Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Ekströms luftförvärmare, av Gunnar Hult - Bojners varmluftapparat, av G Bojner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
177
Fig. A. Ekonomiser och luftförvärmareaggregat, anslutet
till Tomlinsonugn.
Fig. 1. Bojners varmluftapparat för rökgaser med lägre
temperatur (övre manteln borttagen).
vid ett järnverk efter en smidesugn, där den ingående
gastemperaturen tidvis anges uppgå till 800°C. Goda
erfarenheter föreligga även med högre rökgastemperaturer,
nämligen vid gasöverhettare till vagnretorter för träkolning,
vilka ha utförts på liknande sätt.
Ett specialproblem på luftförvärmareområdet utgöra
värmeåtervinningsaggregaten i samband med
Tomlinson-systemet, som ha införts vid flera sulfatcellulosafabriker.
Vid regenerering av kemikalierna ur svartluten torkas och
förbrännas de organiska beståndsdelarna i den
förindun-stade luten enligt detta system i en vattenkyld ugn av
speciell konstruktion, varefter rökgaserna först utnyttjas i
en ångpanna och därefter i ekonomiser och luftförvärmare.
Dessa värmeåtervinningsaggregat ha stora dimensioner
och erbjuda speciella driftproblem. Fig. 4 visar en dylik
anläggning i senaste utvecklingsform. Rökgaserna passera
först en mindre luftförvärmare, bestående av
ångpannetuber, därefter en specialkonstruerad ekonomiser,
bestående av kamflänsrör av perlitgods, samt slutligen en stor
luftförvärmare, bestående av gjutna element av 2 m längd.
Aggregatet har en sammanlagd värmeyta av 2 540 m2,
varav luftförvärmarna sammanlagt 1 440 nr. Den överförda
värmemängden beräknas till ca 4 000 000 kcal/h, varav ca
40 % upptas av förbränningsluft och ca 60 % av
matarvatten.
Rökgasmängden är härvid 40 000 Nm3/h och dess
temperatur 430°C före och 125°C efter aggregatet. I den lilla
luftförvärmaren alstras sekundärluft av 270°C, medan den
stora luftförvärmaren ger primärluft av 150°C.
Vid processen följa alltid en hel del saltpartiklar med
rökgaserna, och detta jämte närvaro av bl.a. SO2 och
eventuellt något SO3 i gaserna ställer speciella krav på
aggregatens konstruktion. Det är synnerligen viktigt, att
salterna regelbundet och fullständigt avlägsnas, ty annars
försämras ju värmeövergången; samtidigt som risk
uppstår för omfattande skador genom kristallbildningar och
saltsprängningar. Aggregaten rengöras regelbundet under
drift genom spolning med varmvatten, som vanligen sker
en gång per skift. Aggregatet är utfört i två lika halvor,
och den halva, som skall spolas, kopplas ur
rökgasströmmen.
För spolningen finnas rörsystem över varje grupp, och
nedtill finnas särskilda anordningar för upptagande av
spolvattnet, vars alkaliinnehåll nyttiggöres i fabrikationen.
Efter aggregatet finnas i regel insatta elektrofilter för
återvinning av kemikalier ur rökgaserna.
Aggregatens inklädsel, som består av gjutjärn och plåt
samt i vissa delar av syrafast material, måste utföras
mycket sorgfälligt för att kunna motstå dels de
värmespänningar, som uppstå i samband med vattenspolningen, och
dels de kemiska angrepp, som förekomma. Gunnar Hult
Bojners varmluftapparat
Min varmluftapparat eller luftförvärmare är en rent
re-kuperativ motströmsapparat. De värmeavgivande
rökgaserna och den värmeupptagande luften hållas alltså strängt
åtskilda.
Apparaten består helt enkelt av en roterande tubsats. Då
det gäller överföring av värme från avgaser med relativt
låg temperatur, ledas gaserna inuti tuberna och luften
omkring dessa. Är förvärmaren ansluten direkt till eldstad
eller utsättes för mycket hög temperatur, ledas rökgaserna
vanligen omkring tuberna och luften inuti dem. Det förra
utförandet framgår av fig. 1, där tubsatsen roterar i ett
plåthölje, som även bildar ändkamrar för rökgaserna.
Tät-ningsringar av enkel och solid konstruktion äro anordnade
mellan gas- och luftrummen. För höga gastemperaturer
roterar tubkroppen i ett hölje av eldfast tegel och förses
med ändkonor och bärande halsar. Tätningen mellan gas
och luft blir då radiellt kring halsarna; fig. 2 visar ett
sådant utförande.
Finessen med hela konstruktionen är emellertid, att i
varje tub är löst inlagt ett plattjärn eller rensjärn med
mindre bredd än tubens inre diameter, vilket under
rotationen slår över och håller den inre värmeytan ren, huru
förorenade gaserna än äro. Dessa plattjärn tjänstgöra
dessutom som sekundära värmeytor eller strålningsplåtar, i
det de ta upp resp. avge strålningsvärme, beroende på om
den värmeavgivande gasen passerar inuti eller omkring
tuberna, och bilda själva en betydande ökning av den
kon-vektiva värmeytan. På fig. 2 visas en detalj av en sektion
genom en tub. I vissa fall förses även tuberna utvändigt
med rullande spiraler, som ha motsvarande effekt.
Luftförvärmaren är utförd i ett tiotal exemplar både för
avgaser och för direkt anslutning till eldstäder. Två
dirèkt-eldade aggregat för ca 10 000 Nm3/h luft och uppvärmning
till 180°, utförda av rör av vanlig handelskvalitet, ha varit i
drift 2—3 år. Att de icke tagit skada måste helt tillskrivas
den inre sekundära värmeytan och den därigenom väsent-
Fig. 2. Bojners varmluftapparat för rökgaser med mycket
hög temperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
