dirigerad
forskning måste finnas jämsides med varandra. Den
personliga faktorn spelar här en framträdande roll.
Den ene forskaren har ej sinne för annat än egna
idéer, den andre är road av att knäcka förelagda
problem.

Det är slutligen av vikt vid forskningens
planerande att icke allt för mycket splittra
ansträngningarna, icke nyskapa allt för små institutioner. Endast
tillräckligt stora forskningsanstalter bli i stånd att
hålla specialister på olika områden, såväl ifråga om
forsknings- som hjälppersonal, i erforderlig
omfattning för att trygga ett effektivt arbetsresultat.
Härav följer jämväl att det måste finnas en uppriktig och
avundsfri vilja till samarbete mellan de grupper av
näringslivet, vilkas kollektiva samverkan är
nödvändig för skapandet av större institutionsenheter.
Ett förtroendefullt samarbete mellan näringslivet och
staten är naturligtvis lika nödvändigt.

Samarbete på vetenskaplig grund, menar man i
England, kräves nu icke blott i det industriellt
ekonomiska området inklusive jordbruket, utan även
när det gäller samhällsuppbyggnaden i dess olika
aspekter. "Science" har för engelsmännen nu blivit
nästan väl mycket av en trollformel, som skall lösa
alla frågor, till och med de politiska. Härvid
inlägger man i uttrycket "Science" en ganska vid
betydelse. Håller man sig till den naturvetenskapliga
och teknisk-vetenskapliga forskningen så är det
påtagligt att engelsmännen under nödens tryck på
allvar insett, vad den betyder både för krig och fred.
Jag har uppehållit mig särskilt vid sakläget i
England därför att det erbjuder i stort sett analoga
utgångspunkter med förhållandena hos oss. I
Tyskland och Förenta staterna är sedan decennier
tillbaka denna forsknings betydelse så grundligt
förankrad i folkmedvetandet och så deciderat
bestyrkt av erfarenheten, att vidare diskussion är
överflödig.

De tidsrörelser jag här antytt innebära i stort sett
att vi ha att räkna med att gå mot en ännu mera
"tekniserad" tillvaro än tidigare. Jag tror dock inte
vi skola vara ledsna för det. Enligt min uppfattning
medför teknikens utbredning till de vidaste
befolkningslager ett incitament till förbättrad
iakttagelse-förmåga och ett tvång att tänka över iakttagelserna.
Härigenom möjliggöres ett mera kvalificerat
sanningssökande, som kan ge förutsättningar för ett
bättre framåtskridande på alla kulturområden i
framtiden.

Ett industriellt framtidsprogram.

Det vittnar om klok förtänksamhet, när Sveriges
industriförbund låtit sitt utredningsinstitut ta itu med
uppgiften att söka utforma ett industriellt
framtidsprogram. Visserligen är det självklart, att ett sådant
alltid måste bli mer eller mindre vagt med tanke på
de många ovissa faktorer, varmed man i dag måste
räkna. Vi veta ännu icke hur länge kriget kommer
att vara och än mindre hur världen ser ut, när
freden en gång blir sluten. Icke desto mindre är det
av mycket stor betydelse att redan nu söka bilda
sig en uppfattning, åtminstone i stora drag, om hur
näringslivet efter kriget kommer att gestalta sig,
både i tekniskt, ekonomiskt och organisatoriskt
hänseende. Detta inte blott därför att vid planeringen
av vår nuvarande krishushållning hänsyn måste tagas
även till efterkrigstiden, utan också därför att det är
av största vikt att vi i tid och under relativt lugna
förhållanden förbereda oss på de svåra påfrestningar,
som en kommande övergång från kris- till
fredshushållning med säkerhet måste medföra. Sker icke en
sådan planering, riskeras att vi stå alldeles
oförberedda, när omslaget en gång kommer.

Det första resultatet av dessa utredningsinstitutets
undersökningar, som numera föreligger i tryck under
titeln "Till frågan om det industriella
framåtskridandet i Sverige", måste också sägas vara av mycket
stort intresse. Författarna, docent I. Svennilson och
civilingenjör E. Waldenström, ha här gjort ett dis-

kussionsinlägg, som med sin klara och rediga stil och
sina intressanta, praktiska uppslag med säkerhet
kommer att bli vägledande i fortsättningen, trots att de
många ovissa framtidsfaktorerna helt naturligt ha
medfört en begränsning av framställningen till
sådana områden, där diskussionen kan bygga på
relativt fast grund. Exporten och utrikeshandelns
utvecklingsmöjligheter ha sålunda måst skjutas i
bakgrunden, likaså utformningen av valuta-, penning- och
finanspolitiken. På de områden där programmet till
stora delar kunnat utformas oberoende av den
handelspolitiska utvecklingen, ha synpunkterna
emellertid blivit mycket givande.

Bokens första och mera allmänna del är skriven
av docenten Svennilson. I rappa drag lämnas här
först en resumé över vår imponerande industriella
utveckling under de två decennierna närmast före
krigsutbrottet och de viktigaste av de faktorer, som
skapade denna. Författaren understryker, att de
exceptionellt gynnsamma betingelser, som då voro
rådande, tyvärr icke kunna påräknas för framtiden.
Som belägg härför anföres bl. a., att tillverkningen av
skogsprodukterna, som utgöra den viktigaste
gruppen av exportvarorna, under 1930-talet nådde en
omfattning, som helt utnyttjade den tillgängliga
råvaru-basen. En fortsatt expansion med samma tekniska
inriktning anses därför icke möjlig annat än i den
mån en höjning av skogens avkastning kan åstad-

7 nov. 1942

523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free