Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Motståndsmaterialet tål i och för sig ganska
stark uppvärmning. En svårighet är att få en
hållbar kontakt. Sprutad koppar, som vanligen
användes, oxideras lätt. Säkrare fungerar silver,
som därför använts i fall av hög, kontinuerlig
belastning. I vissa fall måste man även ta hänsyn
till resistansens temperaturkoefficient, som vid
konstant spänning är ca — 0,4 % per 1°C. Vid
konstant ström är koefficienten mindre alltefter
storleken hos exponenten n. För typen E med
n = 3,7 är den sålunda ca — 0,1 % per 1°C.
I stort sett ligger det tekniska problemet så till,
att det är lättare att uppnå stort
spänningsberoende (höga n-värden), om resistansen är stor.
J3-typen med n = 3,7 ha vi sålunda f.n. svårt att
framställa i lägre spänningsklass än "40 V".
Större spänning motsvaras helt enkelt av större
tjocklek eller seriekoppling av enheter.
Parallellkoppling ger givetvis större ström vid en viss
spänning, men för att komma ned i lägre
spänningsklass fordras ett stort antal, vilket framgår
av fig. 5. Att märka är också, att
spänningsberoendet avtar vid minskad strömbelastning.
Nollmotståndet är högt, exempelvis för 75 V
klassen 2—3 megohm. Resistansen vid 1 A går
ned till ca 300 ohm och ventilverkan är sålunda
utpräglad.
Ett par nya typer, L och F, äro f.n. föremål för
prov. De ligga i betydligt lägre spänningsklass,
men exponenten n är mindre, 3,4 resp. 2,6 i
arbetsområdet. Nollmotståndet är förhållandevis
lågt, 25 000—50 000 ohm för L-typen och 2 500—
5 000 ohm för F-typen. Hos dessa typer gör sig
sålunda den linjära nolledningsförmågan
betydligt mer gällande.
Typen U med hög resistans har däremot stor
exponent, n = 4,7 (fördubblingsfaktor ca 25).
Denna typ, som likaledes utprovas f.n., är
intressant bl.a. därför, att exponenten är hög även ned
i ett lågt strömområde, 0,01 mA. Nollmotståndet
är mycket högt, större än 100 megohm. A andra
sidan tål denna typ mindre ström, högst 10 mA,
varjämte temperaturkoefficienten är något större
än för E-typen.
Egenskaper för växelström
De spänningsberoende motståndens egenskaper
vid periodisk växelström måste i många fall
beaktas. I ett diagram på fig. 4 antydes att
impedansen R a» för en liten växelspänning, A E, som
fi i
lagras på en likspänning Et blir , om Ri är
likströmsmotståndet vid spänningen Ei. (Sambandet
härledes genom derivering av uttrycket 1 — k En.)
Detta är aktuellt inom telefonien, där i vissa fall
talströmsimpedansen vid likströmsförspännmg är
betydelsefull med hänsyn till läckning och
sym-metristörning vid inkoppling av skyddsmotstånd
(se nedan: Äskskyddsmotstånd). Även
kapaci-tansen kan göra sig gällande. Den är av
storleksordningen 100—1 000 fji/J-F, beroende på typ och
dimensioner, och reaktansen är därför mycket
stor även vid talströmsfrekvens, t.ex. 800 p/s.
Kapacitansen är tämligen oberoende av
förspänningen och växelspänningsamplituden, men avtar
något med stigande frekvens i överensstämmelse
med ersättningsschemat på fig. 2.
Av större intresse äro ofta egenskaperna vid
vanlig sinusformad växelspänning, utan
förspänning. Strömmen blir deformerad, såsom
illustreras av oscillogram 2 på fig. 6, där 1 är
sinusspän-ningen (Philips katodstråloscillogram
fotografering av fluorescensskärm).
Oscillogram 3 visar spänningen över ett
ventilmotstånd, när detta belastas med en sinusformad
ström, ett fall som är mindre aktuellt i praktiken.
Oscillogram 4 visar den intermittenta likström
som uppstår, när en växelspänning på
ventilmotståndet kompletteras med en likspänning såsom
antydes med en streckad linje i oscillogram /.
Fig. 5. Logaritmiskt diagram
över olika motstdndstyper.
3 april 1943 E 59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
