Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Isolationsstandard, av W Wanger - Diskussion, av W Borgquist, Å Vrethem, S Velander, G Rydbeck, C Granborg, R Thorburn samt W Wanger - Storkraftöverföring, av W Wanger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 19 A A
17
förslaget denna koordination visserligen omnämnes, men
tillmätes mindre betydelse i de fall då avledare finnas.
Den ifrågavarande koordinationens egentliga uppgift skall
vara att ingripa om avledarna mankera; men
sannolikheten för ett avledarfel är störst vid branta och höga
överspänningsvågor, och vid sådana vågor kan ytterisolationen
med hänsyn till sin ogynnsammare tidkurva ändå ej med
någon större säkerhet skydda innerisolationen.
Koordinationens värde kan sålunda diskuteras. Den medför
avsevärda kostnader, eftersom fordringarna på innerisolationen
drivas i höjden genom införandet av ett mellansteg mellan
avledarna och innerisolationen.
Fordringarna på innerkoordination enligt det schweiziska
förslaget medföra bl.a. att gnistgap måste monteras på
krafttransformatorernas genomföringar och detta har i
Sverige ansetts olämpligt. I Amerika har man också med
ledning av drifterfarenheter bestämt sig för att slopa dessa,
tidigare där föreskrivna, gnistgap.
En annan olikhet mellan de båda normförslagen är att
det svenska förslaget arbetar enbart med hållprov med
hela stötar medan det schweiziska beträffande
innerisolationen föreskriver överslagsprov och beträffande
innerisolationen prov med stympad stöt. Enligt det svenska
förslaget kan man prova innerisolationen med den
stötspän-ning som den föreskrives skola tåla; vidare kan man med
oscillogram kontrollera att ej ett partiellt genomslag
inträffat vid provet. Slutligen undgår man att behöva
föreskriva en begränsning uppåt av isolationen och slipper
sålunda stänga in ytterisolationen mellan trånga gränser,
som äro svåra att i praktiken innehålla, särskilt på grund
av isolationens olika egenskaper vid positiv och vid
negativ stöt.
Det svenska förslaget föreskriver för utomhusapparater
stötprov i regn. Det har nämligen ansetts att
sannolikheten för att apparaterna skola vara våta då de träffas av
atmosfärisk överspänning är ganska stor. Avledarnas data
äro desamma antingen det regnar eller ej. För att
utom-husisolationen skall vara jämställd med inomhusisolationen
böra därför samma provspänningar innehållas av
utom-husapparaterna i regn som av inomhusapparaterna i torrt
tillstånd.
Trots att de båda normförslagen äro konstruerade enligt
samma grundlinjer har man kommit till rätt väsentligt
olika absolutfordringar. Det är möjligt, att det svenska
förslaget vid beräkning av avledarnas skyddsförmåga4
förutsatt brantare och högre överspänningsvågor från
luftledningarna in i stationen än man gjort enligt det
schweiziska förslaget. En sådan skillnad torde även kunna sakligt
motiveras, eftersom man i Sverige i stor utsträckning
använder luftledningar på trästolpar och utan jordlinor
medan i Schweiz ledningarna i regel torde byggas på
järnstolpar och med genomgående jordlinor. Den förra
ledningstypen tillåter betydligt större överspänningsvågor att
komma in i stationerna. Vidare har man i Sverige räknat
med standardavledare medan det schweiziska förslaget i
viss utsträckning förutsätter egenskaper, som åtminstone
för närvarande ej kunna erhållas med normala avledare.
Amerikanarna synas ha räknat med liknande
förutsättningar som de svenska eftersom de kommit till liknande
resultat.
Den verkliga skillnaden i isolation mellan apparater
utförda enligt båda förslagen är emellertid ej så stor som
de visade kurvorna antytt. Den svenska kurvan avsåg
apparaterna utan gnistgap, den schweiziska avsåg
gnist-gapen. För att enligt det schweiziska normförslagets
fordringar alla överslag vid stötprov skola gå över
gnist-gapet måste själva apparaternas ytterisolation ligga 15—
20 % högre än gnistgapets överslagsspänning.
