Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Monteringsfärdiga stenhus, av Hilding Brosenius och Arvid Bjerke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
233
äro utförda på liknande sätt som övriga
innerväggselement, äro så avpassade, att
betonggjutningen kring papprören erhåller en minsta
tjocklek av 5 cm.
Papprören sitta kvar efter gjutningen. Tillsynes
uppstår härigenom en viss brandrisk, särskilt
vid impipor, där uppkommande beläggningar av
fett o.d. understundom kunna fatta eld, och som
dessutom enligt nuvarande bestämmelser måste
vara så beskaffade, att en reservspis för
vedeldning vid behov skall kunna anslutas till impipan.
Den nya konstruktionen har därför under
ledning och kontroll av Statens Provningsanstalt
utsatts för två olika eldningsförsök för närmare
undersökning av de i betong ingjutna papprörens
förhållande vid upphettning eller brand och
därvid uppstående temperaturhöjningar i den
omgivande betongen. Det ena försöket avsåg att minst
motsvara förhållandena vid eldning i en till ett
imrör ansluten sparspis e.d. och det andra
försöket förhållanden, som minst motsvara en soteld.
För försökens genomförande utfördes i en under
utförande varande byggnad en 8 m hög och en
6 m hög skorsten av papprör med 15 cm resp.
12 cm innerdiameter, ingjutna i armerad betong.
Anordningar vidtogos för mätning av
temperaturen med termoelement eller termometrar vid
imrörets mitt, vid kontaktytan mellan papprör
och omgivande betong samt på betonggjutningens
yttersida innanför en där anbringad 21/a cm
tjock isoleringsskiva av porös wallboard. Vid det
första försöket anslöts till imröret en ca 1 m hög
järnkamin, som eldades under 6 h med kraftigast
möjliga fyr i kaminen.
Vid det andra försöket fylldes rökröret med löst
instoppade torra trästickor, indränkta med 1/3
kg kreosotolja. Trästickorna antändes nedtill i
röret och fingo fortsätta att brinna tills det hela
var utbrunnet. Rörets nedre mynning rensades
under hela provningstiden från nedfallande aska
och sot för att erhålla bästa möjliga drag.
Vid den första försöksserien uppmättes en
högsta temperatur i rökrörets mitt av 590°C,
mellan papprör och betong innan pappröret
förkolnat och bortfallit av ca 100°, och på
betonggjutningens utsida av 64°, ocli vid andra serien
uppmättes motsvarande högsta temperaturer av
resp. 620°, 58° och 30°. I intetdera fallet kunde
efter försökens slut några synbara skador
observeras på betongkonstruktionen. Resultaten av de
båda provningsserierna sammanfattas av
Provningsanstalten på följande sätt:
"1) Vid eldning av kamin ansluten till ett imrör av papp
ingjutet i betong på ovan angivet sätt, varvid högre
röktemperaturer erhöllos än vad som kunnat förväntas vid
eldning i en till imröret ansluten s.k. sparspis, skedde
papprörets förbränning långsamt genom glödning. Vid
eldningen uppkommo icke sådana temperaturer, att
betongkonstruktionen skadades eller risk för antändning av mot
betongen liggande trävirke e.d. förelåg.
2) Vid urbränning av pappröret på ovan angivet sätt
Fig. 14. Trapporna utföras av monteringsfärdiga element
enligt samma princip som bjälklagen.
skedde papprörets förbränning huvudsakligen genom
glödning. Härvid uppkommo icke för betongkonstruktionen
eller omgivande trävirke farliga temperaturer. Genom
nedfallande sotflagor från pappröret minskades i viss mån
eldens intensitet.
Med ledning av de utförda eldningsförsöken anser
Provningsanstalten att imrör av betong av betryggande
tjocklek tillverkade med innerform av papprör, som få
kvar-sitta, på grund av papprörets långsamma förbränning icke
medföra större brandrisk än på samma sätt utförda
imrör, där pappröret avlägsnats. Pappröret har innan det
förbränts en viss förmåga att skydda betongen mot hastig
upphettning."
Stockholms Byggnadsnämnd har på grundval
av ovannämnda prov godkänt att efter gjutningen
kvarsittande rör av papp finge på vissa villkor
användas vid framställning av imrör och
evakueringskanaler i betonghus. Systemet har därefter
i större skala provats vid ett större på vanligt
sätt utfört bostadshus av betong och därvid visat
sig medföra ganska betydande
kostnadsbesparingar i förhållande till nu tillämpade metoder.
Vid de monteringsfärdiga betonghusen har detta
system för evakueringskanaler genomgående
kommit till utförande. Fig. 15 visar överändarna
av ett antal dylika papprör före bjälklagets
gjutning. De på bilden synliga träpropparna
förhindra betongens inträngande i kanalernas inre.
Rörledningsarbeten
Nuvarande metoder för utförande av
rörarbetena i byggnader i allmänhet torde kunna
betraktas som i högsta grad orationella. Trots att
förekommande arbeten på det hela taget äro ganska
likartade från bygge till bygge åtgå likväl i varje
enskild byggnad massor av tid till att på platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
