Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
framtiden kommer att kräva såsom precision för
att sjöförbindelserna skola kunna upprätthållas i
takt med följdenlig utveckling på detta område
som på så många andra.
Det har många gånger framhållits i
sjöfartskretsar, att fartyg utannonseras för en viss
hastighet, vilken vanligen är deras topphastighet
och icke deras medelhastighet, vilken är den, som
har betydelse, när det gäller att hålla en tidtabell.
Ett fartygsmaskineri bör ha så mycket
överskottskraft, att, om jag så får uttrycka mig,
normalt dåligt och motigt väder icke rubbar dess
tidtabell.
Sådan egenskap hos fartygen ligger ej utom
ekonomiskt räckhåll genom allt det arbete, som
utföres på modellprovningstankar för ernående
av konstruktionslinjer, som ge fartygskroppen
mindre vattenmotstånd, genom svetsningens
införande i ännu ouppnådd utsträckning, genom
strömlinjeform för minskande av vindmotståndet,
genom instrument för säker navigation i dimma
och genom lättare maskinkonstruktion per hk,
vilken säkert kommer att utnyttjas i större antal
hkjkg maskineri och icke i mindre antal kglhk,
dvs. hellre tar man det större hk-antalet än den
minskade vikten osv.
Allt detta sammanlagt uppskattar ju nu
såsom utslag av normal teknisk utveckling till att
ge fartygen i en nära framtid något högre fart
än de nuvarande, och den gränsen tror jag ligger
tills vidare upp kring 2 knop. Detta utesluter
naturligtvis icke, att fartyg komma att byggas
för ännu högre farter, men sådant måste då ske
på bekostnad av dödvikt, lastutrymme, inredning
eller annat, och vara motiverat av något speciellt
ändamål.
Alla äro inställda på tidens krav på
intensivare tempo och skarpare precision, och detta
kräver hos fartygen möjligheter till större fart
än vad nuvarande förhållanden medge.
Bostadsförhållandena ombord
I våra dagar ådagalägges en allt större och allt
mer genomgripande social ambition på alla
personumgängets områden. Detta icke minst
ombord på fartyg. Denna tendens tog väl sina första
stapplande steg i och med Fartygsinspektionens
uppträdande i vårt land.
Det gällde väl till att börja med då mera
säkerheten till sjöss än trivseln och hygienen ombord.
Numera gäller det bägge dessa saker. Jag vill
här endast granska den senare och kommer då in
på bostadsförhållandena.
Om man jämför dessa med dem för en 25—30
år sedan, ser man otvivelaktigt den största
förändringen i besättningsinredningen, från skansar
till nutidens två- eller enmanshytter.
Hos befälet är förändringen mindre märkbar,
fast ju dock mycket gjorts även där.
Jag syftar nu på transoceana fartyg. På
kusttonnaget och Nord-Östersjötonnaget erbjudas
självfallet icke samma möjligheter till utrymme
och rationalitet. En ökning och förbättring har
trots detta skett, fast icke i samma grad, och det
finns väl en hel del fartyg, som av en eller annan
anledning ännu ligga efter i detta hänseende.
Här är bostadsfrågan för övrigt i många fall icke
av den betydelse, som den är för det transoceana
tonnaget.
Jag har icke för avsikt att gå in på en
fullständig specifikation över bostäderna utan
avser endast uppskissera, vad jag anser vara
riktigt gjort, och möjligen vad som lämpligen
ytterligare bör göras.
Sedan numera den odödliga röda schaggens tid
är förbi, utesluter jag befälhavarens inredning. Den
är så att säga en sak för sig och brukar väl
normalt vara tillfredsställande, ja, stundtals mer än det.
Detsamma kan också sägas om
övermaskinistens och l:ste styrmans bostäder, vilka på de
moderna fartygen bestå av sovrum, kontor eller
arbetsrum och åtminstone för övermaskinisten
eget badrum och w.c.
För 25 år sedan var en ordinär befälshytt ca
6X8’ i plan och 7 à 8’ hög. Där fanns en
2’ bred koj, en soffa tillräckligt lång att ligga
på — om den liggande var nog kort, eller om han
kunde sticka fötterna under kojen — ett 2 X l1/»’
i plan klädskåp, en byrå och ett vanligen
illaluktande tvättställ. Belysningen var en glödlampa
i taket.
Numera är hyttdimensionen större, och
möblerna ha fått bekvämare och nyttigare
dimensioner, tvättstället har rinnande vatten och avlopp.
Belysningen har kompletterats med en läslampa
vid kojen och en toalettlampa vid tvättstället, som
ofta står i en recess. Fönsterventilen har
förstorats till ibland fyrkantventil. Gardiner,
möbelklädsel och matta i trevliga färger harmoniera.
Dessutom har inredningen kompletterats med en
del smådetaljer, hyllor, thermosflaska etc., som
icke funnos förut.
Vad som ännu brister hos värmeledningen
— för ånga eller elektricitet — är att
radiatorerna äro för små och därför för varma. De ge
torr, varm luft under taket och äro ofta
felplacerade för att spara ledning eller på grund av
möbelarrangemanget eller slentrian. För
ventilationen gäller att lufthastigheten är för stor för
ett så litet rum, där det finns forcerad ventilation.
Luftuppvärmning är ej heller lyckad. Nyligen
gjorda försök med värmeelementen lagda i
durken ha givit goda resultat.
Uppmärksamhet bör ägnas isoleringen av
ytter-skott och durk för värme och köld, samt
ljudisolering mellan närliggande hytter. Allt detta är
ekonomiskt och lämpligt.
För befälets gemensamma umgänge bör
finnas ett tidsenligt inrett dagrum för såväl däcks-
20 nov. 1943
S 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