Ytterisolationen kommer sålunda ganska nära den svenska.
Innerisolationen skall tåla en provspänning, som är 15 % högre
än de av kurvan angivna värdena och blir härigenom även
den ganska lika den svenska.
Den svenska normkommittén kommer med största in-
tresse att studera det schweiziska normförslaget och är
tacksam för det tillfälle till tankeutbyte med den
schweiziska kommittén som här öppnats*.
Professor S Velander: En hög isolationsstandard i
kraftanläggningarna är med hänsyn till den ökade
driftsäkerheten ofta ekonomiskt riktig även om
anläggningskostnaderna bli höga. Jag har en känsla av, att ägarna av
de kontinentala anläggningarna ej äro benägna att
tillmäta driftsäkerheten samma höga värde som den måste
tillerkännas i de svenska anläggningarna med deras
relativt glesare kraftnät.
Civilingenjör G Rydbeck: De moderna avledarna äro
numera driftsäkra apparater med väl definierade egenskaper.
Det är därför ej motiverat att införa betungande
åtgärder med hänsyn till en eventuellt utebliven funktion hos
avledarna.
Det skulle ha vissa fördelar om isolationsklasserna kunde
infogas i en internationellt antagen talserie med t.ex.
loga-ritmiska steg, ur vilken för varje land aktuella klasser
kunde utväljas.
Dr C Granborg: Genom vissa konstruktionsprinciper kan
man hos stödisolatorer minska spridningen i
stötöverslags-spänning och uppnå en hög stöthållfasthet vid given
ledar-höjd över det jordade planet.
Civilingenjör R Thorburn: Normerade fordringar skola
kunna praktiskt kontrolleras genom prov. Detta krav
måste leda till, att hållprov, ej överslagsprov, böra
föreskrivas.
Dr Wänger: Fordringarna på koordination mellan ytter
-och innerisolation liksom på innerkoordination behöva
ej utgöra en springande punkt i isolationsfordringarna.
Skillnaden mellan överslagsspänning i regn och i
torrhet hos gnistgap är ganska liten och man har därför i
det schweiziska förslaget tills vidare ej ansett det
nödvändigt att införa fordringar på stöthållfasthet i regn. Det
är riktigt, att den verkliga skillnaden i isolation ej är så
stor som de demonstrerade kurvorna ånge men i
genomsnitt ligga dock de svenska fordringarna högre än de
schweiziska. De schweiziska fordringarna ha tillkommit
genom att man utgått från en enligt drifterfarenheterna
tillfredsställande isolation, och kraven på avledarna ha
erhållits genom att man räknat baklänges från denna
isolation till erforderliga avledardata.
Storkraftöverföring
Dr W Wanger (sammandrag):**
Vid yöxeZsfrömsöverföringar för högre spänning
och större avstånd än de hittills brukliga föreligga
två huvudproblem: isolationsproblemet och
stabilitetsproblemet6. Direktjordning av nollpunkten
erbjuder bestämda fördelar särskilt med hänsyn
* Vid en noggrannare jämförelse mellan normförslagens
fordringar bör hänsyn tas dels till att det schweiziska
normförslaget för driftspänningar upp till 80 kV även medger
ett steg högre isolationsklass än som anges av den av dr
Wanger demonstrerade kurvan och dels till att de
normerade driftspänningarna 1 betydlig utsträckning äro olika i
Schweiz och i Sverige, vilket visar sig medföra att
olikheterna i praktiskt utförda apparater efter de båda förslagen
bli mindre än som antydes av det inbördes läget av
prov-spänningskurvorna.
** Större delen av föredraget har redan publicerats på annat
håll6,7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
