Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 7 aug. 1943 - Centralisering eller decentralisering inom industrien, av Ove Hoff, sammandrag av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
här är fråga om ett mera kvalificerat
människomaterial, än när det gäller arbetarna, är det av
ännu större betydelse, att hela den fast anställda
personalen verkligen får en känsla av medansvar,
motsvarande dess ställning. Även i detta
avseende kan det mindre centraliserade företaget bjuda
på bättre arbetsförhållanden än det större eller
det mera centraliserade, bl.a. därför att, för en
ingenjör t.ex., arbetet i ett mindre centraliserat
företag är mera omväxlande. Vi komma nu till
något väsentligt. Centraliseringens idé innebär
den principen, att arbetet icke skall vara
omväxlande. Samma man skall alltid ha samma arbete,
så att han inte behöver "ställas om", vilket anses
för tidsödande. Detta kan måhända vara en
fördel ifråga om vissa arbetare, eftersom det finns
en del människor, som äro fullt till freds med att
sitta med ett ganska monotont arbete, bara det
inte är farligt, och bara de få en rimlig lön, och,
vilket säkerligen är det viktigaste, bara de
behandlas som människor. Men just detta slags
människor skulle ju icke finnas bland den mera
överordnade personalen. Där är det alltså
dubbelt förkastligt att sträva efter specialisering,
likriktning och enformigt arbete. Just detta att få
ett personligt ansvar och att få uppgifter, som
tvinga en att spänna sina krafter, är det som gör
arbetet till en glädje, förutsatt att man för övrigt
behandlas väl, och på den punkten bjuder
centraliseringen icke på långt när samma möjligheter
som en mindre centraliserad organisation.
Småföretagen fostra ledare
Det är ganska intressant att se, hur det ofta går
med de unga ingenjörerna, när de första gången
söka anställning. Förvånansvärt många av dem,
kanske flertalet, söka sig in i de stora firmorna,
kända landet över eller i hela världen, medan
man har benägenhet att skaka på huvudet åt
dem, som söka sig ut till de små företagen, om
vilkas existens man ingenting har vetat förut,
och som kanske dessutom äro belägna i någon
provinsstad.
Med tiden visar det sig emellertid, att det
mycket ofta var de, som gingo till de små firmorna
som valde den bättre delen, och man kommer
underfund med, hur mycket bättre
missbelåtenhet, intriger och skvaller trivas och utvecklas
inom de stora och centraliserade bolagen. Man
kommer också underfund med att det mycket
ofta är just de som komma från de små
firmorna, som avancera till överordnade poster, därför
att deras utbildning har blivit mera allsidig på
grund av den decentralisering, som råder inom
de små företagen, och som överlåter en del av
ansvaret på de yngre.
Centraliseringen och arbetskonflikter
Om vi så se på förhållandet mellan arbetare
och arbetsgivare, är det alldeles tydligt, att de
stora företagen och den starka centraliseringen i
högre grad ge anledning till konflikter än de
mindre företagen. Om vi ingenjörer inte lydigt vilja
nöja oss med att utföra de beräkningar och
konstruktioner, som krävas av oss, tror jag, att det
blir nödvändigt för oss att ta upp dessa frågor
till diskussion och övervägande och undersöka,
om det inte är möjligt att skapa en
organisationsform, som avlägsnar något av allt detta
konfliktstoff och de många irritationsmoment, som
centraliseringen i så hög grad alstrar.
Storlek och konkurrensförmåga
Den första fråga, som man då måste besvara,
är denna: "Ja, men kan det då betala sig?"
Skulle det inte vara att fullständigt ödelägga vår
industris konkurrenskraft, om man avveke från
den väg, som utvecklingen har visat, och är det
inte att föra utvecklingen tillbaka, om vi överge
centraliseringen och söka en organisationsform,
som är mera decentraliserad?
Det skall genast medges, att vi här ha den
springande punkten, ty industrien måste först
och främst betala sig. Den måste vara
konkurrenskraftig på världsmarknaden. Men fordrar
detta en centralisering? Det är mycket, som tyder
på att centraliseringen blir allt nödvändigare ju
större firman är, även om dessa två ting: storlek
och centraliseringskrav, icke nödvändigt följas åt.
Nästa fråga blir då, om det är nödvändigt, att
firman är stor för att kunna hävda sig i
konkurrensen. Den frågan måste besvaras med nej! En
närmare undersökning visar nämligen, att många
av de firmor, som ha förstått att göra sig
gällande på världsmarknaden, äro små företag,
företag som ofta nog äro belägna i helt små städer.
Man får faktiskt det intrycket, att det inte råder
något som helst förhållande mellan företagets
storlek och dess förmåga att konkurrera.
Om det verkligen vore så, att företagens
storlek vore det avgörande för konkurrenskraften, så
skulle vi ju heller inte ha några utsikter att göra
oss gällande utanför landets gränser, ty de allra
flesta danska fabrikerna äro små i jämförelse
med de företag i USA, England, Frankrike och
Tyskland, som de ha att konkurrera med på
världsmarknaden. Varför skall man då hålla fast
vid de storleksordningar, som äro stora, endast
om de ses med våra ögon, men små mätta med
världsindustriens ?
Centralisering — rationalisering
Härtill vill kanske mången svara, att det
naturligtvis inte är fråga om storlek eller
centralisering i och för sig utan i stället om
rationalisering och mekanisering. Det måste vara så, att det
är de mest rationaliserade och mekaniserade
företagen, som klara sig bäst.
Jag tror, att det skulle vara mycket nyttigt,
om vi någon gång kunde förmå oss att se saken
400
14 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
