- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Bergsvetenskap /
36

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ning efter sista värmebehandlingen är sänkningen
kraftigare än för ett material med lägre kolhalt och
mindre kallbearbetning. Det uppgives att
sänkningen av brottgränsen är ca 10 % vid
varmgalvani-eering av lintråd med normal brottgräns. Näst
inoljning är zinkgalvanisering ett av de bästa och
billigaste medlen att erhålla rostskydd hos lintråd. Om
någon fläck på trådytan blottas strävar zinken att
genom lokalelementverkan täcka detta. Ju tjockare
och tätare zinklagret på tråden är, dess bättre skydd
erhålles naturligtvis. På lintrådar för vissa ändamål
underkastas zinkbeläggningen kontroll. Några
uppgifter angående utförandet av denna kontroll finnes
ej angivna. En grövre tråd kan naturligtvis givas
tjockare zinkbeläggning än en tunnare och därav
följer, att en grövre tråd kan göras mera
motståndskraftig mot rostangrepp än en finare.

Utom galvanisering kan förtenning användas som
rostskydd. Då förtenningen försiggår vid betydligt
lägre temperatur än varmgalvaniseringen sänkes ej
brottgränsen, varför linor med förtent tråd endast
användes där mycket hög brottgräns önskas.

Både varmgalvanisering och förtenning sänka
såväl böjnings- som vridningstalen hos den blanka
tråden och detta desto mer ju tjockare beläggningen är.
Galvanisering skyddar ej mot allt slags korrosivt
vatten.

Tyskland.

De tyska standardiseringstabellerna för gruvlinor,
Berg 1 251, innehålla de uppgifter beträffande
tråddimensioner, som framgå av tabell 5. Av denna synes
att tråddiametrarna variera från 1,4 upp till 3,0 mm.
Alla lintrådar tillverkas med brottgränserna 140, 160
och 180 kg/mm2.

I Tyskland anser man valet av riktig tråddiameter
vara så betydelsefullt, att man i de officiella
linföreskrifterna givit en formel för beräkning av densamma.
Naturligtvis får man ej taga trådar till gruvlinor för
tjocka, ty då bli de i varje tråd uppträdande
böj-ningspåkänningarna för höga. Lika felaktigt är det
emellertid att taga för små diametrar. Erfarenheten har
visat, att det vid gruvlinor är bättre att taga färre
trådar med större diameter än många tunna trådar.
Räknar man endast med böjningspåkänningen skulle
ju linan framställas av möjligast tunna trådar. Men
nötning och rostbildning äro mycket betydelsefulla
faktorer, som ej kunna förbises. De medföra att
diametern hos tråden måste göras tämligen grov.
Dessutom är det en annan fara, som talar mot
användningen av för tunna trådar. Med finare trådar
erhålles flera trådlager i linan, och med ökande
trådlager blir det svårare att erhålla en fast och likformig
tvinning av hela linan. Trots den höga ståndpunkten
hos lintillverkningen idag äro smärre
oregelbundenheter vid framställningen oundvikliga. Dessa addera
sig vid användningen av övermåttligt många trådar,
och i driften med en sådan lina märker man snart,
att de olika trådarnas ojämna påkänningar medverka
till formförändringar hos linan.

I Tyskland har man gått fram på en medelväg och
valt ett visst förhållande mellan lin- och
tråddiameter. Enligt de tyska officiella linföreskrifterna1

i Leitsätze für die Seilfahrt im Preussischen Bergbau,
Antage 4, sid. 30, Berlin 1928.

använder man följande formel för beräkning av
tråddiametern hos normala gruvlinor med runda parter

där (5 är tråd- och d lindiametern i mm.

De härur erhållna värdena på 6 kunna i
allmänhetökas eller minskas med 0J2 mm. Vid särskilda
tillfällen, då det gäller speciella linor, kan man tillåta
ännu större avvikelser. Då rostfara är för handen
väljer man i allmänhet grövre diametrar. En lina
med 40 mm diameter skulle giva en lintråd med
2,3 mm diameter och en lina med 60 mm diameter
skulle giva en lintråd med 3,0 mm diameter. För
tunnare linor upp till 30 mm diameter tager man i
allmänhet trådtjockleken något mindre än formeln
angiver. Enligt formeln skulle lintråden här ha en
diameter av 2,0 mm, men man använder hellre en
lintråd med en diameter av 1,8 mm.

En andra punkt i de tyska linföreskrifterna säger
att lintråden vid huvudschakt icke understiga 2,2 mm
diameter och för blindschakt icke 1,5 mm. Tunnare
trådar äro visserligen böjligare, men denna fördel
överträffas för det mesta av nackdelarna, som äro:

a) kortare livslängd på grund av röstning och
slitning,

b) det stora antalet erforderliga trådar, vilket
medför osäkerhet vid spinning samt därav inhomogenitet,
jämte större svårigheter vid kontroll av trådbrott.

I en tredje punkt angives att brytskivornas
diameter, D, ej skall vara beroende av tråddiametern,
6, utan i stället stå i ett visst förhållande till
lindiametern d. Förhållandet — skall helst icke under-

d

skrida siffran 40.

De tillåtna avvikelserna från de nominella värdena
på tråddiametrarna enligt
standardiseringsföreskrifterna, Berg 1 254, framgå av tabell 6.

Tabell 6. Medgivna avvikelser från nominella värden
på tråddiametrarna.

Nominella värden på tråddiametern mm Tillåtna avvikelser
Blank lina mm Galvaniserad lina mm
1,00—1,25 ± 0,03 ± 0,’O5
1,25—1,50 ± 0,04 ± 0,06
1,50—2,10 ± 0,’O6 + 0,08
2,10—3,00 + 0,08 ■ + 0,10
3,00—3,8’0 ± 0,10 + 0,12

Vid galvaniserade trådar inräknas
galvaniserings-skiktet i såväl diameter som area, och vid alla
provningar gäller det nominella värdet på tråddiametern.
Till medgivna avvikelser tages ingen hänsyn.

Om bestämningen av brottgränsen för lintråden
innehåller föreskrifterna följande uppgifter. Det
genomsnittliga värdet för brottgränsen för samtliga
i linan använda blanka trådar får i allmänhet ej
överstiga 180 kg/mm2. Under alla omständigheter får
den ej gå över 190 kg/mm2. Värdet för brottgränsen
för någon enstaka av de i linan ingående trådarna
får ej avvika från det genomsnittliga värdet för alla
trådarna med mer än ± 10 %. Det får högst utgöra
200 kg/mm2. Detaljerna för utförandet av
bestämningen av brottgränsen för lintrådarna framgå av

36

8 aug. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942b/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free