Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1944 - Sveriges försörjning med flytande bränsle under kriget, av Harry Kähr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 mars 19 AU
303
detta erbjudande var att åstadkomma praktiska
bevis för att även fisket skulle kunna utnyttja
gengasens möjligheter. Det bör framhållas, att
avsikten givetvis icke var att större båtar, som
bedriva fiske under längre tid, skulle reflektera
på gengasdrift, ty vid dessa skulle det begränsade
utrymmet ombord lägga hinder i vägen för
medförande av det för längre tids gång nödvändiga
bränslet. Avsikten var däremot att mindre
enheter med korta gångtider skulle komma i fråga.
Trots de goda villkoren och trots det förhållandet
att fiskarna skulle kunna bedriva ett betydligt
mer omfattande fiske med gengas än med den
knappa tilldelningen av olja och trots de relativt
gynnsamma bränslekostnaderna har det
emellertid visat sig att intresset för övergång till gengas
varit mycket obetydligt.
Förutom de nu nämnda områdena har gengasen
kommit till användning vid ett ganska stort antal
stationära motorer samt vid traktorer använda
exempelvis för vägunderhåll osv. Man torde utan
överdrift kunna säga, att utan tillgång till den
högt uppdrivna tekniken och utan den goda
tillgången inom landet på kol och ved såsom
gengasbränsle hade det över huvud taget icke varit
möjligt att lösa många av de olika och mycket
svåra problem, som genom krisen uppställts
beträffande motorbränslena.
Skiffërolja
Utvinning av olja ur skiffer förekom i Sverige
redan under förra världskriget, men under
mel-lankrigsperiodens första del torde man få anse
att intresset var ganska minimalt. Så småningom
upptogos försöken vid Kinne-Kleva, vilket verk
1932 övertogs av Marinförvaltningen och där
undersökningar och forskning bedrivits närmast av
bergsingenjör Bergh. Det gällde vid den
nuvarande krisens inträde att utöka tillverkningen av
skifferolja, och Bränslekommissionen ingick
fördenskull i olika omgångar till K. M:t med förslag
till utökning av produktionen. För verkställande
av de nödvändiga åtgärderna bildades det statliga
Svenska Skifferolje AB, som på rekordsnabb tid
byggt upp en skifferoljeanläggning vid
Kvarntorp i Örebro län. Detta verk har sedermera
utbyggts ganska avsevärt, och dessutom företas
f.n. vissa rationaliseringsåtgärder vid Kinne-Kleva
för att även där erhålla en ökad produktion
genom att skapa tillgång till rikare skiffrar.
Vid uppläggandet av Kvarntorpsverket ansågs
det lämpligt att pröva en del olika
ugnskonstruktioner, varför ugnarna där äro av system Bergh
(retortugn), system Industrimetoder (kanalugn)
och system "Rockesholm" (retortugn). Härtill har
sedermera kommit den av dr-ingenjör F
Ljungström utarbetade metoden att genom elektrisk
upphettning av bergmassan utvinna skifferoljan
in situ. Samtliga metoder få anses ha fungerat
mycket tillfredsställande, och stora oljekvantite-
ter ha kunnat tillföras folkhushållet. Under tiden
ha också erfarenheterna beträffande skifferoljans
användningsmöjligheter ökats, och vi räkna inom
Bränslekommissionen med att under det
kommande året kunna insätta ganska avsevärda
kvantiteter av de lättare produkterna i den löpande
förbrukningen. Det har sålunda numera visat
sig, att ur de framkomna produkterna kunna
förutom pannbrännolja framställas bilbensin,
motorfotogen och motorbrännolja. Dessa produkter ha
visat sig fullt användbara i de flesta motorer och
komma därför i fortsättningen att kunna bidra
verksamt till täckande av den löpande
förbrukningen av flytande bränslen. En nackdel med de
framställda produkterna är att de icke uppvisa
samma lagringsbeständighet som den vanliga
mineralbensinen, men försök pågå f.n. i avsikt att
söka eliminera även denna olägenhet.
För att under 1942 avhjälpa en ganska svår brist
i fiskets bränsletillförsel utfördes försök med
toppad lättolja, dvs. en lättolja i det skick den faller
vid ugnen, med undantag för att den för
nedbringande av flampunkten befriats från de allra
lättaste fraktionerna. Även denna olja visade sig
vara väl användbar i fiskets motorer, även om den
under vissa belastningsförhållanden och vid vissa
cylinderstorlekar kunde förorsaka besvär genom
koksning. Detta resultat är synnerligen
anmärkningsvärt därigenom att man tidigare ansett att
en vanlig motorbrännolja bör ha ett cetantal på
40 à 45, under det att skifferoljans cetantal torde
ligga vid ungefär 16—20. Att oljan trots detta var
användbar ha vi att tacka det förhållandet, att
Sverige till skillnad från så många andra länder i
mycket stor utsträckning hållit fast vid
tändkule-motorn, vilken, åtminstone då det gäller motorer
av ifrågavarande storleksordning, är betydligt
okänsligare för bränslet än andra typer. Till det
goda resultatet bidrar även den höga tekniska
standard, som kännetecknar speciellt den
kategori som nu nämnts, nämligen fiskarna.
Sprit
Användningen av sprit såsom motorbränsle är
som bekant känd sedan länge, och redan under
fredstid föreskrevs inblandning av viss kvantitet
sprit i den försålda bensinen. Det föreskrevs även
att bensinspritblandningen skulle försäljas under
namn av lättbentyl och innehålla 25 viktsprocent
alkohol. Körning med lättbentyl fordrar praktiskt
taget inga åtgärder alls från bilförarens sida, men
övergång till spritstarkare bränslen blir mera
fordrande. Det blev därför nödvändigt att
verkställa noggranna försök för att få fram de
lämpligaste blandningarna, och dessa undersökningar
utfördes i Bränslekommissionens regi, närmast av
kommissionens gengasbyrå. God ledning kunde
erhållas genom de spritundersökningar, som
tidigare utförts av exempelvis professor E
Hubendick och tekn. dr N Gustafsson, men då det i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
